atractive & adorable

Angela Alexandersson är designern bakom a&a - atractive & adorable - och i dag var det dags för modevisning på Högskolan i Halmstad. Angela har utvecklats mycket sedan jag mötte henne första gången och det var verkligen kul att se hur mycket fint hon har gjort. Bara det att organisera 15 modeller, fotografer och sponsorer, smink och skor är imponerande - förutom att designa och sy själva kläderna då!


Tyvärr blev inte mina bilder från modevisningen så bra - det är nog fel på kameran eller möjligen fotografen ;-) så vill ni titta mera på hennes kläder får ni ta kontakt genom Angelas blogg. Jag tror en del av hennes kläder säljs i affärer i Halmstad också - förutom från hennes egen atelje förstås. Angela är också på Facebook för den som föredrar det.



Angela med några av modellerna precis före finalen. Jag räknar med att vi får höra mycket om hennes design framöver - och det att hon är en riktig trevlig tjej är heller ingen nackdel i den sammanhangen :-)



Här är hon i full fart mot något som skall ordnas - det var säkert goodiebagarna!



Här är ett litet urval av de kläderna som visades. Efter själva modevisningen tändes ljusen igen och framför allt stod modellerna stilla så det gick lite bättre att ta kort! Den svartvita klänningen till vänster och den orange med släpet blev två av mina favoriter. Och så den rosabruna... och den ljusa...ja, ja ni förstår nog :-)

nerklippning av väven

Nu gick det inte att väva längre - äntligen! Det är inte så kul att väva med plädgarn i det här vädret - varmt, dammigt och allmänt jobbigt.



Men garnlagret minskade lite och jag tömde (nästan) en av mina plastlådor på grått ullgarn.



Och här är resultatet än så länge - det blev 3.7 meter mörkgrå och 3 m ljusgrå råväv.


Jag provvävde lite i början - provet till höger är mörkt rödbrunt men jag valde det mörka och det ljusa gråa till slut, det är samma kvalite. Olika märken och olika färger kan krympa olika mycket och risken är stor att man får bubbeltyg - istället för något vadmalsliknande som jag hade tänkt mig.



Och så dök det upp en ufo! Det här blir nog den sista bilden ni får se på den på en stund - presenter skall vara hemliga tills mottagaren har fått den i varje fall :-) Jag hoppas den blir klar till den stora dagen men med det här vädret - sol och uppemot 25 grader - ser det lite dåligt ut...

väva med ryckverk

Den stora fördelen med att väva med ryckverk är att det går snabbt! Min gråa varp är nu snart klar - det är ungefär en halv meter kvar att väva tror jag. Mest tid går åt till att byta spolar och dra fram. Själva mekanismen är snören fästa i en kloss i en låda. Klossen dras fram när man rycker i snöret och puttar till skytteln så att den åker iväg till andra sidan av väven där den fångas upp av den andra lådan. Man får byta ut den vanliga slagbommen med en som har lådor i sidorna. Jag har det vanligaste ryckverket (i Sverige) och såvitt jag vet finns det bara två företag som säljer sådana, båda använder samma konstruktion. Men jag misstänker att den personen som konstruerade det här inte kunne väva själv... en snickare kanske?

(Jag har nu lagt ut filmen på Youtube här så att ni som inte ser den här på bloggen kan titta på den om ni vill.)


Ryckverket är alltså inte bra men det är det enda som passar till den här vävstolen... Jag har justerat och ändrat både här och där men själva formen är det svårt att göra något åt. För att väva behöver man maskinskyttlar med stålspets, min väger 309 gram och det är onödigt mycket för handvävning. Dessutom är det livsfarligt om man missar lådan - och det gör man ju då och då :-)



Alla skyttlar passar inte - de måste ha exakt rätt bredd för att passa i skyttel-lådan. Skyttlarna behöver speciella spolhylsor, en spesiell spolmaskin och de måste trädas på ett speciellt sätt. Att väva med det här ryckverket har "en brant inlärningskurva" (andra typer av ryckverk kan förstås vara lättare att lära sig). Av de jag har testat, har de gamla damast-ryckverken varit de bästa.

