En bild av verandan.. det snöar här :-)
Fjällen i bakgrunden syns inte idag. Bara snö och snö... det har kommit tillräckligt med snö för min smak!
Det är mysigare inomhus, Maren och Kristian har börjat spinna av ullen de färgade här om dagen.
Och här är grytlappen Maren stickade i höstas och som jag lovade visa på bild.
Och här är Maren själv som visar hon att hon visst kan sticka av annat garn än sitt handspunna också! Duktig flicka :-)
Nu har jag haft en liten "kurs i färgning"; det var en liten fortsättning på "spinnkursen" tidigare i höst. Tråkigt nog glömde jag ta kort på grytlapparna som Maren stickade av garnet hon spann då - jag skall se om jag får gjort det senare. Både Kristian t.v. och Maren hade med sig sländor och ull till skolan och demonstrerade för sina klasskompisar hur man spinner.
Och här är resultaten - ull i många vackra färger som skall spinnas på slända. Killarna tyckte bäst om höstfärgerna medan tjejerna mest gillade rosa och blå. Och så är det förstås alltid lika kul att se hur snyggt det faktiskt blir! Men oj så tråkigt att vänta på att ullen skall torka...
Mamman fick också testa lite med den färgen som blev kvar..
Den relativa tystnaden här på bloggen beror på att jag är ute och reser, bilden visar snön på parkeringsplatsen här just nu. Det har blivit mycket bilkörning och lite hantverk den senaste veckan men nu ser jag fram emot några lugna dagar under jul och nyår. Troligtvis är jag tillbaka på bloggen först på nyåret igen så jag vill passa på att önska alla läsare en god jul och ett riktigt gott nytt år och så hoppas jag vi ses/hörs i 2009!
I går var jag och hälsade på en kompis - och fick årets första julklapp :-) Ann har spunnit mängder med 1-trådigt garn och jag fick välja vilka jag ville ha.
Det blev tre härvor i olika lila färger. Bilden gör inte färgerna rättvisa - de är mycket snyggare i verkligheten och skall bli något trevligt så småningom. Det är ungefär 450 g så det borde räcka till lite av varje :-) Jag gissar att ullen kommer härifrån.
På första bilden syns också en bräda med spik - det skall bli en ullkam av en lite ovanligare modell som vi fick prova på spinnkursen tidigare i höstas. Ann och jag har samarbetat om utförandet dvs jag köpte spik och Ann gjorde det övriga. Inte en helt jämn arbetsfördelning förstås :-)
Här är en mycket dålig bild men jag hoppas ni ser kvinnan som sitter på golvet med ullkammen framför sig. "Handtaget" kan läggas under ena benet så att man får stöd och en bekvämare arbetsställning. Ullen läggs i kammen och en hel fäll kan dras ut till ett enda långt förgarn utan några skarvar. Det skall bli kul att testa om det fungerar.
Min gamla stickade tröja i det traditionella norska mönstret som kanske eventuellt möjligen heter Marius... Copyright inom hantverk är alltid svårt och ibland händer det att folk blir osams om vem som egentligen äger ett mönster och det har varit fallet i den här saken. En person stickade en tröja, en annan gjorde om mönstret lite och har sedan dess hävdat att hennes mönster har verkshöjd och alltså att hon har copyrighten på det. Det blev en bitter strid om pengar och copyright-rättigheter. Här kan ni läsa mera om hur det kom sig att det blev såhär...
Boken som nämns där författaren fick ändra texten, är Annemor Sundbös "Kulturskattar från fillehaugen". Annemor Sundbö hade en shoddy-fabrik - alltså en fabrik som tog emot yllelump från privatpersoner. Hon har berättat om sina många fynd från lumphögarna i flera olika böcker.
Nya disktrasan från Linneväveriet i Horred :-) Den är vävd i 50 % bomull och 50% bambooviscose. Jag gillar att man skriver ut "bambooviscose", man kan lätt tro att det är riktiga bambusfibrer plockade direkt från växten och inte konstfibrer om det kallas bambus... Jag skrev lite om det och andra konstfibrer i det här inlägget om någon är intresserad.
