S och Z- sländor del 4

Små sländtrissor på Varbergs museum.


Det finns många flera textilforskare än de som jag har kollat upp förstås. Och jag har heller inte läst allt vad dessa har skrivit heller...
Men här är resultaten så långt:
Sunniva Lönning som jag har skrivit om här och som Lise Warburg hänvisar till, tar inte upp S- och Z-sländor alls.
Marta Hoffmann gör heller inte det men preciserar på ett ställe att en kvinna som spinner på spinnkrok är vänsterhänt och därmed ovanlig.
Gerda Cederblom i "Några av våra äldsta spånadsredskap och deras ättlingar" (Fataburen 1909) skriver heller inte om det.

Lise Bender Jörgensen som har skrivit mycket om S- och Z-garn skall jag läsa när jag hittar boken... Dessutom har arkeologen Eva Andersson forskat på textilredskap - det är möjligt hon också har synpunkter på det här.



Återstår Veera Vallinheimo:
Hon delar upp sländorna lite annorlunda: sländor utan hake och med eller utan trissa nertill, sländor med hake eller fåra uppe och med trissan närmare toppen och så slutligen spinnkrokar. För henne är inte trissan så viktig som för andra textilforskare - troligen för att

"Die Spindeln, die in Karelien und Lappland bis zur Gegenwart benutzt worden sind, haben grossenteils kein Wirteln. Da aber auch bei diesen Spindeln beim Beginn des Spinnens eine Wirtel verwendet wurde, die man nahe dem unteren Ende auf den Stab schob, besteht keine Veranlassung, die Spindeln ohne Wirtel als eine Besondere Gruppe abzugrenzen. Verwendete man solche losen Wirteln, so nahm man sie ab, wenn sich etwas mehr Garn um den Stab gewickelt hatte, so dass man das Gewicht und die Drehung regeln konnte."

Använder man inga trissor alls (ev. den kända potatisbiten) faller ju hela problemställningen förstås - och frågan om S eller Z-slända blir helt ointressant.


Vallinheimo skriver en hel del om "Spindelstäben" som väl kan översättas med "spinnkäppar" och hon refererar också från Jirlows artikel. Han har tydligen koncentrerad sig på att undersöka om trissan var uppe eller nere på spinnkäpparna och tror att det äldsta spinnsättet är att placera trissan uppe något som skall ha uppstått i Dalarna och därifrån spridit sig ut över hela Norden. Undantagvis kunde man hitta övertyngda sländor i Skåne, Halland och Gotland...samma i Finland och Estland. Undertyngda sländor hittades i Mitt-Sverige, Ryssland, Karelen och Lappland. I Sydnorge hade man undertyngda sländor förutom den i Osebergskeppet som ju var övertyngd...

Det finns vetenskapliga artiklar som kanske helst bör glömmas, det är länge sedan någon trodde att Dalarna var ursprunget till all sländspinning i Norden...

Däremot har Grenander Nyberg också några uppgifter om spinnkäppar:
"Med spinntenar utan trissa kan spinnas både tunnt och grovt garn, både z- och s-spunnet. Vid z-spinning snurras tenen som ovan beskrivits (hon håller strängen med tummen intill tenspetsen vid spinningen utan att fästa strängen i ett hak eller göra en slinga runt tentoppen, vilket inte är nödvändigt, då hon aldrig släpper sländan fri) . Vid s-spinning ligger den i handen nästan vågrät och snurras där främst med hjälp av handens tumme."


Jag funderar på om det inte behövs en grupp till dvs att man gör skillnad på spinnkäppar - raka runda stycken med eventuell förtjocknad på mitten som man kan sätta en tyngd på - och så spinnkrokar som är lite som naturväxta V'n - en gren med lite av trädets stam.