Den stora fördelen är förstås hastigheten :-) Det är inga problem att väva 20-30 inslag i minuten med ryckverk och då går det snabbt att väva ner en varp. Här har jag vanligt plädgarn och det passar egentligen inte - det går för lite garn på spolen och man måste stanna hela tiden och byta spole, på filmen väver jag faktiskt upp nästan en hel spole. Och så är det bra att inte behöva sträcka sig ut till sidorna som med en vanlig skyttel - den sista nackdelen hör ni nog...

sned vävstol

Den gröna gåsögonvarpen är klar men det känns som om det här gröna tyget blir en ufo till i samlingen. Den fick i varje fall "ligga till sig" lite... medan jag kollade upp vävstolen. Det visade sig att vävstolen blev sned efter flytten och det är inte alltid så lätt att hitta var felet ligget. Man kan iblant se om den är sned genom att mäta diagonalt från hörn till hörn men det är krångligare om man har varp i vävstolen. Så då var det bara att väva ned det gröna.
Det blev mycket mätande hit och dit (vattenpass behövs också!) och med byte av kilar så lutar vävstolen nu bara någon millimeter. Det är så lite att det borde inte ge någon effekt alls på vävningen tycker jag.



Men jag fick sätta upp en bred yllevarp (144 cm) för att testa om den faktiskt är ok nu eller om jag möjligen måste byta några delar på vävstolen. Provet blev en gles ullvarp i kypert som jag skall köra i tvättmaskinen efteråt, det skall nog bli kuddar eller möbeltyg i en vadmalsliknande kvalite. Det verkade lagom som testväv - snabbt att väva och så glest att man ser hur det blir.



Det optimala hade förstås varit en randig eller rutig väv men då kan jag inte använda ryckverket och vävningen tar så mycket längre tid. Och jag börjar förstås få lite bråttom... det är mycket som skall hinnas med före semestern!

brickvävning och snartemobilden

Vävmönstret jag letar efter hittar jag inte - men jag hittar mycket annat :-) så här kommer äntligen bilden som hör till mönstret i snartemoteknik jag visade tidigare. Det är ett provband i merceriserat bomullsgarn.



Och här är ett annat provband i möbelåtta - det är knappt 20 brickor tror jag och det är inte speciellt hårt slaget. Tyngden som hänger i bandet väger 20 kilo och tillhör en av mina vävstolar. Bandet höll utan problem och jag kunde gunga tyngden fram och tillbaka utan att bandet visade några tecken på att ge vika - däremot verkade det som om trädet inte skulle hålla! Vi fick ta ner tyngden...
Brickvävda band är mycket starka när de är vävda i ullgarn. Det är inte konstigt att man använde banden till tömmar långt fram i tiden. Draghållfastheten (som väl var det jag testade här) är hög, det samma gäller motståndskraften mot gnidning - säkert pga att trådarna snos. Det är faktiskt lite synd att så få använder sina band till annat än dekoration. Själv skulle jag gärna ha testat att väva riktiga kyrktömmar någon gång men det är dåligt med lämpliga hästar runt här...

effektgarn i Corriedale

Nu var det dags att kolla hur det var att spinna effektgarn igen! Här är det tjocka ploppar omväxlande med tunnare partier. Jag hade lite olika avstånd emellan plopparna - kortare avstånd på den ena halvparten och lite längre på den andra. Jag tvinnade med ett "guld"garn från garnlagret - det enda jag kommer ihåg var att det skulle vara hög kvalite på det - det är ett 2-tr garn "guld" tvinnat med polyester möjligen. Ullen är Corriedale - en ull som "sväller" mycket efter spinningen.



En plopp - eller spiral är det nog egentligen, de är ungefär 1 cm i diameter och kanske 8-10 cm långa från början. Ullen påminner lite om den lammullen av Texel jag har men Corriedale är en korsning mellan Lincoln och merino.



Jag testade först att ånga garnet med strykjärnet men det tog allt för lång tid och var för mycket arbete. Någon gång skall jag nog testa ångtvätten men här blev det saftmajan i ungefär en timme istället. Garnet kändes lätt och mjukt efteråt och även guldtråden höll fint för ångan.



