jacquardvävstol

På Linneväveriet i Horred har de en gammaldags jacquardvävstol av den typen de vävde damastdukar på förr i tiden. Den dagen jag var där och fotade höll de på att bygga om utställningen så det var lite skräp runt ikring men man ser nog lite hur den funkar. Vill man inte plocka dubbelväv med spröt som jag berättade om i förra inlägget kan man använda en sådan. Uppsättningen kräver förstås lite tid :-)



Solven hänger i var sitt snöre som går genom en hålbräda, här solvar man ett stygn per solv men man kan också ha bara en tråd per solv.



Snörerna går genom hålbrädan upp till själva jacquardmaskinen som står uppe på vävstolen.




Hålkorten styr vilka solv som skall upp eller ner. Hålkorten var själva början till datorerna...



Vävstolen har en hel del finesser som automatisk frammatning med hjälp av tyngder och rep.



U-balk och skivor så att man slipper spröt och så förstås ryckverk så att vävningen går undan. Nackdelen är att det är mycket jobb att sätta upp, man skall göra hålkort och knyta snören, räkna ut så att mönster och kvalite stämmer överens och så den största nackdelen - vävstolen går inte in i ett rum med vanlig takhöjd. Mina jacquarder får nog ligga i garaget tills jag löser det där med takhöjden... det blir till att plocka nästa väv också :-)

damastvävaren i Simrishamn

För ett par dagar sedan berättade jag om Lena Wigren som hade varit så snäll och samlat ihop alpackaull åt mig och här är hon framför en av sina tjusiga damastdukar. Den är mycket vacker och välgjord - hantverk av yppersta klass.



Duken i närbild. Det är en present och mönstret är specialritat till mottagaren - och har förstås en djupare mening för både givaren och mottagaren - som alla hennes dukar.



Lena tillhör de duktiga hantverkarna som själv konstruerar de redskap som behövs för att kunna arbeta bra. Här är en flyttbar namnlist hon har byggd till sin damastvävstol. En fiffig (och snygg) lösning för att väva in namn på dukarna.



Här ser man namnlisten från avigsidan och hur smidigt det går att flytta den.



Och med nummer på träpärlorna går det lätt att hitta rätt.



Och behöver man en elektrisk spolmaskin så bygger man förstås en själv... bara sådär...
Jag kommer nog aldrig att förstå hur duktiga hantverkare så som Lena lyckas med sådant. Det syns inte så bra på bilden men spolmaskinen har självklart en smidig hastighetsregulering också...



Det här fönsterskyddet kan även jag lyckas med tror jag. Är det inte kul?



Det här är ju perfekt för att skydda vävstolar och annat mot solljus!



Lena väver annat än damastdukar också - här är ett exempel. Välvävda trasmattor! Jag tycker alltid det är lika kul att se välgjorda trasmattor - stadiga men inte stabbiga och med smala, smala ränder och inte de grova trasorna man ser emellanåt. Raka kanter är förstås en självklarhet om man är Lena...



Vi hann med ett lite spinnkurs under besöket - här föds det en ny spinnare hoppas jag :-)



Och så till slut en bild från ett hörn av Lenas mysiga och välskötta trädgård i Simrishamn. Växten som slingrar sig upp mot taket skall egentligen bara bli ett par meter och är sällsynt stor här, den har blivit en turistattraktion - men jag fascinerades mest av att man kan ha ett fikonträd i sin trädgård - med fikon på! :-)

nerklippning av väven

Nu gick det inte att väva längre - äntligen! Det är inte så kul att väva med plädgarn i det här vädret - varmt, dammigt och allmänt jobbigt.



Men garnlagret minskade lite och jag tömde (nästan) en av mina plastlådor på grått ullgarn.



Och här är resultatet än så länge - det blev 3.7 meter mörkgrå och 3 m ljusgrå råväv.


Jag provvävde lite i början - provet till höger är mörkt rödbrunt men jag valde det mörka och det ljusa gråa till slut, det är samma kvalite. Olika märken och olika färger kan krympa olika mycket och risken är stor att man får bubbeltyg - istället för något vadmalsliknande som jag hade tänkt mig.