En bild på lilla bilen som inte har så mycket med städning att göra kanske...
...frånsett det att nya dammsugaren liknar mycket på en bil.
Och här är merinon till det garnet jag spann med en hand och tvinnade med kedjetvinning - det är "fulmerino" säkert producerat utan tanke på varken miljö eller djur...
Mina spinnexperiment fortsätter... nu har jag spunnit på spolmaskin på riktigt för första gången. Det var riktigt kul - men kanske lite arbetsamt. Veven är för liten för att det skall vara riktigt bekvämt - men man får mycket snodd på en gång och kan dra ut fibrerna lååångt. Jag gjorde en liten pappskiva till tenen för att ha att linda emot men veven går så nära att egentligen gjorde den nog ingen nytta alls.
Första härvan med Manx Longhton-ull. Det är trevliga fibrer - lite korta men med mycket spänst och relativt mjukt. Jag delar upp fibrerna i korta bitar - det är ett topsband - och viker de och spinner därifrån. Det går bra även om man nog helst skall ha snygga kardrullar att spinna med.
Det var lite svårt att få jämn snodd- det är inte lätt att räkna varv när man inte känner till utväxlingen på spolmaskinen... och det går inte riktigt lika mycket på tenen som man tror, härvorna blir små. Det var ett kul experiment men jag skall nog inte köpa någon charka som jag funderade på - spinnrockar är faktiskt både bättre och lättare att spinna på :-)
För några dagar sedan experimenterade jag med spinnrocken och här är resultatet. Det är merinoull köpt färdig färgad och spunnet med långt utdrag och bara en hand dvs ungefär som man spinner på långrock. Inte så helt lätt att få jämnt det där :-) Efteråt tvinnade jag med vanlig kedjetvinning och på bilden ser man tydligt att jag har hållit olika hårt. Några gånger har jag hållit öglan för hårt, det är där två av trådarna är hårda och den tredje lös och några gånger har det blivit det motsatta - den ensamma tråden har för hård spänning... Jag får väl träna lite mera på den här tekniken om jag skall fortsätta kedjetvinna...
Här är ett annat experiment; här har jag tvinnat ett relativt grovt 1- tråds garn av någon crossbred-typ ull med två 2-tråds maskinspunna garner. Först tvinnade jag åt ena hållet och därefter åt andra hållet. Jag gillar hur de bruna tunna garnerna lägger sig som en kedja runt det handspunna garnet - även om färgerna kanske inte var så lyckade just här. Inte vet jag vad ett sådant garn skulle kunna passa till heller - jag får fundera vidare på det och möjligen provsticka lite sedan. Till strumpor borde det bli ett starkt garn med de bruna trådarna samtidigt som den vita ullen borde göra strumporna mjuka? Eller kommer det bara att se konstigt ut kanske???
Nu har jag börjat spinna de handfärgade fibrerna som jag visade för ett par dagar sedan. Det skall bli ett tjockt garn med bara lite snodd hade jag tänkt mig. Ullen är Bluefaced Leicester och så är det alltså blandat med silke - problemet är att silket inte alls känns som silke och egentligen inte ser ut som silke heller...
Om ni förstorar bilden kanske det syns hur mycket det glänser?
Här ligger lite fibrer på min kon av silkegarn som jag skall tvinna med hade jag tänkt. Är det inte stor skillnad i glansen? Självklart är det olika kvaliteer på de två så man kan kanske inte sammanlikna sådär utan vidare men jag undrar lite i alla fall... Jag tror förstås att hon som färgade ull/silke-fibrerna har köpt det här färdigt från någon fabrik så jag misstänker inte henne för att luras alls, jag tror det är en helt vanlig kvalité som säljs lite varstans. Men kan man tänka sig att producenterna tillsätter något/behandlar silket på något sätt så att det glänser mera? Eller att de tillsätter något som inte alls är silke? Någon som vet?
Numera finns det många olika sorters spinnrockar och läser man på amerikanska hemsidor så är det några olika begrepp som går igen - dels ratio (som är utväxling på svenska) och dels de olika sätten att bromsa spinnvinge eller spole.