Och därefter tvättade jag garnet i varmt vatten och ylletvättmedel - mest för att jag undrade om det klarade en tvätt faktiskt... Garnet såg lite platt ut efter tvätten men fibrerna reste sig när de torkade och garnet blev fylligt igen. Jag provade också lite lätt att pressa en bit av garnet medan jag ångade med strykjärnet, det återtog också formen efteråt. Ullen påminner lite om lammull av texel som sagt :-)



Och så ett litet stickprov. Garnet håller bra - jag repade faktiskt upp en bra bit. Först testade jag att sticka med varannat varv i ett tunnt maskinspunnet garn men ändrade mig och stickade bara med det handspunna till slut. Förutom en mössa liknande den jag stickade här kan nog garnet passa till en tröja eller så. Frågan är förstås om jag vill ha en glittrig tröja... Garnet som hade längre avstånd mellan plopparna är på slutet här - jag tycker nog att lite tätare emellan är bättre. En gissning är att det är ungefär 30 gram ull och kanske 40 meter garn, stickorna är nummer 8.

handvävning

Nu har jag kommit igång med den gröna bomullsvarpen. Jag använder ingen vävpall (de är inte så bekväma precis!) men en extra hög skrivbordstol där jag kan ställa in både höjd och lutning på sits och rygg. Stolen har hjul och det gillar jag - för sitter jag inte exakt rätt så åker stolen iväg! Ett bra sätt att hålla koll på hållningen :-) Stolen är så hög att jag nästan mera står än sitter vid vävstolen, då blir det minst belastning på armar och ben. Tramporna är rätt så lågt knutna, benet är helt rakt när jag trampar ner.



Här är vad jag använder när jag väver - dels en extra stor knappnål för att mäta hur långt jag har vävd, en papperslapp för att skriva upp på och så sytråd i polyester. Nu är det så länge sedan jag vävde så det tar lite tid att komma in i det igen och jag lägger in sytråden för att snabbare se hur det går med inslagstätheten. Här har jag lagt in sytråden efter en rapport men det är lite olika efter vilket mönster jag har. Sytråden får följa med i tvätten och det blir enklare att se hur mycket väven har krympt - och så är sytråden lätt att dra ur utan att det blir några märken efter den efteråt.



Jag gillar öppna skyttlar med hjul, tycker att de går snabbare att väva med. Det här är en favorit - jag har försökt få tag i flera men de nyare jag köpte från samma företag är annorlunda till trots för att det alltså är samma märke och att de har samma form. Det är små, små detaljer som avgör om de är goda att väva med eller bara som "vanliga" skyttlar.

Rättvisebutiken i Varberg

Rättvisebutiken i Varberg - eller Världsbutiken som den egentligen heter, är en av mina favoritaffärer. Den ligger på Borgmästaregatan 2 i centrum av Varberg och har mycket textil förutom mat, kryddor, kaffe och allt annat som man behöver. Chockladen är jättegod förresten :-) men grannaffären säljer ekologisk frukt och grönsaker om man föredrar det.


Det här tyget gillar jag - glada färger med trevliga små mönster i band över hela ytan, jag har köpt en hel del tyger där som skall bli kuddar, bärkassar och lite annat smått och gott.



Hängmattan har jag inte köpt men den verkar frestande då och då :-)



Nu har rättvisebutiken fått in en ny kollektion kläder. Just kläder kan det vara svårt att få tag i om man vill att arbetarna skall ha rättvisa förhållanden och man inte vill bidraga till att förorena mer än absolut nödvändigt. Det är något att tänka på att det behövs 6-7 kilo råolja för att produsere 1 kg syntettyg och så många kilon med gift för att producera vanlig icke-ekologisk bomull.

Falklandsull

Nu är jag klar med Falklandsullen - jag spann med mycket snodd! Tänkte lite att det är nog dags att börja väva med handspunnet nu... Det blev 580 m 1-trådigt garn så det räcker kanske till en halsduk om jag använder en liten vävstol. Annars får det nog bli en stickad sjal igen :-)
Det här är första sköljvattnet och jag använde ett flytande ylletvättmedel.



Den här bilden visar tvättvattnet efter tvätt, bilden är tagen med blixt.