Och så dök det upp en ufo! Det här blir nog den sista bilden ni får se på den på en stund - presenter skall vara hemliga tills mottagaren har fått den i varje fall :-) Jag hoppas den blir klar till den stora dagen men med det här vädret - sol och uppemot 25 grader - ser det lite dåligt ut...

väva med ryckverk

Den stora fördelen med att väva med ryckverk är att det går snabbt! Min gråa varp är nu snart klar - det är ungefär en halv meter kvar att väva tror jag. Mest tid går åt till att byta spolar och dra fram. Själva mekanismen är snören fästa i en kloss i en låda. Klossen dras fram när man rycker i snöret och puttar till skytteln så att den åker iväg till andra sidan av väven där den fångas upp av den andra lådan. Man får byta ut den vanliga slagbommen med en som har lådor i sidorna. Jag har det vanligaste ryckverket (i Sverige) och såvitt jag vet finns det bara två företag som säljer sådana, båda använder samma konstruktion. Men jag misstänker att den personen som konstruerade det här inte kunne väva själv... en snickare kanske?

(Jag har nu lagt ut filmen på Youtube här så att ni som inte ser den här på bloggen kan titta på den om ni vill.)


Ryckverket är alltså inte bra men det är det enda som passar till den här vävstolen... Jag har justerat och ändrat både här och där men själva formen är det svårt att göra något åt. För att väva behöver man maskinskyttlar med stålspets, min väger 309 gram och det är onödigt mycket för handvävning. Dessutom är det livsfarligt om man missar lådan - och det gör man ju då och då :-)



Alla skyttlar passar inte - de måste ha exakt rätt bredd för att passa i skyttel-lådan. Skyttlarna behöver speciella spolhylsor, en spesiell spolmaskin och de måste trädas på ett speciellt sätt. Att väva med det här ryckverket har "en brant inlärningskurva" (andra typer av ryckverk kan förstås vara lättare att lära sig). Av de jag har testat, har de gamla damast-ryckverken varit de bästa.

Den stora fördelen är förstås hastigheten :-) Det är inga problem att väva 20-30 inslag i minuten med ryckverk och då går det snabbt att väva ner en varp. Här har jag vanligt plädgarn och det passar egentligen inte - det går för lite garn på spolen och man måste stanna hela tiden och byta spole, på filmen väver jag faktiskt upp nästan en hel spole. Och så är det bra att inte behöva sträcka sig ut till sidorna som med en vanlig skyttel - den sista nackdelen hör ni nog...

sned vävstol

Den gröna gåsögonvarpen är klar men det känns som om det här gröna tyget blir en ufo till i samlingen. Den fick i varje fall "ligga till sig" lite... medan jag kollade upp vävstolen. Det visade sig att vävstolen blev sned efter flytten och det är inte alltid så lätt att hitta var felet ligget. Man kan iblant se om den är sned genom att mäta diagonalt från hörn till hörn men det är krångligare om man har varp i vävstolen. Så då var det bara att väva ned det gröna.
Det blev mycket mätande hit och dit (vattenpass behövs också!) och med byte av kilar så lutar vävstolen nu bara någon millimeter. Det är så lite att det borde inte ge någon effekt alls på vävningen tycker jag.



Men jag fick sätta upp en bred yllevarp (144 cm) för att testa om den faktiskt är ok nu eller om jag möjligen måste byta några delar på vävstolen. Provet blev en gles ullvarp i kypert som jag skall köra i tvättmaskinen efteråt, det skall nog bli kuddar eller möbeltyg i en vadmalsliknande kvalite. Det verkade lagom som testväv - snabbt att väva och så glest att man ser hur det blir.



Det optimala hade förstås varit en randig eller rutig väv men då kan jag inte använda ryckverket och vävningen tar så mycket längre tid. Och jag börjar förstås få lite bråttom... det är mycket som skall hinnas med före semestern!

handvävning

Nu har jag kommit igång med den gröna bomullsvarpen. Jag använder ingen vävpall (de är inte så bekväma precis!) men en extra hög skrivbordstol där jag kan ställa in både höjd och lutning på sits och rygg. Stolen har hjul och det gillar jag - för sitter jag inte exakt rätt så åker stolen iväg! Ett bra sätt att hålla koll på hållningen :-) Stolen är så hög att jag nästan mera står än sitter vid vävstolen, då blir det minst belastning på armar och ben. Tramporna är rätt så lågt knutna, benet är helt rakt när jag trampar ner.



