en ufo klar

Äntligen fick jag klippa ner en ufo - det var länge sedan sist! Men nu är ufon - eller det tredje smålandstäcket klart.




Eller nästan klart då. Jag skall kolla efter vävfel, fästa lite trådar här och var och snygga till lite.



Men korstygnen är klara med årtal och allt - så nu kan bröllopet börja. Eller nästan då - jag får nog montera väven också, pressa lite försiktigt och så överlämna det till beställaren förstås. Jag har lite varp kvar och funderar på om jag skall väva ett till även om det inte riktigt var meningen att göra fyra stycken. Just nu vill jag egentligen bara testa nya spinnrocken och inte alls väva...

en grå kypertväv

Jag håller på att göra i ordning kypertväven jag satte upp för att testa vävstolen här och här Det skall bli en pläd tänkte jag men först fick jag kolla om jag hade några vävfel. Till det använde jag mitt nya ljusbord - mycket avslöjande :-) Till vänster med ljus och till höger utan ljus - det till höger ser helt ok ut men det till vänster avslöjar ojämnheterna... Det är kul att se hur linjerna inte bara går tydligt på snedden men också hur inslaget höjer och sänker sig i själva väven.



Som sagt - ljuset bakifrån avslöjar alla ojämnheter! Tyget är förstås skrynkligt efter att ha legat ihopvikt i några månader...



Jag tråcklade ihop stadkanterna för att tyget skulle hålla sig rakare i tvätten och lät det ligga i kallvatten någon timme före jag tvättade det i maskin - allt för att undvika tvättveck.



Såhär blev tyget efter 40 gr kulörtvätt med vanligt kulörtvättmedel. Det är fortfarande mjukt och följsamt men hade säkert blivit fluffigare om jag hade borstat upp fibrerna...



Nu ligger ylleväven till tork hårt lindad runt ett plaströr medan jag funderar på hur jag skall göra avslutningen. Just nu tror jag att jag skall sy med ylletråd och inte avsluta med brickvävning - det går så mycket snabbare att sy än att väva en avslutning. Att knyta fransar är det lite sent att tänka på ;-)

mormors ylletrasmatta

Jag har varit lite upptagen den senaste veckan så det har inte blivit så mycket hantverk för min del men här kommer några bilder av min absoluta favoritmatta. Den är egentligen rätt så enkel - fyra tuskaft inslag i rött och grått avgränsade med ett svart inslag. I de röda fälten kommer då och då en liten bit av tyg i rött och svart som gör mycket för utseendet.



Här ser man hur trasorna är från kypertvävda ylletyger. Jag undrar vad det har varit - hemvävda kjoltyger och byxtyger kanske? De är säkert mycket gamla - det är rätt så länge sedan kjoltyger i kypert var moderna. Mattvarpen är oblekt men konstigt nog stör det inte - svart eller grå mattvarp hade blivit något helt annat och tråkigare. Jag gillar mattan - kanske mest för att jag har sett den hela mitt liv - det var min mormors matta :-)



Tråkigt nog är det här är allt som är kvar - en liten snutt på ungefär 50 cm. Mattan tillhör min kusin - jag tror att hans mamma också var med på den gemensamma beställningen av trasmattor. Min mormor vävde inte själv men jag kommer ihåg att hon och de andra kvinnorna i familjen klippte trasor som de lämnade till en väverska. Jag funderar på om det går att väva nya liknande mattor men hur kan man få tag i kypertvävda ylletrasor? Och att börja med att väva ylletyger för att sedan klippa upp de till trasor verkar bli lite mycket jobb...

jacquardvävstol

På Linneväveriet i Horred har de en gammaldags jacquardvävstol av den typen de vävde damastdukar på förr i tiden. Den dagen jag var där och fotade höll de på att bygga om utställningen så det var lite skräp runt ikring men man ser nog lite hur den funkar. Vill man inte plocka dubbelväv med spröt som jag berättade om i förra inlägget kan man använda en sådan. Uppsättningen kräver förstås lite tid :-)



Solven hänger i var sitt snöre som går genom en hålbräda, här solvar man ett stygn per solv men man kan också ha bara en tråd per solv.



Snörerna går genom hålbrädan upp till själva jacquardmaskinen som står uppe på vävstolen.




Hålkorten styr vilka solv som skall upp eller ner. Hålkorten var själva början till datorerna...



Vävstolen har en hel del finesser som automatisk frammatning med hjälp av tyngder och rep.



U-balk och skivor så att man slipper spröt och så förstås ryckverk så att vävningen går undan. Nackdelen är att det är mycket jobb att sätta upp, man skall göra hålkort och knyta snören, räkna ut så att mönster och kvalite stämmer överens och så den största nackdelen - vävstolen går inte in i ett rum med vanlig takhöjd. Mina jacquarder får nog ligga i garaget tills jag löser det där med takhöjden... det blir till att plocka nästa väv också :-)

att plocka i finnväv (dubbelväv)

Såhär ser du ut när jag plockar i dubbelväv eller finnväv, två skyttlar, två plockspröt och så mönstret. Det finns många olika sätt att rita mönster på - jag använder ett korsstygnsprogram med färgsymboler. Här är de bruna rutorna på mönstret rätvarpen och de gula är avigvarpen - min första väv var i brunt och gult så då fortsatte jag bara att rita på det sättet.