Och här är en bild utan blixt, vattnet är lite mörkare i verkligheten än på min skärm. Helt tydligt har jag fått någon kemisk reaktion... men varför vet jag inte. Det kan bero på garnet, på tvättmedlet, på kombinationen av de två - eller kanske något helt annat? Skumt var det i varje fall.



Som tur var blev garnet helt ok och det märks inget på det än så länge. Jag tvättade garnet rätt så brutalt - lite "amerikanskt" sådär. Dels för att jag kanske skall ha det till varp och vill att det skall hålla och dels för att det var dags att testa hur garnet blir när det tvättas så hårt som dom gör där.




Garnet i närbild - det är lite luddigt och ger lite känslan av maskinspunnet garn. Tror inte att jag gillar den känslan egentligen, det känns lite onödigt att spinna själv om jag kan köpa ett liknande garn. Den röda tråden är räknetråden och tråkigt nog gick det inte att få på allt garnet på härvträet, det blev två härvor.

gåsögon

Den här uppsättningen har tagit lite tid men nu är det i det minsta klart att börja väva! (Jag blev lite distraherad av webb-tv från NESAT idag...)



Men jag provvävde lite; först med grått och brunt cottolin, sammetsgarn och så till slut limegrönt lintow. Den limegröna är mycket häftigare i färgen än vad som syns på bilden och jag tror att det blir den till slut. Stadkanten skall solvas om lite före jag börjar på riktigt.



Några av de andra alternativen jag kom fram till - rosa, ljus blå-lilla, grönt och gulorange sammetsgarn men med sammetsgarn som inslag känns det lite onödigt att ha solvat i gåsögon. I förgrunden ligger lintowen som jag kanske skall väva med. Då blir det nog inte handdukar av varpen men tyg till bärkassar kanske? Om jag förstås inte tar det lite tråkigare alternativet: cottolin i samma färg som varpen...

bloggfika

Inbjudan till bloggfika

Ni är härmed högtidligen inviterade till jubileumsfika på lilla torpet lördagen den 24 maj mellan kl 14 och 18.



För några dagar sedan skrev jag mitt 100 inlägg här på bloggen - det behöver firas! Funderade en stund på att lotta ut garn eller så - men tyckte det var bättre att bjuda på kaffe och bullar :-) Och så skulle det vara riktigt trevligt att få träffa er som finns bakom ip-adresserna - några av er känner jag redan privat men merparten är fortfarande bara en ip-adress...

Jag tänkte ta med mig - förutom fikat då - spinnrock, fibrer och sländor. Den som vill kan testa Louets spinnrock eller kolla IRL på något av det jag har skrivit om på bloggen. Ja - inte stora vävstolen då förstås - men gärna kardmaskinen (om jag har kvar den), brickvävning eller något annat ni tycker skulle vara kul. Säg bara till så skall jag försöka ordna det. Det går också bra att snida ett linfäste där - eller en spinnkrok? :-)




Ni är alla som sagt mycket välkomna den 24 maj och ni får förhoppningsvis träffa flera likasinnade - inte bara lilla mig :-)

Lilla torpet ligger i skogen inte så långt från Horred i Marks kommun och det går att ordna primitiv övernattning om ni reser långt. Vägbeskrivningen skickar jag på mail till de som anmäler sig, min adress finns uppe till höger.

Välkomna!

solvning del 2

Här har jag två solv-"hållare" (och jag ser på bilden att det är dags att tvätta solven!). Det finns säkert något namn på redskapen men jag vet faktiskt inte vad det heter - solvställning kanske? Den med solv på är mera arbetat och i rätt storlek för mina vanliga solv. Den andra är den jag gillar mest - en grenklyka som säkert har används mycket, den är len och mjuk att ta på. Jag gissar att den är tänkt för små gammaldagsa solv - men det kan också vara något helt annat... Textilredskap gjorda av naturvuxet material kan användas till så mycket och är svåra att känna igen - ungefär som en slända som bara är en rak pinne..



