fredag 7 mars 2008

brickvävning Oseberg typ IV del 4

Når man vrider brickorna är det viktigt att inte hålla för hårt i bunten med brickor. Det skall vara lite mellanrum mellan brickorna så att trådarna som ligger mellan brickorna inte fastnar i varann.



Jag börjar vridningen framåt med tummen och styr samtidigt lite med långfingret.




Därefter fångar jag upp rörelsen med lillfingret och avslutar vridningen i uppåtgående riktning med lillfingret. Tummen följer med brickbunten. Egentligen använder jag bara tre fingrar - tummen först, så långfingret och till slut lillfingret. Genom att dra brickbunten lite fram och tillbaka får jag ett rent skäl, det är bra om man använder sticksigt ullgarn.






video
Såhär ser det ut när jag väver och vrider framåt. Jag stramar ofta inslaget med skytteln direkt, på filmen är det för lite inslag på bandskytteln och silket glider lite, det syns i början på filmen. Skytteln är också lite för stor för mitt 4 mm breda band. Många föredrar att lägga in inslaget och lämna en liten ögla i kanten, vrida om brickorna och så dra åt det första inslaget före man lägger in inslag nummer två.
Jag väver också med relativt lös spänning på varpen - brickorna vickar lite - men det blir lättare att slå till och framför allt får jag mindre belastning på ryggen. För några år sedan vävde jag ungefär 50 meter band på kort tid - då blir man mycket medveten om vilket arbetssätt som fungerar bäst för en själv! :-)

2 kommentarer:

Åsa i V-torp sa...

Perfekt!! Jag som precis kollat lite löst med Spinspirations-Tina om hon inte vill lära mig brickvävning. Billigare att göra hål i en kortlek än att köpa speciella brickor antar jag.

textil sa...

Vad trevligt att du vill börja väva med brickor! Bandet är klart nu men jag har inte hunnit ta något kort - det blir nog ett senilsnöre för mina glasögon tror jag.
Det är billigare men framför allt bättre att använda spelkort tycker jag. Smidigare att jobba med och så lättare att se om man har någon bricka fel - och det händer ju då och då :-)