Man räknar ut utväxlingen genom att mäta hjulets omkrets mot trissans omkrets. Är hjulet 10 gånger större än trissan blir utväxlingen 1:10. Det här gäller oavsett hur trissan ser ut - om den sitter på spolen som på min Louet S10 eller om spinnvingen har en egen trissa som på en gammaldags dubbeldriven spinnrock
Såhär ser spinntenen ut på en långrock, den sitter helt fast i trissan. Det är inga rörliga delar så spinningen föregår i två moment - först snodd och sedan upprullning. Man håller tråden vid spetsen på spinntenen tills tråden har tillräckligt med snodd (och är lång nog) och därefter får man rulla upp tråden man har just har spunnet i ett eget moment.
Det var en stor framgång när man kom på hur tråden kunde spinnas och rullas på i samma moment, dvs hur tråden kunde dras på spolen under tiden man spann. Rent teknisk kan det göras på lite olika sätt men det beror alltid på skillnaden i hastighet mellan spinnvinge och spole. Går spolen och spinnvingen lika snabbt kan inte tråden dras på spolen - indraget blir lika med noll. Det är just det här som är det stora steget i utvecklingen från långrocken till den dubbeldrivna spinnrocken - spinnerskan kan reglera pårullningen genom att hålla olika hårt i tråden. Håller hon emot, går spole och spolvinge med samma hastighet och det blir bara mera snodd. Släpper hon efter - håller mindre hårt i tråden - dras tråden på spolen. Jag kallar det en "glidkoppling" mellan spole och spinnvinge men det finns säkert något annat och bättre tekniskt uttryck för det. Principen är att en hårt hållen tråd får spinnvinge och spole till "att hänga ihop" och röra sig med samma hastighet, släpper man spänningen rör de sig som två olika enheter och dessutom i olika hastighet vilket gör att garnet kan rullas på spolen.
För att få olika hastighet har spinnrocksmakarna gjort på lite olika sätt. Enklast att förstå är nog spinnrockar liknande den jag har. Där finns det en broms - en läderflärp som man spänner mer eller mindre hårt mot spinnlvingens ena ände. Då bromsas spinnvingen medan spolen fortsätter snurra i den hastigheten man trampar.
Jag håller fortfarande på att testa nya kameran och här är två bilder av vad som kom i posten idag. Det är handfärgad ull/silke från wildcraft Jag måste nog säga att bilderna på hemsidan är klart vackrare än mina :-) På den andra sidan är färgerna lite dovare i verkligheten än på hemsidan...
Här ligger flätan på ett A4-ark. Silket gör nog att flätan är tyngre än vad man tror - det ser mindre ut än vad jag väntade mig. Men jag kontrollvägde och det är förstås exakt 100 gram.
Ett äpple hade fastnat på en uppstickande gren på väg ner från trädet... det är höst.
Men mossan är jättegrön - den riktigt lyser i skogen.
Och så många bruna blöta löv... idag har jag testat min nya kamera. Förhoppningsvis blir det bättre bilder här på bloggen efterhand som jag lär mig hur den fungerar!
Jag har varit lite upptagen den senaste veckan så det har inte blivit så mycket hantverk för min del men här kommer några bilder av min absoluta favoritmatta. Den är egentligen rätt så enkel - fyra tuskaft inslag i rött och grått avgränsade med ett svart inslag. I de röda fälten kommer då och då en liten bit av tyg i rött och svart som gör mycket för utseendet.
Här ser man hur trasorna är från kypertvävda ylletyger. Jag undrar vad det har varit - hemvävda kjoltyger och byxtyger kanske? De är säkert mycket gamla - det är rätt så länge sedan kjoltyger i kypert var moderna. Mattvarpen är oblekt men konstigt nog stör det inte - svart eller grå mattvarp hade blivit något helt annat och tråkigare. Jag gillar mattan - kanske mest för att jag har sett den hela mitt liv - det var min mormors matta :-)
Tråkigt nog är det här är allt som är kvar - en liten snutt på ungefär 50 cm. Mattan tillhör min kusin - jag tror att hans mamma också var med på den gemensamma beställningen av trasmattor. Min mormor vävde inte själv men jag kommer ihåg att hon och de andra kvinnorna i familjen klippte trasor som de lämnade till en väverska. Jag funderar på om det går att väva nya liknande mattor men hur kan man få tag i kypertvävda ylletrasor? Och att börja med att väva ylletyger för att sedan klippa upp de till trasor verkar bli lite mycket jobb...