Men jag använder moderna redskap också förstås :-) Det här är en bild från vävprogrammet PixeLoom som jag gillar. Den stora fördelen är att det sparar i WIF-filer direkt dvs man kan byta filer med andra program om man vill. En annan funktion jag gillar mycket, är möjligheten att flytta trampor och skaft på ett enkelt sätt.
Just nu funderar jag på om jag skall ändra stadsolvningen eller inte - och på vad jag skall använda som inslag. Bomull, lin eller ull? Och vilken färg? Gråblå, vit eller svart? Eller något i ungefär samma gröna färg som varpen?

solvning

Det tog lite tid men äntligen fick jag på en varp på vävstolen! Det är grön bomull av okänd härkomst - troligen runt 24/2 - som jag hittade i lådan för färdiga varpflätor. Knappt 500 trådar och 7.95 m lång. Jag har inte bestämt vad det skall bli än - det stod handdukar på lappen i påsen men det blir lite för smalt för det. Jag tror garnet tog slut lite tidigare än jag tänkte mig under varpningen - en typisk "varpa-tills- garnet-tar- slut"-varp. Kanske blir det bara en provväv - varpen är ju väääldigt grööön...



Här har jag kommit igång med solvningen. Jag brukar linda ett solv två gånger runt skaften så att de övriga solven glider bättre medan jag solvar. Tyckte att en spetskypert eller gåsögonsolvningen på 4 skaft kunde passa bra här så då blev det så. Jag planerar en annan gåsögonsväv lite senare så jag kan "öva" lite här.



Såhär ser det ut när jag solvar. Skaften och skälpinnarna hänger på två pinnar som jag har lagt mellan sträckbommen och bröstbommen. Själv sitter jag mitt emellan pinnarna. Det blommiga tyget över sträckbommen gömmer en gammal ufo...

linfäste och rockhuvud

En minihärva med hampa, det er runt 10 gr och 45 meter. Linfästet använde jag inte men det borde jag absolut ha gjort :-) Fördelen med linfäste är helt klart att fibrerna inte blir blöta även om man använder vatten när man spinner!



Nästa spinnprov var från Spinspirations månadsklubb. Jag hade lite funderingar kring hur jag kunde bevara färgföljderna samtidig som jag ville ha en lång rapport. Till slut drog jag ut topsbandet så långt jag kunde - utan att dela det - och lindade upp fibrerna till en stor "fotboll".
Satte den rakt ner på linfästet och började spinna. Det fungerade riktigt bra! Linfästet är så halt att bollen snurrar runt efterhand som jag spinner och samtidigt töjs fiberbandet ut lite till och det blir enklare att spinna.



I och med att det var så kul att spinna med "fotbollen" försökte jag i går att göra rockhuvuden till sländorna. Två små furor gick det åt, jag tog av barken och snidade lite här och lite där och fäste ihop grenarna i toppen till slut. Nu tänkte jag att de skall få torka lite och så får jag byta ut buntbanden med något snyggare sedan.
Det var inte helt lätt att hitta lämpliga träd , själva pinnen blir så tjock om grenarna i toppen skall vara tillräckligt grova för att hålla. Hur långa de skall vara vet jag heller inte... och så måste man kanske snida lite mera än vad jag har gjort här? Och skall midtpinnen vara med eller inte? Och blir de inte för tunga? Helt klart är att folk förr i tiden kunde mycket mera om sånt än vad jag gör men det skall bli kul att testa oavsett det lite klantiga utförandet..

sländor

Jag får avsluta den här omgången med sländor genom att länka till några exempel på annorlunda sländor:

Här på Norsk folkemuseums databas finns det många, jag länkar till några jag tyckte var intressanta. (Bilderna är små och de får dessutom ett vattenmärke om man förstorar upp de så ni får kolla direkt på hemsidan istället).

NFSA.0793
NFSA.1178
NF.1911-1073
NF.1922-1429C
NFL.05773

Och så en bild på en dam som spinner på något som liknar en spolvinge (!):
NF.13565-019

En annan bild som visade att en slända kunde ha flera tyngder hittar jag tyvärr inte tillbaka till just nu men Vallinheimo har en teckning av rumänska sländor som har det.
Det kan också möjligens förklara varför så många tyngder var så små, man använde flera på samma slända. Det borde göra det enklare att spinna jämnt om man kan plocka av tyngderna efterhand som garnet spinns.