Först plockar man upp partrådar framför slagbommen...



Flyttar plockskälet bakom slagbommen...



Sätter i det andra sprötet bakom slagbommen..

...såhär ser det ut från sidan. Man får trampa om skälet ett par gånger också förstås.



Och så till slut kan man skyttla två inslag före man får börja om igen med att plocka det andra trådlagret.
De här bilderna tillhör egentligen en serie bilder tänkta till en kurs i finnväv. Ett litet "missöde" gjorde att de aldrig blev använda och jag skall nog ta nya bilder nästa gång jag sätter upp en finnväv. Möjligen blir det då hur man väver med blompinne istället för med två spröt, det är snabbare att väva men har den nackdelen att inslagen lägger sig två om två och väven ser lite ojämn ut.

dubbelväv

För några år sedan vävde jag mycket dubbelväv, plockad och mönstrad. Just det här täcket är i ull och är vävd i två halvor och sytt ihop på mitten. Det har (nästan) ett traditionellt mönster från Tröndelag vid gränstrakterna mot Sverige där det kallas flensvev eller meråkervev. I Sverige känns nog tekniken mest igen som finnväv, ryssväv och/eller plockad mönstrad dubbelväv. Kärt barn har många namn!



Mönstren är av samma typ som man finner lite varstans - pelikanen som hackar sig i bröstet för att ge sina barn mat, löv, hammarkors, stjärnor och så granatäpplemönstret som några gånger tolkas som symbol för fruktbarhet. Just det här mönstret kallas där våffelros - våfflor var nog mera bekannta än granatäpplen på 1800-talet i Tröndelag. Texten skall egentligen vara en psalmvers men jag ändrade det till den meningen som svenska typografer använde när de skulle kolla att alla bokstäverna fanns med. Jag tyckte det passade som ett symbol för gränstrakterna mellan Tröndelag och Jämtland.



En annan väv där jag också har vävd olika traditionella mönster från samma trakter. Gult och brunt med ev. grönt var de vanligaste färgerna mot slutet av 1800-talet, senare blev rött och brunt mera populärt.

täcke i solvad opphämta

Det är många bröllop i sommar och här är en bröllopspresent till ett annat par som gifter sig i sommar. Jag har broderat initialer och årtal i korsstygn förstås.



Jag kopierade ett täcke från brudgommens släkt så gott det nu gick och här är de två bredvid varandra. Mitt nya täcke blev någon cm längre (men är inte fållat på bilden) - det är helt acceptabelt med tanke på att jag använde moderna garner tycker jag.



Färgerna på originalet har blekts men jag hade alltså turen att hitta färger som var mycket lika originalets färger - även om det kanske inte ser så ut på bilden. Man ser också hur slitet täcket är men det är inte så konstigt med tanke på att det är gott över 100 år!



I närbild ser man att garnet har blekts olika - man kan nästan gissa var vävaren har bytt spole! En rand är tex blåare i det bruna fältet - även de rosa ränderna har blekts olika mycket. Det är säkert av olika härvor, kanske av olika färgbad också? Troligen har hon färgat garnet själv och kanske spunnit det? Eller var det beställaren som gjorde den delen? Täcket är nog vävt av en professionell vävare - det är mycket duktigt gjort. I området där täcket kommer ifrån fanns det vävare specialiserade på den här typen vävar (det som heter skillbragd på norska och vävs med två skaftgrupper och som räknas som en svår teknik).




Avigsidorna av de två täckena. Vävaren har varit mycket sparsam med inslaget - det är fäst med knutar. Kanske går det åt någon cm mindre garn då? Eller så störde hon sig på det dubbla garnet där man skarvar? Eller på att snodden på garnet alltid ser annorlunda ut just där om man delar på garnet? Jag vet inte - men knutarna har hållit och inte alls skavt sönder väven så som man så ofta hör det varnas för.
Vävaren vävde det i två halvor och sydde ihop det till ett täcke. Det är mycket snyggt gjort och hon har hållit inslagstätheten genom hela täcket, man måste faktiskt kolla för att se att det är ihopsytt. Jag hade lite bråttom då jag skulle göra det första täcket så jag vävde i en bredd men frågan är om det är så mycket snabbare egentligen...



Det nyvävda och inte fållade täcket - ni som har följt bloggen länge kanske känner igen det? Det här är nummer två i det här mönstret :-) Och ja, det är också den där ufon som döljde sig bakom det blommiga tyget på vävstolen... det finns flera ufon kvar...

en trasmatta från Sjuhäradsbygden

Jag gillar trasmattor och den här ser rätt så vanlig ut - precis som den jag visade här Mattan är köpt på loppis i Sjuhäradsbygden.



