Där skriver Grenander Nyberg såhär:
”En av huvudprinciperna vid sländspinning är att sländan snurrar fritt sedan den satts i rotation med handen.”
”Då man sätter igång sländans rotation, gör man vid vridningen naturligen en handrörelse åt sig, så att en z-spunnen tråd uppstår.”
Här är det alltså frågan om vad som är "naturligt" och inte som gäller...
Här är en av mina gamla bottentyngda sländor. Den har utbytbara trissor och är riktigt bra att spinna med. Den är köpt på norska Husfliden för rätt så många år sedan och är möjligen tänkt att användas först med den stora trissan och efterhand som garnet tynger ned sländan, byter man till den mindre och lättare trissan.
”En annan metod är att ge sländan ett stöd, medan man sätter igång sländan och strängen får en första snodd. Enligt svenskt etnologiskt material har detta skett på så sätt att man suttit och rullat sländan mot låret från sig för att sedan låta den snurra fritt framför sig (Jirlow 1931; jfr Warburg 1974, 86)…”
Jirlows artikel från 1934 heter "Sländspinning i Sverige", den har jag tyvärr inte lyckats få tag i än. Det ligger en artikel av Jirlow på Projekt Runeberg. Den handlar om linberedning och linspinning men det står inget om S- eller Z-snodd. Warburgs bok tar jag i nästa inlägg :-)
Grenander Nyberg:
Grenander Nyberg säger att man spann korta ullfibrer i S med övertyngd slända genom att rulla sländan i riktning mot knäet och att en hängande bottentyngd slända "naturligt" ger Z-snodd.
Frånsett det med korta och långa fibrer verkar de alltså överens och de verkar också tycka att det faktiskt finns S- och Z-sländor. S-sländor skall då vara övertyngda och Z-sländor skall vara bottentyngda.
1 kommentar:
ok, intressant....
/Bonnmoran
Skicka en kommentar