handspunnet öglegarn i mohair

... eller nåja - så värst lyckad blev det ju inte :-) Jag glömde nämligen att man behöver mycket snodd om man skall tvinna en gång till åt andra hållet.. Men det började bra - här är kidmohair från Spinspiration som jag tvinnade ihop med engelsk gotland för några veckor sedan. Det blev en hel del mohair över...



...så jag testade att borsta upp det för att få det lite fluffigare så som köpt kid mohair ofta är. Det gick över förväntan bra även om jag bara hade 1-tr garn. Men min lilla härva räckte ju inte till något vettigt.


Så i dag testade jag att spinna öglegarn - eller tvinna bouclégarn kanske man skall säga. Jag hittade lite bomull 16/2 och tvinnade ihop de två. Öglorna blev snygga tyckte jag och de var lätta att göra - man bara föser upp mohairen längs med bomullsgarnet och det lägger sig i en snygg ögla av sig själv. Kul.


Att få öglorna lika stora och i jämna avstånd från varandra är förstås något helt annat ;-)




Och då jag skulle tvinna det för att låsa öglorna kom jag på - lite sent - att man behöver mera snodd för att öglorna inte skall lösa upp sig igen.



Här är garnet som det nu blev efter tvätt. Jag hoppades att bomullsgarnet skulle krympa och hålla ihop det hela men det blev inte så tyvärr - och inte tovade mohairen ihop sig med bomullsgarnet heller. Men kul var det :-)
Inför nästa försök skall jag komma ihåg att ha mycket snodd till öglorna och så att inte borsta upp fibrerna före tvinningen. Troligen borde det gå lite bättre om jag tvinnar med något ullgarn också.

Den elektriska spinnrocken är perfekt till sådan här spinning/tvinning. Det första man tänker på är ju att det går så snabbt att spinna på en e-spinnare men det går faktiskt lika bra att spinna mycket långsamt - långsammare än man kan klara av att trampa på en vanlig gammaldags spinnrock. Och då öppnar det sig ju nya möjligheter såklart :-)

om öglegarn i mohair

På syfestivalen köpte jag också lite garn - en härva med öglegarn i mohair.Tyvärr har jag glömt vem säljaren och det står inget på banderollen. Det skulle vara svensk mohair men texten är på norska. Lite synd att man inte vet var man skall handla mera i fall man behöver lite till - färgnummer och färgparti är däremot tydligt utmärkt.
Danska var det förstås och inte norska...


Mohair kommer som bekant från angorageten (!) - konstigt det där med att det inte heter mohairget medan angora inte alls kommer från de här getterna men däremot från kaniner. Mohairfibrerna är glansiga och lite hala och passar utmärkt till öglegarn i och med att fibrerna är såpass styva att öglan håller sig och inte faller ihop.


Mohair är en av mina favoritfibrer även om jag faktiskt inte har skrivit om mohair på bloggen alls och speciellt mycket gillar jag öglegarn eller bouclé som det också kallas. Det har jag heller inte skrivit om tror jag - möjligen finns det någon bild på ett tyg jag vävde med öglegarn någonstans.



Jag planerar förstås att spinna öglegarn i mohair :-) och har tittat noga på det garnet jag köpte. Vanligtvis spinner man en tunn tråd och en lite tjockare i mohair, tvinnar ihop de två samtidigt som man låter den lite tjockare bilda öglor runt den tunna tråden och fäster därefter öglorna genom att tvinna ihop de två med en tredje tunn tråd.


Härvan jag köpte är maskinspunnen och ser lite annorlunda ut. Dels tycker jag att det ser ut som om det är två mohairtrådar som bildar öglorna mellan två tunna trådar och så en fjärde tråd som håller ihop det hela. Jag får nog läsa på/kolla lite mera...
Tja - två + två + ett är väl fem...