Även på lite närmare håll ser den helt vanlig ut - det rosa skäret finns med som på nästan alla andra gamla mattor. Rött var ju svårt att tvätta utan att det fällde.



Men på helt nära håll ser man att många av inslagen består av "stränggarn" eller flera tunna bomullstrådar i samma inslag. Det finns några vanliga trasinslag för att stadga upp mattan men många inslag är av sammanspolade garner.



Och på fransen är det helt tydligt; varpen är av tunna bomullstrådar solvade i samma solv. Det är allt från 4 till 12 trådar i samma solv om jag har räknat rätt. Det får mig att tro att mattan är vävd i Sjuhäradsbygden - kanske av äfsingar från förläggarindustrin som jag berättade lite om här. Eller kanske är det bara någon som har fått köpt billigt garn från någon fabrik? Såvitt jag kan se är det bara naturmaterial i trasmattan - det tyder på att den är gammal men hur gammal är svårt att säga. Det finns ju folk som bara använder naturmaterial nu också :-)
Jag gillar tanken på att mattan kan vara vävd av äfsingar och garnrester man har tagit vara på - men om det verkligen är så blir bara gissningar tyvärr...

att repa upp vävfel

Det händer det blir fel i väven... och för några dagar sedan fick jag repa upp rätt så mycket. Då klipper jag upp inslaget på några ställen och drar först ut varptrådarna mellan det uppklippta. Varpen måste vara under spänning.



Ett klipp så nära stadkanten som jag vågar och så vrider jag stadtrådarna lite åt sidan. Då får jag som regel ut inslaget från stadkanten utan att några varptrådar brister. Och ja, jag borde absolut lära mig att ta bättre bilder!



Når det inte längre går att vrida ut varptrådarna använder jag en virknål för att få ut inslaget uppifrån utan att trampa upp något skäl så länge det går. Därefter får jag antingen klippa upp igen eller i nödfall trampa upp skälet. Just den här väven är relativt gles men metoden fungerar på lite tätare vävar och sliter mindre på varptrådarna än om man "backar" i väven. Det är ju faktiskt varptrådarna som är det dyra i en väv - det är de som har flest arbetstimmar bakom sig :-) Här repade jag nog upp en sådär 30-40cm, det tog ungefär 10 minuter eller så.



Och så äntligen kom bomkäppen fram! Varptrådarna klarade av det utan för mycket oordning och ingen gick av, det är lite blandade garner av bomull 20/2 och uppåt.

För några år sedan räknade jag på materialkostnaden kontra arbetstidskostnaden vid felvävningar och det är helt klart arbetstiden som är det dyra - det var väl ingen som trodde något annat? :-) Så i stället för att lägga ner tid på att väva baklänges - det hade nog tagit flera timmar för att inte tala om hur tråkigt det är - så fick jag ta kostnaden för det förstörda inslaget, det var ju helt säkert garn för minst ett par kronor som gick åt här! ;-)

damastvävaren i Simrishamn

För ett par dagar sedan berättade jag om Lena Wigren som hade varit så snäll och samlat ihop alpackaull åt mig och här är hon framför en av sina tjusiga damastdukar. Den är mycket vacker och välgjord - hantverk av yppersta klass.



Duken i närbild. Det är en present och mönstret är specialritat till mottagaren - och har förstås en djupare mening för både givaren och mottagaren - som alla hennes dukar.



Lena tillhör de duktiga hantverkarna som själv konstruerar de redskap som behövs för att kunna arbeta bra. Här är en flyttbar namnlist hon har byggd till sin damastvävstol. En fiffig (och snygg) lösning för att väva in namn på dukarna.



Här ser man namnlisten från avigsidan och hur smidigt det går att flytta den.



Och med nummer på träpärlorna går det lätt att hitta rätt.



Och behöver man en elektrisk spolmaskin så bygger man förstås en själv... bara sådär...
Jag kommer nog aldrig att förstå hur duktiga hantverkare så som Lena lyckas med sådant. Det syns inte så bra på bilden men spolmaskinen har självklart en smidig hastighetsregulering också...



Det här fönsterskyddet kan även jag lyckas med tror jag. Är det inte kul?



Det här är ju perfekt för att skydda vävstolar och annat mot solljus!



Lena väver annat än damastdukar också - här är ett exempel. Välvävda trasmattor! Jag tycker alltid det är lika kul att se välgjorda trasmattor - stadiga men inte stabbiga och med smala, smala ränder och inte de grova trasorna man ser emellanåt. Raka kanter är förstås en självklarhet om man är Lena...



Vi hann med ett lite spinnkurs under besöket - här föds det en ny spinnare hoppas jag :-)



Och så till slut en bild från ett hörn av Lenas mysiga och välskötta trädgård i Simrishamn. Växten som slingrar sig upp mot taket skall egentligen bara bli ett par meter och är sällsynt stor här, den har blivit en turistattraktion - men jag fascinerades mest av att man kan ha ett fikonträd i sin trädgård - med fikon på! :-)