brickvävning Oseberg typ IV del 4

Når man vrider brickorna är det viktigt att inte hålla för hårt i bunten med brickor. Det skall vara lite mellanrum mellan brickorna så att trådarna som ligger mellan brickorna inte fastnar i varann.



Jag börjar vridningen framåt med tummen och styr samtidigt lite med långfingret.




Därefter fångar jag upp rörelsen med lillfingret och avslutar vridningen i uppåtgående riktning med lillfingret. Tummen följer med brickbunten. Egentligen använder jag bara tre fingrar - tummen först, så långfingret och till slut lillfingret. Genom att dra brickbunten lite fram och tillbaka får jag ett rent skäl, det är bra om man använder sticksigt ullgarn.







Såhär ser det ut när jag väver och vrider framåt. Jag stramar ofta inslaget med skytteln direkt, på filmen är det för lite inslag på bandskytteln och silket glider lite, det syns i början på filmen. Skytteln är också lite för stor för mitt 4 mm breda band. Många föredrar att lägga in inslaget och lämna en liten ögla i kanten, vrida om brickorna och så dra åt det första inslaget före man lägger in inslag nummer två.
Jag väver också med relativt lös spänning på varpen - brickorna vickar lite - men det blir lättare att slå till och framför allt får jag mindre belastning på ryggen. För några år sedan vävde jag ungefär 50 meter band på kort tid - då blir man mycket medveten om vilket arbetssätt som fungerar bäst för en själv! :-)

brickvävning Oseberg typ IV del 1

Margareta Nockert har analyserat brickvävningsfynden i boken "Osebergfunnet, Tekstilene" och jag har ritat upp mönstret efter hennes beskrivning - som jag gissar det har varit. Ingen nulevande person vet förstås hur det egentligen såg ut.
Tyvärr har museet lyckats förstöra mycket av fynden - "man måste ju förstå att svärden är viktigare" sa en expert - men Nockert har i varje fall gjort så gott hon har kunnat med det materialet som finns kvar. Boken är inte bra, det är sällan man ser en så rörig och dålig redigerad bok för inte att tala om att det tog över 100 år för att få den publicerad! För närmare 1000 kr får man nytryck av gamla artiklar, nya suddiga färgbilder och så några nyskrivna artiklar där iofs ett par är relativt intressanta.



Här är i alla fall min början på bandet som Margareta Nockert har analyserat. Bandet har 10 brickor och är vävt i siden och något växtmaterial som nu är borta. Nockert tror att silket i kantbårderna kanske var rött, den smala randen blev blå här men den kan lika gärna ha varit grön eller vilken färg som helst. Den är nästan helt borta nu men man kan fortfarande se att färgen har varit mörkare än den röda skriver hon. Den gula är det jag har tänkt mig som blekt lin (är det lin som har förmultnat?) - en ren gissning det också förstås.
Bandet hade öglor av inslaget i kanten, de användes troligen till att sy fast bandet. När band är oliksidiga är det ofta för att det skall sys fast på kläder eller något annat tyg. Det var 0.5 cm brett och har 20 silkeinslag/cm.



Mönsterritningen av mitt band som det ser ut nu. Här vrider jag alla brickorna framåt. Övre delen är bara för att man bättre skall se hur mönstret blir. Om man inte vill ha "taggar" i mönstret - den gula tråden i mittbrickan går lite på tvären var fjärde vridning - kan man vrida lite annorlunda men jag hoppar över just det nu.

Vill man varpa på traditionellt sätt är varpordningen såhär:
3 x 4 röda
4 blå
3 röda + 1 gul
2 röda + 2 gula
3 röda + 1 gul
4 blå
2 x 4 röda

Totalt 40 tr i 10 brickor

brickvävning Oseberg typ IV del 2

Här är vad jag använde när jag varpade i dag. Det är lite olika vilka redskap jag tar beroende på vilken typ av band jag skall väva. Till vänster är skärpet jag har runt midjan. Om någon präst känner igen tyget till sin mässhake beror det på att det är sytt av en bit av ett sådant tyg :-)
Därefter kommer mitt bandfäste och min lilla varpa. Överst ligger tre olika bandskyttlar och garnet som är silke 60/2 står på kvittohållarna. Inget av detta är egentligen nödvändigt för att väva. Det går bra att varpa på stolar, på golvvarpa eller mellan tvingar, man kan knyta istället för att ha ett bandfäste och så vidare.


Den färdiga varpflätan. Jag använder mina inte-så-lyckade band till att knyta med.



Jag föredrar brickor gjorda av spelkort och här har jag börjat träda brickorna. Jag lägger alla brickor åt samma håll och träder 4 trådar i varje bricka också det från samma håll. Jag kommer att vända brickorna rätt efteråt. Det går fint att träda alla brickor likadant så länge man inte har 3 olika färger i samma bricka.



Här har jag lagt brickorna i ordning. Det är den ordningen som finns på mönstret i förra inlägget och som jag har skrivit överst till höger på mitt "mönsterkuvert". Strecken där visar åt vilket håll brickan skall stå. Om det är svårt att hänga med här kan man lägga brickorna efter bilden bara. Jag tappade iofs ett par trådar och lyckades sätta de tillbaka fel ( bricka 4) men ordningen är korrekt.


De här två brickorna var alltså trädda åt samma håll från början men när jag vred den ena brickan så blir de plötsligt trädda åt olika håll - ja, det är något fel med vokabulären :-) Med spelkort ser man snabbt om det blir rätt. De här korten har jag använt i många år, de har blivit lite smutsiga under åren men funkar annars som helt nya.

brickvävning Oseberg typ IV del 3

Varpen är fäst i bandfästet och jag har satt i en nål för att hålla brickorna i ordning. Det går lika bra med ett band.



Fönsterhaken passade bra att fästa varpen i. Det går lätt att reda ut trasslet bakom brickorna genom att sära på brickorna.



Själva vävningen går till så att man vrider alla brickorna och så lägger i inslaget i skälet dvs öppningen mellan de övre och de nedre trådarna. Här vrider jag bara framåt än så länge och bilden visar utgångsläget för vridningarna. Inslaget skall redan vara ilagt när man börjar.



1. Brickorna vrids ett kvarts varv framåt och ett nytt inslag läggs in i skälet efter vridningen.




2. En kvarts vridning till och ett nytt inslag i skälet. Inslaget skall dras åt lite mera än i vanlig vävning - man vill ha varpeffekt på bandet och inslaget skall vanligtvis inte synas.



3. Och en vridning till och så ett inslag efteråt förstås. En kvarts vridning är det "normala" i brickvävning - antingen vrider man framåt eller så vrider man bakåt och man behöver inte vrida alla på en gång heller men just här gör jag det.




4. Och så den sista vridningen - då är man tillbaks till utgångsläget och skall ha vridit 4 kvartsvarv och ha lagt in 4 inslag. Man fortsätter såhär tills trasslet bakom brickorna blir så hårt att det inte går längre. Då vrider man kvartsvarv bakåt i stället och trasslet löser upp sig - man byter vridningsriktning med passande mellanrum.





En bild av bandet tagits lite på snedden så att man bättre ser hur mönstret bildas av trådarna i de tre mittbrickorna.
Om man är nybörjare blir det lite lättare om man tar ett grövre garn, mitt band blev bara 4 mm brett och det kan vara lite pilligt för en nybörjare. Det går bra med nästan vilket garn som helst men det skall helst vara starkt och hårt tvunnet. Virkgarn i bomull är lätt att jobba med eller möbelåtta om man vill ha ullgarn - men jag har vävd i allt möjligt från mattvarp till sytråd.