På den här bilden ser man hur den lite tjockare tråden (med mest merino?) håller öglan på plats. Garnet innehåller 78 % mohair,13 % merino och 9 % nylon och är färgat efter spinningen. Det har 170m pr 100 gram - jag har en känsla av att mitt öglegarn kommer att bli något tjockare ;-)

handspinning med Evilla förgarn

Här är härvan med det färdiga garnet av Evillas förgarn som jag köpte på Syfestivalen, bilden är före tvätt. Det blev 420 meter 2-trådigt garn. Det var självklart lätt att spinna ;-) men det var också riktigt trevligt faktiskt. Förgarnet är insatt med något som troligen är lanolin (sköljvattnet blev gult) och det är lite segt sådär så det håller ihop även om man spinner mycket tunnt och man kan dra ut ullen lååångt. Det måste vara alldeles utmärkt till att träna långdrag med.



Garnet efter tvätt. Bilden ljuger lite; färgskillnaden är inte riktigt lika stor som det verkar. Det var två hela färgrapporter + en brun rand i förgarnet. I och med att jag spann 2-trådigt har jag nu alltså ett garn med färgerna brunt- grönt- gult-rött efter varandra och i ungefär lika stor mängd. Den sista bruna randen ville bara ha blivit halvparten så lång som de andra färgerna så den spann jag inte. Totalt använde jag 107 gram garn och fick alltså 420 meter.



Nu funderar jag på vad jag kan göra med ett garn som har en sådan färgrapport? Garnet i sig kan nog passa till lite av varje - sjalar och sockor t.ex. Men stickar jag först en socka så vill den bli brun + grön och nästa socka vill bli gul + röd... det blir nog inte så snyggt kanske ;-) Planen just nu är att spinna ett kompletterande garn av den rödbruna alpackan jag just har tvättat.



Jag tycker färgerna passar bra ihop. Men det löser förstås inte problemet vad jag skall använda garnet till. Jag var inne på att dubbelvarpa till någon sjal för att få lika färger på varje sida men jag behöver ju egentligen inga flera sjalar och har dessutom ingen ledig vävstol uppsatt - så bra förslag till användningsområde mottages tacksamt!

om restgarnsprojekt

Nu har jag äntligen kommit på vad jag skall använda alla små garnprover till! Det blir en dominostickad filt med alla (eller nästan alla) typer av garn som har blivit över från andra projekt. Och utan något mönster - diagonalerna får lägga sig hur de vill; det här skall bli ett riktigt restgarnsprojekt.



Som garnet från det här fågelboet som Lena Hammarlund kammade på ullkursen. Här ser man också hur bra det är att lagra kammade ullsträngar på hennes sätt - fibrerna hålls ihop i sitt lilla nystan och kan lagras länge utan att komma i oordning.


Här är kabelgarnet från förra inlägget. Man ser inte så stor skillnad i grovleken på det 6- och det 4-trådiga garnet men de känns helt annorlunda - det 4-trådiga till höger känns lite halvfärdigt...



Även på tumstocken ser man ingen riktig skillnad tycker jag. Det 6-trådiga garnet ger ungefär 3 varv per cm och var lite över 100 meter på 180 gram. Med andra ord - det platsar inte alls i dominofilten ;-)



Och jag har handlat hundkammar och så antistatiskt balsam till alpackan. De två ljusgrå kammarna har rörliga tänder - den 3-radiga kammen med rörliga tänder funkar bäst än så länge och kan vara ett billigare alternativ till ullkam. Jag spinner vanlig ull så tunnt jag kan på slända just nu och kammar ullen lock för lock. (I verkligheten blir inte garnet alls så tunnt som det känns - det fluffar upp sig efter tvätt och är 18 meter på 4 gram - jag skall se om jag får fram någon bild på det en annan dag).
Den antistatiska balsamsprayen funkar mycket bra för alpackaullen men den luktar starkt av myggljus, det är nog citrusoljan.

6-trådigt kalbelgarn

För att kunna spinna sista spolen till mitt 6-trådiga kabelgarn av Ronaldsayullen fick jag flytta över garn till en Louet-spole. Uppställningen av spolarna blev väl inte den optimala för tvinningen - men det funkade.


Härvorna efter tvinning och före tvätt - det är mycket snodd här :-) Jag lade på så mycket snodd att ullen nästan bröts av - mycket mera snodd än jag har spunnet med förut. Ullen var inte så lätt att spinna - det fanns långa täckhår och kort och mjuk bottenull - förutom lite hö och annat skräp då. Vid sidan av den stora härvan ligger ett 4-trådigt kabelgarn, ett vanligt 2-trådigt och ett 3- trådigt kedjetvinnat. En av spolarna hade mycket mera garn än de andra...



