"älg i solnedgång" eller lite om att karda tops

Jag samlade ihop några av färgerna jag fick med från fyndullen från World of wool för att testa kardmaskinen efter att jag satte i de nya kugghjulen.



Jag köpte lite "rainbow"glitter - det heter trilobal och är förstås lite hårt men tunt och "flygigt".



Och så bestämde jag att vara noggrann den här gången och väga upp två högar med lika mycket av varje färg.



Kardmaskinen fungerade perfekt efter bytet av kugghjul och jag fick överraskande lite fibrer på lilla trumman. Topsen är inte helt fri från noppor och knutar så jag räknade med att en hel del skulle fastna där. Nu vet jag förstås inte om det beror på topsen, på de nya delarna i kardmaskinen - eller på att jag numera har läst om hur Fannin tycker man skall karda att det blev så? Och så förstås om det egentligen är bra att inget fastnar på lilla trumman?

Jag har också testat att läga en metallpinne mellan trummorna men tyvärr var pinnen för tunn och ramlade ner mellan taggarna och fastnade där - jag får leta en ny, tjockare och tyngre pinne. Teoretisk tycker jag att det borde fungera för att få över de långa fibrerna och lämna de korta på lilla trumman men jag har som sagt inte testat än så länge.



Och här är resultatet - jag associerar färgerna till "älg i solnedgång"... men de kan väl passa till ett par strumpor kanske? Glittret syns mera i verkligheten än på bilden men glittriga strumpor har man väl också hört talas om? ;-)

Lena Hammarlund kardar med kardmaskin

Jag lovade bilder från spinnkursen här om dagen - det visade sig att jag filmade mera än jag tog bilder :-) I den första filmen visar Lena Hammarlund - en mycket duktig och kunnig spinnare - hur hon kardar ryaull på Hemslöjdens illa skötta kardmaskin. Småredskapen hade försvunnit så här använder hon en vanlig sticka för att ta av kardfloret istället för den som följer med kardmaskinen.






Lena kardar oftast ullen tre gånger - blir den inte bra då måste man börja fundera på om man har fel ull, har gjort något fel i hanteringen och om den egentligen blir något bättre genom att karda en gång till?
Och ja, jag har fortfarande problem med formaten på filmerna... usch - nu skall jag läsa hjälpen...

att karda

Just nu kardar jag den här ullen - det är lammull av värmlandsfår tror jag. Ullen är mjuk och fin men har tyvärr dåliga toppar och även svältränder och många klipp. Inte så kul. Den är alltså inte så lätt att karda - det är fort gjort att karda sönder ullen.


Jag har det senaste året kollat upp många olika sätt att karda - allt från människor jag har mött till Youtube och böcker. Gemensamt för många är att de jobbar oerhört tungt med kardningen. Någon berättade att man helst skulle karda upptill 40 gånger dvs 10 gånger i varje lager och så en gång på varje sida - det blir mycket arbete.


Sunniva Lönning som jag berättade om här är ett undantag när hon tycker att man bara skall karda en två-tre gånger på den här typen av ull. Den övre bilden visar mina gamla kardor med läder och rörliga nockor medan den nedre bilden visar mina nya kardor, böjda och med (än så länge) fasta nockor. Traditionellt skall de översta vara bäst men jag måste säga att jag gillar de hårda också - jag tycker nog att det går lite snabbare att karda med dem. Däremot har jag inte hittat något bra knep för att göra rent kardorna... det är mycket svårare när de är hårda och böjda.



Här om dagen hade jag turen att få ett riktigt ljusbord! Det passar mycket bra när jag skall kolla om ullen blev genomkardad - man ser direkt hur det egentligen blev. Här har jag bara kardat en två-tre drag åt ena hållet och så två-tre drag åt det andra.



Här är ungefår samma bild men utan ljus i bordet och då ser det plötsligt helt ok ut... Uppe i hörnet finns min provstickning av provgarnet.



I och med att ullen inte är så bra i mitt tycke skall jag karda ihop den med allt det här. Alla sorters rester i olika färger och kvaliteer - det skall bli ett lumpgarn eller tweedgarn som det nog egentligen heter. Och till vän av ordning som undrar varför jag sitter och noga handkardar ullen när jag i alla fall skall spinna ett tjockt och klumpigt garn av det - så tror jag faktiskt att garnet blir bättre, mjukare och lättare att spinna om jag gör så. Vi får se hur det går :-)

kardflor, sliver, tops och roving

Det händer man hittar böcker som är överraskande bra och det här är en sådan, Tekstilhåndbogen av Mogens Birger Møller. Det är en handbok för inköpare och beställare inom textil och tydligen är den också tänkt att användas i skolan. Boken är från 1983 så en del uppgifter har blivit för gamla förstås men det är mycket intressant att läsa. Här kan man lära sig om hur många stygn det skall vara pr cm på en bra söm och varför sidsömmarna i t-skjortor vrider sig (det beror på vilka stickmaskinerna man använder) eller varför jeans gör det (om de är vävda i 2/1 eller 3/1 kypert) och hur man kollar om byxorna är sydda trådrakt (man må tage dem ved foden og vippe dem lidt op og ned. Fejlskjæringer viser sig så straks).