Just nu kardar jag den här ullen - det är lammull av värmlandsfår tror jag. Ullen är mjuk och fin men har tyvärr dåliga toppar och även svältränder och många klipp. Inte så kul. Den är alltså inte så lätt att karda - det är fort gjort att karda sönder ullen.
Jag har det senaste året kollat upp många olika sätt att karda - allt från människor jag har mött till Youtube och böcker. Gemensamt för många är att de jobbar oerhört tungt med kardningen. Någon berättade att man helst skulle karda upptill 40 gånger dvs 10 gånger i varje lager och så en gång på varje sida - det blir mycket arbete.
Sunniva Lönning som jag berättade om här är ett undantag när hon tycker att man bara skall karda en två-tre gånger på den här typen av ull. Den övre bilden visar mina gamla kardor med läder och rörliga nockor medan den nedre bilden visar mina nya kardor, böjda och med (än så länge) fasta nockor. Traditionellt skall de översta vara bäst men jag måste säga att jag gillar de hårda också - jag tycker nog att det går lite snabbare att karda med dem. Däremot har jag inte hittat något bra knep för att göra rent kardorna... det är mycket svårare när de är hårda och böjda.
Här om dagen hade jag turen att få ett riktigt ljusbord! Det passar mycket bra när jag skall kolla om ullen blev genomkardad - man ser direkt hur det egentligen blev. Här har jag bara kardat en två-tre drag åt ena hållet och så två-tre drag åt det andra.
Här är ungefår samma bild men utan ljus i bordet och då ser det plötsligt helt ok ut... Uppe i hörnet finns min provstickning av provgarnet.
I och med att ullen inte är så bra i mitt tycke skall jag karda ihop den med allt det här. Alla sorters rester i olika färger och kvaliteer - det skall bli ett lumpgarn eller tweedgarn som det nog egentligen heter. Och till vän av ordning som undrar varför jag sitter och noga handkardar ullen när jag i alla fall skall spinna ett tjockt och klumpigt garn av det - så tror jag faktiskt att garnet blir bättre, mjukare och lättare att spinna om jag gör så. Vi får se hur det går :-)
Någon kanske har märkt att det har kommit en ny bild här på bloggen? Det är "fräcka fåret" - den nya logon som K-G Gyllensvärd har gjort åt mig. Jag gillar den! K-G Gyllensvärd är egentligen tecknare även om han gör mycket annat. Jag har tidigare berättat om hans båtar, fåglar och Göteborgshandduken - ni kan läsa om det här och på K-Gs egen blogg.
Ulla på Damshult skall på julmarknad på Huseby bruk i år - så nu har ni chansen att få tag i luffarslöjd av hög kvalite :-) Bilden visar några av hennes vackra fat. Jag har tidigare berättat om Ullas resväska, nystkrokar och lampor. Ni får varken se resväskan eller lamporna på Huseby bruk men Ulla har med sig ett stort urval av andra produkter mera lämpade för julmarknader. Även mina handspunna garner kommer att finnas med på ett hörn...
Det jag gillar med Ullas saker är att de alltid har ett personligt uttryck, de har en form och en stil som överraskar men inte så mycket att man känner sig helt främmande framför det. Adventsljus behöver ju inte ha en massa tomtar, lucior eller lingon runt sig för att vara vackra - oftast är det nog motsatsen faktisk. Man blir rätt så trött på överromantiserande juldekorationer...
Här ligger många månaders produktion klar för julmarknaden - allt från korgar till smycken. Ulla kommer att finnas i Snickeriet på Huseby hela veckan och även jag kommer att vara där någon dag. Säg hej om ni kommer förbi!