Men efter tvätt hängde faktiskt härvan relativt rakt och jag använde inga tyngder eller sträckte garnet under torkningen.


I närbild. Garnet är ovanligt runt även om det inte syns så bra på bilden- det ser och känns helt annorlunda än det 4-trådiga kabelgarnet jag spann för några veckor sedan. Det är rätt så hårt och täckhåren gör att det är sticksigt - samtidigt som det är elastiskt och lever lite sitt eget liv. Det påminner lite om påtade snoddar och kan säkert fungera bra som skosnören. Det kan bli häftiga skosnören om jag färgar det :-)

Det gick rätt så snabbt att spinna garnet på den elektriska spinnrocken men jag skall nog vänta tills jag behöver just ett elastisk, tjockt och runt garn före jag provar igen. Det kan ta ett tag...

Och så till slut, spinnrocken väsnades faktiskt när jag tvinnade. Det påminde om en symaskin som Tina skrev om i en kommentar. Men ljudet blev nästan borta efter att jag oljade lite och när jag tvinnade på lägre hastighet så det beror tydligen på hur snabbt man spinner/hur väl man oljar och så på hur man ställer in spolbromsen.

kabelgarn med Ronaldsay

Kabelgarnet jag spann för några veckor blev inte så bra tyckte jag så nu har jag börjat på ett nytt och den här gången skall det bli 6-trådigt eller 3 2-trådiga garner som spinns tillsammans. Jag använder Ronaldsayull som jag aldrig har testat förut. Det är grovt och mjukt samtidigt :-) Påminner lite om finull i det mjuka som troligen är bottenullen medan täckhåren är sticksiga.




Lite hö och svarta fibrer finns det också i ullen... Ronaldsayfåret bor tydligen på Orknöarna men jag har inte hittat så mycket info om det - annat än att det äter tång och är en gammal ras då. Ullen är köpt hos Scottish fibres som skall ha en mycket bra shetlandsull som jag än så länge inte har testat.



Här är den första spolen med 2-trådigt. Jag delade mina 200 gram i 6 högar - nu är problemet bara hur jag skall få ihop ett 6-trådigt garn med 4 spolar... Den moderna definition av kabelgarn är ett garn som spinns i en riktning, tvinnas i den andra och så tvinnas minst två av dessa igen en gång till i den första riktningen. Jag fick lära mig att kabelgarn är garn som tvinnas i samma riktning som det spinns och här om dagen hittade jag just den definitionen i Enid Andersons bok Det var ju kul att hitta men som sagt just det gäller nog inte längre. Över tid är det mycket som ändrar sig ;-)

Och så åkte förstås det förra inlägget "kabek" iväg före jag var klar - det var inte alls meningen att det skulle det - ursäkta!

provspinning på e-spinner

Det här är mohair från Spinspirations fiberklubb - det rosa - och Gotland köpt från England (!). Ja, jag var lite nyfiken på hur den engelska gotlandsullen var :-) Det blir nog inte köpt något mera från England - den var grov och helt oljig av spinnolja. Det har faktiskt hänt mig förut att jag har köpt ull som verkar mjuk vid första anblicken men där det är spinnoljan som gör det och fibrerna sticks efter tvätt... E-spinnaren funkar finfint med mohair och även med den lite halkiga gotlandsullen. Det blir mycket snodd på en gång och det går snabbt. Jag tvinnade (och spann) mycket hårt - men fibrerna lägger sig lite som de själva vill och mycket snodd försvinner när garnet får vila lite. 200 gram garn blev det.



100 gram av en blanding av kamel och merino köpt på Etsy. Den är bara kedjetvinnat på e-spinnaren och det var inte så helt lätt ;-) Nu var inte garnet av det allra jämnaste från början och tvinningen hjalp förstås inte alls... Däremot fällde inte det här lika mycket färg som det andra jag köpte samtidig. Vi kanske får räkna det blå som "ett olycksfall i arbetet". Kamelullen var mycket annorlunda än ull - den drog åt sig vatten och förblev jätteblöt på ett helt annat sätt än ullfibrer - kameler kanske behöver ta vara på allt vatten som finns i luften i öknen? Medan får behöver göra sig av med regn och vatten så snabbt som möjligt? Det känns som en rimlig teori men jag har förstås ingen aning om det faktiskt är så..