Jag som mest läser om spinning för tiden tycker det är intressant när han förklarar hur en industriell kardning/kamming går till, så här kommer det ett utdrag:

"Princippet i denne (kardmaskinen) er, at materialet føres ind på 2-4 store hurtigtgående tromler besat med elastiske ståltrådstænder. Rundt om tromlen er anbragt 6-10 valser, arbejdere og vendere, workers and strippers, med lille diameter og tilsvarende kartegarniture (card clothing). Fibrene børstes mellem disse to sæt ståltrådsbørster og danner efterhånden et regelmæssigt flor.

Hvis der ønskes kartegarn (strøggarn), woolen om uld, carded om bomuld, deles dette flor af en flordeler, to systemer av læderremme, der skiller floret i smalle strimler, der hver for sig rulles mellem to lædermanchetter til et løst sammenhængende forgarn, der igen strækkes og snos let til den ønskede tykkelse, inden den egentlige spinding finder sted på ringspindemaskinen, tidligere ofte selfaktorn.

Hvis der ønskes kæmmede garner, worsted om uld, combed om bomuld, samles floret fra kartemaskinen i én tyk lunte, sliver, der rulles op og anbringes på kæmmemaskinen (Noble Comb til oliespundne, Schlumberger eller Heilmann Comb til tørspundne garner i uld). På denne fremstilles tops, ved at affaldet, noils, kæmmes fra. Noils går oftest tilbage til kartegarnspinderiet, men tops gennemgår 4-6 processer med dublering og strækning, så fibrene er helt parallelle, når mellomproduktet, rovings, når frem til spindemaskinen, hvor garnet får sin endelige tykkelse, snoningsgrad og opspoling."

Så kardfloret delas till strimlor och snos lite lätt före det spinns till kardgarn. Vill man ha kamgarn, tar man sliver, tjockare strimlor av kardfloret från kardmaskinen och kammar det i en egen maskin till tops. Topsen kammas och sträcks några gånger till rovings före det spinns till kamgarn.

spinnböcker del 2

Lise Warburgs bok är klassikern bland skandinaviska spinnböcker. Den kom först ut i Danmark i 1974 och finns både på danska, svenska och på norska. Den heter också " en praktisk vägledning i handspinning" och det är just vad det är. Hon visar hur man tvättar och kardar, kammar och spinner på olika redskap och allt annat man behöver veta för att få fram garn på traditionellt skandinaviskt sätt. Speciellt uppskattar jag att hon behandlar fibrerna med respekt och jobbar med fibrerna för att få fram slutresultatet tex skriver hon att all ull från samma får inte skall tvättas lika, det hör man annars inte så ofta något om i de moderna spinnböckerna.



Lise Warburg tackar i förordet Sunniva Lönning som har varit hennes lärare på Statens lärarskole i forming, Oslo. Sunniva Lönning har också skrivit ett litet häfte om hur man spinner ull. Det er mera en artikel än en bok (23 sidor) och innehåller inte speciellt mycket men några goda råd för nybörjare har hon fått med sig. Jag har haft turen att få låna ett annat häfte som hon troligen använde som lärare och man skulle önska man kunde ha varit med på ett hörn där. Hon går noggrant genom vilken ull som passar till vad och hur man bäst skall utnyttja fibrerna samtidigt som hon beskriver i detalj hur man bäst kardar och spinner de olika sorterna med ull.

Ett exempel kommer här:
" Prydvevgarn kan vere 1 eller 2 tråda. Eit 2 tråda garn gjev ein meir "levande" verknad i eit prydtekstil enn eit glatt fleirtråda. Mengda av tvinn må höve til mengda snu på det 1 tråda garnet. Eit godt snutt og tvinna 2 tråds dekkhårgarn skal likna ei perlerad. I biletvev må ein rekna med at garnet misser noko tvinn når ein vev, serleg i små flatar."

Eller såhär:
"Når ein kardar mjukull, tek ein så mykje ull i underkarden som det ein godt vinn med å karda gjennom, så snur ein ulla ut or eine karden, og kardar gjennom ulla på han att, og deretter gjer ein det på same måten med ulla i den andre karden. Når ein skal karda spælsau-ull, må ein ta mindre ull i. Eller ein legg ikkje meir ull i underkarden enn det ein greier karda gjennom og blanda utan å snu ut or kardane og karda oppatt. I kvart kardelag vert det altså karda mindre ull, men så vert det og teke færre tak, så arbeidet med å karda spælsau-ulla skulle ikkje ta meir tid og krefter enn det tek å karda vanleg ull."

Och så fortsätter hon med att beskriva åt vilket håll man skall lägga fibrerna i kardan och hur man grovkardar, blandar och så hur man kardar rullar passande till det man skall spinna.

Handlingsburen kunskap var det ja. Även om Sunniva Lönning beskriver i detalj hur man skall göra så hade en liten film underlättat för oss som inte hade henne som lärare...