Här är vad jag använder när jag väver - dels en extra stor knappnål för att mäta hur långt jag har vävd, en papperslapp för att skriva upp på och så sytråd i polyester. Nu är det så länge sedan jag vävde så det tar lite tid att komma in i det igen och jag lägger in sytråden för att snabbare se hur det går med inslagstätheten. Här har jag lagt in sytråden efter en rapport men det är lite olika efter vilket mönster jag har. Sytråden får följa med i tvätten och det blir enklare att se hur mycket väven har krympt - och så är sytråden lätt att dra ur utan att det blir några märken efter den efteråt.



Jag gillar öppna skyttlar med hjul, tycker att de går snabbare att väva med. Det här är en favorit - jag har försökt få tag i flera men de nyare jag köpte från samma företag är annorlunda till trots för att det alltså är samma märke och att de har samma form. Det är små, små detaljer som avgör om de är goda att väva med eller bara som "vanliga" skyttlar.

gåsögon

Den här uppsättningen har tagit lite tid men nu är det i det minsta klart att börja väva! (Jag blev lite distraherad av webb-tv från NESAT idag...)



Men jag provvävde lite; först med grått och brunt cottolin, sammetsgarn och så till slut limegrönt lintow. Den limegröna är mycket häftigare i färgen än vad som syns på bilden och jag tror att det blir den till slut. Stadkanten skall solvas om lite före jag börjar på riktigt.



Några av de andra alternativen jag kom fram till - rosa, ljus blå-lilla, grönt och gulorange sammetsgarn men med sammetsgarn som inslag känns det lite onödigt att ha solvat i gåsögon. I förgrunden ligger lintowen som jag kanske skall väva med. Då blir det nog inte handdukar av varpen men tyg till bärkassar kanske? Om jag förstås inte tar det lite tråkigare alternativet: cottolin i samma färg som varpen...

solvning del 2

Här har jag två solv-"hållare" (och jag ser på bilden att det är dags att tvätta solven!). Det finns säkert något namn på redskapen men jag vet faktiskt inte vad det heter - solvställning kanske? Den med solv på är mera arbetat och i rätt storlek för mina vanliga solv. Den andra är den jag gillar mest - en grenklyka som säkert har används mycket, den är len och mjuk att ta på. Jag gissar att den är tänkt för små gammaldagsa solv - men det kan också vara något helt annat... Textilredskap gjorda av naturvuxet material kan användas till så mycket och är svåra att känna igen - ungefär som en slända som bara är en rak pinne..



Men jag använder moderna redskap också förstås :-) Det här är en bild från vävprogrammet PixeLoom som jag gillar. Den stora fördelen är att det sparar i WIF-filer direkt dvs man kan byta filer med andra program om man vill. En annan funktion jag gillar mycket, är möjligheten att flytta trampor och skaft på ett enkelt sätt.
Just nu funderar jag på om jag skall ändra stadsolvningen eller inte - och på vad jag skall använda som inslag. Bomull, lin eller ull? Och vilken färg? Gråblå, vit eller svart? Eller något i ungefär samma gröna färg som varpen?

solvning

Det tog lite tid men äntligen fick jag på en varp på vävstolen! Det är grön bomull av okänd härkomst - troligen runt 24/2 - som jag hittade i lådan för färdiga varpflätor. Knappt 500 trådar och 7.95 m lång. Jag har inte bestämt vad det skall bli än - det stod handdukar på lappen i påsen men det blir lite för smalt för det. Jag tror garnet tog slut lite tidigare än jag tänkte mig under varpningen - en typisk "varpa-tills- garnet-tar- slut"-varp. Kanske blir det bara en provväv - varpen är ju väääldigt grööön...



Här har jag kommit igång med solvningen. Jag brukar linda ett solv två gånger runt skaften så att de övriga solven glider bättre medan jag solvar. Tyckte att en spetskypert eller gåsögonsolvningen på 4 skaft kunde passa bra här så då blev det så. Jag planerar en annan gåsögonsväv lite senare så jag kan "öva" lite här.