Och så har det blivit nästan 200 gr cheviot - också mest för att jag var nyfiken på kvalitén. Det är en grov och lite sticksig fiber men själva garnet blir mjukt - lagom till mjuka och varma tofflor kanske. De som gjorde cheviot-kostymer förr i tiden hade nog en helt annan kvalite på fibrerna och säkert något annat spinnsätt också.

om att spinna bomull

Den senaste veckan har jag spunnit bomull - kul och lite annorlunda. Bomullen är olika prover från Svea Spinnargille, alla proverna finns på bild här. Jag blev lite överraskad hur bra det känns att spinna bomull - och över hur olika det handspunna garnet känns från vanligt köpegarn! Man har väl hört talas om hur mycket kemikalier man använder i bomullsindustrin men att det gör så stor skillnad var överraskande. Stickproverna får nog iofs läggas i högen med värdelösa grytlappar - man ser tydligt hur mycket grövre och ojämnare tråden var i början :-)



Nu har jag kommit till fröskalsbomullen - den spinner jag direkt utan något förarbete alls, jag plockar bara bort fröerna. Fibrerna är lite hårda att dra isär men annars funkar det någorlunda. (De övriga proverna gled isär bara man tittade lite hårt på de!) Lättast att spinna var annars bomullen i punin dvs de hårda kardrullarna och jobbigast var jeansbomullen. Den är gjord av gamla jeans tror jag och innehåller troligen mycket kemikalier, rester av tvättmedel och säkert en hel del annat skumt! Jag hade också ett prov av bomull/tencel som var lätt att spinna men som inte alls känns lika bra som ren bomull. De har säkert tagit lite längre fibrer av tencel så att det skall gå bättre att spinna kan man tänka sig...



Här är fröskalsbomullen jag spinner nu - det går sakta att spinna såhär. (Det gula är en helt annan tråd.) Jag spinner på den nyinköpta Ashford e-spinner - en elektrisk spinnrock alltså. Det passar bra till bomull som skall ha mycket snodd. Ett bra tips jag hittade någonstans på nätet är att när man dubbelviker tråden för att kolla hur mycket snodd man har så skall man inte ha någon ögla alls i slutet, tråden skall sno ihop sig helt där. Då är det lagom med snodd sades det och det verkar stämma rimligt bra. Nu skall jag bara leta efter någon försäljare för ekologisk bomullsfibrer - det var mycket trevligt att spinna bomull. Och ja, det är lika stor skillnad mellan handspunnet och maskinspunnet bomullsgarn som det är mellan handspunnet och maskinspunnet ullgarn - och just det borde jag förstås ha kommit på för länge sedan :-)

Spinnrocken återkommer jag till men egentligen är det bara en spinnvinge med motor och jumbospole om man skall vara noggrann...

babykoftan och sjalen

Sjalen jag visade här blev för liten tyckte jag så jag repade upp och stickade en liten babykofta i stället. Den här modellen som man stickar sidlängs med korta varv brukar vara lättstickad och sitta bra - det har den gjort de andra gångerna jag stickade. Men inte så den här gången - jag följde nog fel beskrivning. Resåren vid ärmarna fick stickas på efteråt och för kroppen stickade man bara korta varv en gång och inte två som annars. Ullen är shetlandsull och lite sticksig - inte speciellt lämpad för babykläder men jag tyckte det var intressant att se hur färgerna lade sig i tröjan. Båda ärmarna fick lila färger medan rygg och framsida blev mest turkos.



Jag behövde inte allt garn till koftan så det blev kvar en liten babysjal av det jag inte repade upp. Shetlandsull är nog obehagligt att ha på sig för små bebisar och de kan lätt trassla in sig i sjalen. Inte bra.




Men på den andra sidan - mottagaren bryr sig nog inte så mycket. Hon har helt andra och mycket allvarligare problem ;-)

en mössa i 3-trådigt garn

Det 3-trådiga garnet jag visade här är nu på väg att bli en mössa efter det här mönstret. Egentligen skulle jag sticka sockor med garnet - men det verkade så jobbigt så det fick bli en mössa :-)



På nära håll ser man de två bruna trådarna tydligt - jag gissar att jag har rundsticka 5 här och 88 maskor. Mössan ser liten ut...



