Inte världens bästa bild kanske - men jag gillar höstfärgerna just nu. Det regnade när jag tog bilden och himlen var mörkblå - blåare än vad som syns här.
Och precis lagom kom mina senaste etsy-fynd...
Färgerna heter Little D och Blue Banana och har tydligen inget alls med höstfärger att göra.
Men jag gillar dem ändå och tycker de ser ut som det. Det är British merino och det skall bli spännande att se hur det här garnet blir. De är köpta från babylonglegs på Folksy.
Här är härvan med det färdiga garnet av Evillas förgarn som jag köpte på Syfestivalen, bilden är före tvätt. Det blev 420 meter 2-trådigt garn. Det var självklart lätt att spinna ;-) men det var också riktigt trevligt faktiskt. Förgarnet är insatt med något som troligen är lanolin (sköljvattnet blev gult) och det är lite segt sådär så det håller ihop även om man spinner mycket tunnt och man kan dra ut ullen lååångt. Det måste vara alldeles utmärkt till att träna långdrag med.
Garnet efter tvätt. Bilden ljuger lite; färgskillnaden är inte riktigt lika stor som det verkar. Det var två hela färgrapporter + en brun rand i förgarnet. I och med att jag spann 2-trådigt har jag nu alltså ett garn med färgerna brunt- grönt- gult-rött efter varandra och i ungefär lika stor mängd. Den sista bruna randen ville bara ha blivit halvparten så lång som de andra färgerna så den spann jag inte. Totalt använde jag 107 gram garn och fick alltså 420 meter.
Nu funderar jag på vad jag kan göra med ett garn som har en sådan färgrapport? Garnet i sig kan nog passa till lite av varje - sjalar och sockor t.ex. Men stickar jag först en socka så vill den bli brun + grön och nästa socka vill bli gul + röd... det blir nog inte så snyggt kanske ;-) Planen just nu är att spinna ett kompletterande garn av den rödbruna alpackan jag just har tvättat.
Jag tycker färgerna passar bra ihop. Men det löser förstås inte problemet vad jag skall använda garnet till. Jag var inne på att dubbelvarpa till någon sjal för att få lika färger på varje sida men jag behöver ju egentligen inga flera sjalar och har dessutom ingen ledig vävstol uppsatt - så bra förslag till användningsområde mottages tacksamt!
Om det nu är så svårt att köpa råull får man trösta sig med färdigkardad och färdigfärgad ull :-) Det här är kardflor från Wåhlstedts.
Och lite förgarn från Evilla med pärlor som passar till...
Lite angelina för glitter...
Och så kardflor och förgarn från Ullcentrum och längst till vänster finull från Åddebo Ull.
Den här gången tänkte jag dels svara på de kommentarerna jag fick på förra inlägget dels visa ett av mina andra mindre lyckade inköp - det här är ull från en fårfarm jag besökte i våras och det säljs som ull till tovning och inte till spinning så det är väl egentligen lite orättvist att visa det här? ;-) Ullen är tvättad och kardad men full av noppor, dubbelklipp och gräs. Det kanske skulle gå att rädda genom att karda den en gång till men det känns inte kul när jag nu har köpt färdigkardad och betalat dyrt...
Finullen jag berättade om i förra inlägget var lammull och den var som sagt inte speciellt långfibrig men det beror ju på hur länge ullen har växt när lammen klipps. All lammull är inte lång ull. Troligen var det vårull också men det vet jag inte. Och ja - jag köpte finullen på rekommendation men det hjälper ju inte alltid :-) Den som rekommenderade kunde ju inte veta att jag skulle få såpass dårlig ull och heller inte att portot skulle bli så häftigt förstås. Det tråkigaste är att försäljaren ville att jag skulle rekommendera ullen till andra handspinnare och före någon frågar - försäljaren är medlem av rasföreningen. Försäljaren tänkte börja marknadsföra sig mot handspinnare berättade hon och det är väl det viktigaste i den här saken; fårägarna vet inte alls vad handspinnare vill ha.
För att visa hur stor skillnad det kan vara på "vårull" och "vårull" är de här två bilderna från Ann i Skenes "vårull". Fåren har långfibrig och fin ull som lämpar sig utmärkt till handspinning. Hon klipper sina får en gång i året - på våren så det är egentligen helårsull förstås. Men till skillnad från finullsförsäljaren arbetar hon medvetet på att få fram fin ull för handspinning.