Såhär ser det ut när jag solvar. Skaften och skälpinnarna hänger på två pinnar som jag har lagt mellan sträckbommen och bröstbommen. Själv sitter jag mitt emellan pinnarna. Det blommiga tyget över sträckbommen gömmer en gammal ufo...

ufon i vävstolen del 2

Äntligen kom det lite nytt och fräscht damm på vävstolen! Den oliksidiga dubbelväven har stått länge - huvudsakligen för att vävstolen har stått i fel rum tror jag.



Men nu har jag alltså äntligen lyckas väva ner den. Det här är avigsidan och man ser tydligt att det är färre inslag på avigsidan än på rätsidan - så som det blir i finnväv eller oliksidig dubbelväv. Det kan jag möjligen berätta mera om någon annan gång. Risken är förresten stor att väven förblir en ufo en bra stund till, det är trådar som skall lagas och fel som skall rättas...




Men vävstolen kom äntligen ner och har nu flyttats till sitt nya rum. Där hoppas jag kunna skyttla utan att slå ut fönster eller väggar om jag missar :-)

Ulla på Damshults lampor

Ulla på Damshult har jag berättat om tidigare, här och här och hon gör mycket annat än nystkrokar och resväskor. Bilderna jag visar är tagna i 2006 på examensutställningen på det som förr het Väfskolan i Borås men som nu har bytt namn till Textilhögskolan.



Jag tycker bilderna på Ullas lampor tydligt visar att vävning i vävstol inte behöver betyda att man bara kan väva handdukar och trasmattor!



Lamporna är stora, eleganta och mycket vackra. De är vävda i en speciell teknik som gör att ränderna med koppartråd höjer sig över bottenväven och bildar snygga effekter beroende på hur ljuset faller.



Bottnarna är vävda i olika färger så lamporna passar i olika miljöer - allt utan att lampornas speciella uttryck går förlorat. Det är sånt som visar att man är en hantverkare som kan sitt hantverk!

Evas brickvävning

Eva SO använder en annan typ av vävstol för brickvävning än vad jag gör (se här). Hon har konstruerat och byggt den själv. En av de stora fördelarna är att hon använder damastlod för att spänna varpen och att hon arbetar med brickorna stående, de står på en liten låda där man kan ha skyttlar, garn och lite annat man kan behöva, mycket praktiskt. Detta är en bild från den senaste brickvävarträffen - vi är några stycken som ses för att väva med brickor ett par gånger i året.




Eva är en mycket duktig brickvävare och dessutom arbetar hon systematiskt. Här är ett lite urval av hennes provvävar - alla snyggt namnade med tekniken det gäller och iordninggjorda så att de passar i en låda. För mig som kanske lägger proverna i en plastficka är bara det imponerande.





Här närbild av ett av Evas exempel på teknikprov, just detta är dubbelsidig väv eller dubbelväv som många lite slarvigt kallar det (det är inga dubbla lager och bara ett inslag). Det är en av de relativt sätt enklare teknikerna men med Evas mönster med alla knutar och flätningar blir de mycket dekorativa.

ufon i vävstolen

För ett par år sedan höll jag en kurs i dubbelväv och här är en bild av provväven till kursen. Mönstret är från Revsundslisten, en smal bård hittad i Revsunds kyrka i Jämtland. Den är daterad 780-980 e.Kr. av Margareta Nockert. Originalet är bara 15 cm brett, en vanlig bredd på den tiden verkar det. Min variant är mer än dubbelt så bred och är plockad med två trådar i stället för originalets en om en. Vivi Sylwan skriver också om listen i boken "Medeltida vävnader och broderier i Sverige" som tidigare kunde köpas i faksimilutgåva från Historiska museets butik. Det är en bra bok så jag hoppas den fortfarande går att få tag i. Jag ritade upp 2-3 av motiven men det finns flera på originalet.
Dags att väva ner de sista centimetrarna snart?





En mycket yngre väv: Detta är en så exakt kopia som möjligt av en väv från Orkdal, Sör-Tröndelag men självklart med moderna garner. Originalet är troligen vävt någon gång i slutet av 1800-talet. Tekniken heter solvad opphämta eller smålandsväv på svenska, skillbragd på norska - och den har också stått på vävstolen en bra stund nu. Det finns varp till tre stycken "åklær" - och inslagsgarn finns också...