På lite längre håll ser man bara ett "vanligt" raggsocksgarn. Färgen ändras också - de bruna trådarna spiller över och gör att ullen blir än gulare - den är redan lite gul i sig.



Nu har jag stickat ungefär 10 cm och det ser ut som om garnet inte kommer att räcka. Jag måste nog bli lite kreativ på slutet här - antingen sticka på en ny kant i nederkanten som originalmönstret har eller avsluta med någon annan färg. Vädret inbjuder inte till mössa så jag har tid på mig att fundera :-)

skräpgarn

Spinnrocken har nästan flyttat utomhus och jag spinner gammal ull...



...medan jag tittar på påskliljorna.



Det blir ett tjockt och tunt relativt löst spunnet garn av den dåliga ullen och alla trådrester från tidigare spinnprojekt.



Jag hoppas det kommer att hålla ihop utan att jag tvinnar det - om inte får jag hitta något tunt garn att tvinna det med alternativt filta det lite. Och så hoppas jag vädret håller i sig så jag hinner få klart det - det har inte blivit så mycket tid till hantverk (eller bloggen) den senaste tiden. Jag räknar med att det blir bättre längre fram!

Svea spinnargille

Svea spinnargille har en spinncirkel på nätet, första uppgiften var att spinna ett löst 1-trådigt garn och det här är mitt försök. Det är den handfärgade BFL-ullen som jag vecklade ut för att kolla hur det var färgat för ett par veckor sedan.



Garnet blev ojämnt och med lite snodd - möjligen för litet faktiskt - men det blev mjukt och lätt. Jag tror att det kommer att filta ihop sig rätt så mycket under bruk. Det är inte mycket snodd som håller ihop garnet här - kanske skall jag tvätta det "amerikanskt" så att det filtar sig före bruk. Jag får fundera på det.



Nu blev det bara 50 meter på mina 22 gram så risken är stor att det slutar som en provhärva till - det räcker (kanske) till ett par muddar eller möjligen till babysockor. Jag skall använda resten av ullen till nästa projekt i spinnargillet och funderar nu på om man kan kombinera garnerna på något fiffigt sätt dvs två tjocka garner - ett mjukt och ett mycket hårdare i samma projekt? Det mjuka borde passa till nålbindning tycker jag men coregarn som är nästa övning passar nog inte så bra till det...

att välja rätt garn och rätt storlek

Att välja rätt garn och rätt storlek är inte alltid så lätt - här är ett exempel på helt fel garn. Flätstickning gör sig inte i 1-trådigt garn - precis som man tänker sig och som "alla" också säger. Nu har jag testat och det blir ju inte så mycket av det hela...



Garnet fyller inte som det skall och det blir ojämnt med konstiga, brutna linjer, man har svårt att se mönstret överhuvudtaget. Det här skulle bli en kombinerad halsduk/mössa efter ett mönster från giftabledesigns men den skall nog repas upp så småningom... Som tur är har jag inte tvättat halsen eller möbiusen än.



Det är en möbius efter ett mönster från Bonnie Pierce i garnet som jag berättade om här. Möbiusen hadde passat utmärkt ifall jag inte hade haft armar....



...men nu har jag ju det. Så den blev för liten - eller för stor som hals beroende på hur man ser det hela :-) Förklaringen är förstås att jag valde den minsta storleken - 120 stolpar på längden, provade och tyckte det verkade lagom...
Båda mönstren är troligen skrivna av inte så vana designers så jag borde ha tänkt till lite före jag började. Möbiusen börjar med en rad stolpar men borde i mitt fall ha börjat med dubbla sådana - i varje fall på det sättet jag virkar stolpar. Då hade inte mittersta raden - den gråblå raden - sett så konstig ut. Av någon orsak såg jag inte att garnet också var så mycket tjockare där helt i början heller...
Och på den rosalila halsen stickar man rät hela tiden dvs man vänder arbetet och stickar "från fel sida" och det blir lätt hål i vändningarna. Det syns nere till vänster på första bilden. Bättre att sticka aviga maskor och slippa hålen förstås...