Den sista bilden visar Ann som skakar av dubbelklipp och skräp av den ena halvan av en fäll. Som ni ser hänger ullen ihop så det går att skaka av dubbelklippen. De gångerna jag har sett får klippas förutom hos Ann, har det inte varit möjligt. Ullen är for kort och klipps på ett sådant sätt att alla dubbelklipp följer med i fällen och helt hem till spinnaren förstås. Anns får är såvitt jag vet "pälsfår" och är väl inte så annorlunda än värmlandsfår så det beror tydligen på hur man gör och så på hur man klipper.
Jag har köpt svensk finull över telefon... 1 kg och det var två lammfällar. Ullen kostade 150 kr/kg och det är förstås helt ok - jag betalar gärna mera för fin ull.
Jag sorterade den ena fällen som jag tyckte verkade bra i en hög med smutsig, filtad och skräpig ull som slängdes - det är den nedre högen. En hög med riktig bra ull - det är den lilla som visade sig väga ynka 30 gram före tvätt och så den stora högen med ull av en kvalite som jag egentligen inte har speciell lust att arbeta med...
Här är lite av den fina ullen - den är 7-8cm och därmed lite för kort för mig. Det är tydligen den normala längden på ull från finullsfår om de klipps två gånger i året men jag vill oftast ha längre fibrer. Mycket av ullen är finfibrig, mjuk och glansig så det är inget fel på den.
Men merparten av ullen var kortare än 7-8 cm och då känns det inte så kul...
Och det här är heller inte så kul. Mycket skräp. Det är mossa och gräs, frön och en hel del annat. För er som inte spinner kan jag berätta att det är mycket arbete och ibland nästan omöjligt att få bort skräpet. Inget man vill hålla på med om man har handspinning som hobby...
En bild på ullen efter tvätt, den är fortfarande blöt här. Och det är alltså mycket skräp - hur många extra timmar kommer det att ta att få bort skräpet dvs före jag kommer till det jag egentligen vill göra?
Och det här är heller inte så kul. Om ni förstorar bilderna ser ni vad jag menar tror jag. Det är gul och missfärgad ull. Totalt fick jag ungefär 600 gram tvättad ull av mycket varierande kvalite från det kilot jag köpte. En hel del av det kommer att försvinna under kardningen. Och priset blev alltså över 300 kronor... så det var väl inget bra köp egentligen...
Nu har jag äntligen kommit på vad jag skall använda alla små garnprover till! Det blir en dominostickad filt med alla (eller nästan alla) typer av garn som har blivit över från andra projekt. Och utan något mönster - diagonalerna får lägga sig hur de vill; det här skall bli ett riktigt restgarnsprojekt.
Som garnet från det här fågelboet som Lena Hammarlund kammade på ullkursen. Här ser man också hur bra det är att lagra kammade ullsträngar på hennes sätt - fibrerna hålls ihop i sitt lilla nystan och kan lagras länge utan att komma i oordning.
Här är kabelgarnet från förra inlägget. Man ser inte så stor skillnad i grovleken på det 6- och det 4-trådiga garnet men de känns helt annorlunda - det 4-trådiga till höger känns lite halvfärdigt...
Även på tumstocken ser man ingen riktig skillnad tycker jag. Det 6-trådiga garnet ger ungefär 3 varv per cm och var lite över 100 meter på 180 gram. Med andra ord - det platsar inte alls i dominofilten ;-)
Och jag har handlat hundkammar och så antistatiskt balsam till alpackan. De två ljusgrå kammarna har rörliga tänder - den 3-radiga kammen med rörliga tänder funkar bäst än så länge och kan vara ett billigare alternativ till ullkam. Jag spinner vanlig ull så tunnt jag kan på slända just nu och kammar ullen lock för lock. (I verkligheten blir inte garnet alls så tunnt som det känns - det fluffar upp sig efter tvätt och är 18 meter på 4 gram - jag skall se om jag får fram någon bild på det en annan dag).
För att kunna spinna sista spolen till mitt 6-trådiga kabelgarn av Ronaldsayullen fick jag flytta över garn till en Louet-spole. Uppställningen av spolarna blev väl inte den optimala för tvinningen - men det funkade.