Det finns flera museum som har bildsamlingar ute på nätet men de kan vara krångliga att hitta i som t.ex Historiska museets samlingar - jag hittade bara tyngder där och inga sländor.

Moderna sländor har recenserats av Ingrid på grelbers.blog och av Tina på Ulltopia tror jag, i varje fall finns det en liten genomgång på Spinspirations hemsida. Just nu har Tina en spinnboksvecka om nyare spinnböcker som också är värd att läsa.

S och Z- sländor del 4

Små sländtrissor på Varbergs museum.


Det finns många flera textilforskare än de som jag har kollat upp förstås. Och jag har heller inte läst allt vad dessa har skrivit heller...
Men här är resultaten så långt:
Sunniva Lönning som jag har skrivit om här och som Lise Warburg hänvisar till, tar inte upp S- och Z-sländor alls.
Marta Hoffmann gör heller inte det men preciserar på ett ställe att en kvinna som spinner på spinnkrok är vänsterhänt och därmed ovanlig.
Gerda Cederblom i "Några av våra äldsta spånadsredskap och deras ättlingar" (Fataburen 1909) skriver heller inte om det.

Lise Bender Jörgensen som har skrivit mycket om S- och Z-garn skall jag läsa när jag hittar boken... Dessutom har arkeologen Eva Andersson forskat på textilredskap - det är möjligt hon också har synpunkter på det här.



Återstår Veera Vallinheimo:
Hon delar upp sländorna lite annorlunda: sländor utan hake och med eller utan trissa nertill, sländor med hake eller fåra uppe och med trissan närmare toppen och så slutligen spinnkrokar. För henne är inte trissan så viktig som för andra textilforskare - troligen för att

"Die Spindeln, die in Karelien und Lappland bis zur Gegenwart benutzt worden sind, haben grossenteils kein Wirteln. Da aber auch bei diesen Spindeln beim Beginn des Spinnens eine Wirtel verwendet wurde, die man nahe dem unteren Ende auf den Stab schob, besteht keine Veranlassung, die Spindeln ohne Wirtel als eine Besondere Gruppe abzugrenzen. Verwendete man solche losen Wirteln, so nahm man sie ab, wenn sich etwas mehr Garn um den Stab gewickelt hatte, so dass man das Gewicht und die Drehung regeln konnte."

Använder man inga trissor alls (ev. den kända potatisbiten) faller ju hela problemställningen förstås - och frågan om S eller Z-slända blir helt ointressant.


Vallinheimo skriver en hel del om "Spindelstäben" som väl kan översättas med "spinnkäppar" och hon refererar också från Jirlows artikel. Han har tydligen koncentrerad sig på att undersöka om trissan var uppe eller nere på spinnkäpparna och tror att det äldsta spinnsättet är att placera trissan uppe något som skall ha uppstått i Dalarna och därifrån spridit sig ut över hela Norden. Undantagvis kunde man hitta övertyngda sländor i Skåne, Halland och Gotland...samma i Finland och Estland. Undertyngda sländor hittades i Mitt-Sverige, Ryssland, Karelen och Lappland. I Sydnorge hade man undertyngda sländor förutom den i Osebergskeppet som ju var övertyngd...

Det finns vetenskapliga artiklar som kanske helst bör glömmas, det är länge sedan någon trodde att Dalarna var ursprunget till all sländspinning i Norden...

Däremot har Grenander Nyberg också några uppgifter om spinnkäppar:
"Med spinntenar utan trissa kan spinnas både tunnt och grovt garn, både z- och s-spunnet. Vid z-spinning snurras tenen som ovan beskrivits (hon håller strängen med tummen intill tenspetsen vid spinningen utan att fästa strängen i ett hak eller göra en slinga runt tentoppen, vilket inte är nödvändigt, då hon aldrig släpper sländan fri) . Vid s-spinning ligger den i handen nästan vågrät och snurras där främst med hjälp av handens tumme."


Jag funderar på om det inte behövs en grupp till dvs att man gör skillnad på spinnkäppar - raka runda stycken med eventuell förtjocknad på mitten som man kan sätta en tyngd på - och så spinnkrokar som är lite som naturväxta V'n - en gren med lite av trädets stam.