Härvorna efter tvinning och före tvätt - det är mycket snodd här :-) Jag lade på så mycket snodd att ullen nästan bröts av - mycket mera snodd än jag har spunnet med förut. Ullen var inte så lätt att spinna - det fanns långa täckhår och kort och mjuk bottenull - förutom lite hö och annat skräp då. Vid sidan av den stora härvan ligger ett 4-trådigt kabelgarn, ett vanligt 2-trådigt och ett 3- trådigt kedjetvinnat. En av spolarna hade mycket mera garn än de andra...
Men efter tvätt hängde faktiskt härvan relativt rakt och jag använde inga tyngder eller sträckte garnet under torkningen.
I närbild. Garnet är ovanligt runt även om det inte syns så bra på bilden- det ser och känns helt annorlunda än det 4-trådiga kabelgarnet jag spann för några veckor sedan. Det är rätt så hårt och täckhåren gör att det är sticksigt - samtidigt som det är elastiskt och lever lite sitt eget liv. Det påminner lite om påtade snoddar och kan säkert fungera bra som skosnören. Det kan bli häftiga skosnören om jag färgar det :-)
Kabelgarnet jag spann för några veckor blev inte så bra tyckte jag så nu har jag börjat på ett nytt och den här gången skall det bli 6-trådigt eller 3 2-trådiga garner som spinns tillsammans. Jag använder Ronaldsayull som jag aldrig har testat förut. Det är grovt och mjukt samtidigt :-) Påminner lite om finull i det mjuka som troligen är bottenullen medan täckhåren är sticksiga.
Lite hö och svarta fibrer finns det också i ullen... Ronaldsayfåret bor tydligen på Orknöarna men jag har inte hittat så mycket info om det - annat än att det äter tång och är en gammal ras då. Ullen är köpt hos Scottish fibres som skall ha en mycket bra shetlandsull som jag än så länge inte har testat.
Här är den första spolen med 2-trådigt. Jag delade mina 200 gram i 6 högar - nu är problemet bara hur jag skall få ihop ett 6-trådigt garn med 4 spolar... Den moderna definition av kabelgarn är ett garn som spinns i en riktning, tvinnas i den andra och så tvinnas minst två av dessa igen en gång till i den första riktningen. Jag fick lära mig att kabelgarn är garn som tvinnas i samma riktning som det spinns och här om dagen hittade jag just den definitionen i Enid Andersons bok Det var ju kul att hitta men som sagt just det gäller nog inte längre. Över tid är det mycket som ändrar sig ;-)
Det här är mohair från Spinspirations fiberklubb - det rosa - och Gotland köpt från England (!). Ja, jag var lite nyfiken på hur den engelska gotlandsullen var :-) Det blir nog inte köpt något mera från England - den var grov och helt oljig av spinnolja. Det har faktiskt hänt mig förut att jag har köpt ull som verkar mjuk vid första anblicken men där det är spinnoljan som gör det och fibrerna sticks efter tvätt... E-spinnaren funkar finfint med mohair och även med den lite halkiga gotlandsullen. Det blir mycket snodd på en gång och det går snabbt. Jag tvinnade (och spann) mycket hårt - men fibrerna lägger sig lite som de själva vill och mycket snodd försvinner när garnet får vila lite. 200 gram garn blev det.
100 gram av en blanding av kamel och merino köpt på Etsy. Den är bara kedjetvinnat på e-spinnaren och det var inte så helt lätt ;-) Nu var inte garnet av det allra jämnaste från början och tvinningen hjalp förstås inte alls... Däremot fällde inte det här lika mycket färg som det andra jag köpte samtidig. Vi kanske får räkna det blå som "ett olycksfall i arbetet". Kamelullen var mycket annorlunda än ull - den drog åt sig vatten och förblev jätteblöt på ett helt annat sätt än ullfibrer - kameler kanske behöver ta vara på allt vatten som finns i luften i öknen? Medan får behöver göra sig av med regn och vatten så snabbt som möjligt? Det känns som en rimlig teori men jag har förstås ingen aning om det faktiskt är så..
Och så har det blivit nästan 200 gr cheviot - också mest för att jag var nyfiken på kvalitén. Det är en grov och lite sticksig fiber men själva garnet blir mjukt - lagom till mjuka och varma tofflor kanske. De som gjorde cheviot-kostymer förr i tiden hade nog en helt annan kvalite på fibrerna och säkert något annat spinnsätt också.
Kurser är alltid kul - helgens kurs är i ullkamning och här är en bild på en del av Lena Hammarlunds ullkammar som värmdes i kastruller med varmvatten.
För några veckor sedan spann jag för första gången yak/silke - det berättade jag om här. Fibrerna var mycket mjuka och flygiga men lätta att spinna. De har nu blivit till en mössa av samma modell som den jag stickade i vitt/brunt.
Det tråkiga kom när jag skulle tvätta garnet - det fällde och fällde....och fällde lite till. Till slut hade garnet blivit mer eller mindre jämnt blågrått. Mycket tråkigt när sådant händer och försäljaren förlorade nog en framtida kund här - om inte de gröna fibrerna jag köpte håller färgen bättre förstås. Då kan man nog räkna det här som "olycksfall i arbetet". Synd - för jag gillade fibrerna och färgerna. Jag borde kanske ha blivit lite misstänksam när försäljaren skrev "The silk and yak have taken the dye a little differently in places." Nåja - jag är inte den enda som har blivit besviken av handfärgade fibrer...
Här är tredje omgångens kardning av ullen i förra inlägget. Den blev bättre - men det blev inte så stor skillnad som mellan första och andra omgången. Den stora förbättringen kom faktiskt vid andra gångens kardning.
Andra omgången till vänster och tredje omgången till höger, jag tycker inte man ser så stor skillnad. Nu är det inte exakt samma kardflor så ullen kan vara av olika kvalitet också även om jag delade upp kardfloren för att blanda den så mycket möjligt. Skillnaden är inte så stor att det är värt den tiden det tar. Tror jag - vi får se när jag börjar spinna.
Den största skillnaden berodde nog helt enkelt på att jag plockade bort alla noppor, dubbelklipp och annat skräp - det blev en hel hink full. Troligen hade andra omgångens kardning blivit lika bra om jag hade plockat bort mera vid sorteringen och vid tesningen - och tesat lite bättre. Det gick lite snabbt det där, tesningen kan nog bäst kategoriseras som " mycket slarvig" :-)
Den här gången testade jag att karda kort vårull på kardmaskinen - fibrerna är ungefär 2-3-4 cm långa och nu fastnade det mängder av fibrer på lilla trumman! Ullen är från vårens klippning och är egentligen för kort till att vara bra till handspinning. Jag tyckte att jag gjorde på samma sätt som med topsbanden så skillnaden beror väl på vilken ull man har.
Såhär blev kardfloret efter första gångs kardning. Inte helt bra.
Och efter andra gångens kardning. Nu är ullen klart bättre och går förstås att spinna med men jag skall nog karda en tredje gång för att se om jag får en så stor förbättring som Fannin tycker man skall få. (Jag hoppas bilderna är så tydliga att man ser skillnaden förresten). Allt får tyvärr vänta tills jag får lite bättre tid. Men då skall jag testa ullen på den nya spinnvingen som kom i posten i går. Återkommer med bilder på den också! :-)
Jag samlade ihop några av färgerna jag fick med från fyndullen från World of wool för att testa kardmaskinen efter att jag satte i de nya kugghjulen.
Jag köpte lite "rainbow"glitter - det heter trilobal och är förstås lite hårt men tunt och "flygigt".
Och så bestämde jag att vara noggrann den här gången och väga upp två högar med lika mycket av varje färg.
Kardmaskinen fungerade perfekt efter bytet av kugghjul och jag fick överraskande lite fibrer på lilla trumman. Topsen är inte helt fri från noppor och knutar så jag räknade med att en hel del skulle fastna där. Nu vet jag förstås inte om det beror på topsen, på de nya delarna i kardmaskinen - eller på att jag numera har läst om hur Fannin tycker man skall karda att det blev så? Och så förstås om det egentligen är bra att inget fastnar på lilla trumman?
Och här är resultatet - jag associerar färgerna till "älg i solnedgång"... men de kan väl passa till ett par strumpor kanske? Glittret syns mera i verkligheten än på bilden men glittriga strumpor har man väl också hört talas om? ;-)
