Jag har spunnit lite guteull, ett 2-trådigt garn som blev 91 varv på härvträet á 160 cm = 146,5 meter, det vägde 107 gram. Med alla felkällor som jag har, gör det nog inte så mycket att jag räknar det som om 150 m = 100 gram :-)
Vanlig filtgarn är 7/2, det har 7000 meter 1-trådigt som tvinnat blir 3500 m 2-trådigt garn pr kilo. På bilden har jag ett vitt ullgarn 7/2 som jag har lagt dubbelt till höger, mitt gråa garn till vänster. De skall ha nästan samma grovlek om jag har räknat rätt, filtgarnet skall vara lite tunnare -1750 m pr kilo om det läggs dubbelt och inte 1500 meter som jag egentligen borde ha haft här.
För att kolla om det är ungefär lika tjockt, tvinnar jag garnet och drar fingrarna över skarven för känna efter om det är någon skillnad på det gråa och på det vita. Problemet här blev förstås att det gråa är S-tvinnat och det vita är Z-tvinnat... Det gråa blev mera ojämnt än det egentligen är - men jag tycker nog att uträkningen stämde rätt så bra i alla fall, det dubbla gråa garnet är lite tjockare än det 4-dubbla vita. Det var inte så lätt att ta en bild samtidigt som jag skulle hålla ändarna - därav kvaliten på bilden. Och jag skulle alltså ha haft ett S-tvinnat garn med nummer 6/2 att sammanlikna med och dessutom skulle härvan ha varit jämnt spunnet hela vägen.
Min morfarsmors spinnrock som jag knappt vågar använda. Den har hennes initialer och man ser hur sliten den är - hon har nog använt den mycket till trots för att hon dog i spanska sjukan som ung. Hennes svärdotter - min mormor - använde den också men inte alls så mycket som man skulle tro, hon sydde helst.
Här ser man hur metallen har slitits ner av flitigt bruk.
Om man vill spinna S kommer korsningen av snöret att stå så här, då snurrar hjulet åt vänster. På min nya spinnrock Louët är snöret annorlunda, dels är det i något syntetmaterial och inte i mattvarp som jag har här, dels driver snöret spolen direkt och är inte lagd dubbelt som på min morfarsmors spinnrock.
Vill man spinna Z kommer korsningen av snöret att lägga sig under och hjulet går åt höger. Det har hon troligen gjort när hon ville tvinna garn.
Nu har jag testat att spinna bomull för första gången. Jag spann med mycket snodd och i z, det syns tydligt att jag glömde åt vilket håll jag skulle trampa då och då! Det gick smidigt att spinna till trots för att det sägs vara svårt - men garnet blev förstås lite ojämnt. Med lite mera träning känns det inte omöjligt att spinna sytråd om man nu skulle vilja det. Jag tror tricket är att låta snodden löpa upp i fibrerna och inte dra ut utan snodd.
Jag hade 18 gram bomullsfibrer och nystade därför upp det från spolen till ett nystan som löper inifrån. Det som sticker ut är den lilla härvan jag började med. Når man nystar förlorar man eller läggar till snodd till garnet - här förlorade jag lite snodd och det passade bra i och med att garnet var lite för hårt spunnet.
Såhär ser det ut när jag tvinnar från nystanet. Klart enklare än Andean plying eller Handy plying som jag berättade om tidigare tycker jag.
Det blev 30 meter 2-tr garn av mina 18 gram fiber. Funderade lite på att behålla det som 1-tr till inslag till en handduk eller liknande men 60 m räcker inte så långt där heller. Och snart skall jag räkna ut vilken grovlek garnet har också... 
Här är spolställningen till Louëts spinnrock S10DT, den har plats för två spolar så man kan bara göra 2-tr garn och det är lite dumt förstås. Det går nog att köpa till en annan spolställning iofs.
Den här tillhör min gamla spinnrock som jag ärvde av min morfarsmor. Den har plats för 3 spolar så hon använde det nog för att tvinna 3-trådigt stickgarn kan man tänka sig. Den blå och den orange färgen är lysande - och passar alldeles utmärkt till den mörkgrå färgen på själva spinnrocken. Troligen är spinnrocken specialgjord för just henne, den har hennes initialer och ni skall få se en bild av den någon annan gång.
Här är vad jag använder när jag bara snabbt skall varpa, spola eller göra något åt annat med nystan och rullar. Det är gammaldagsa hållare för kvitton men som man fortfarande kan köpa på bokhandeln. De är tunga så de står rimligt stabilt och är smidiga att arbeta med.
När jag varpar en större varp måste jag ha en riktig spolställning. Den här är nog standardmodellen med plats för 12 rullar, min är från Glimåkra tror jag. Metallpinnarna som rullarna skall stå på är lösa här - jag använder de till lite av varje...
I en period där jag varpade med många rullar hela dagarna blev jag rätt så trött på att trådändarna gled av spolställningen och trasslade till det för mig. Jag fick då en möbeltapetserare att polstra övre delen av spolställningen och nu ligger trådarna från rullarna snällt där de skall. Tyget är ett syntettyg i velour så det är lite statisk och håller trådarna i ro utan att de klibbar helt fast. Den här spolställningen är inte uppmonterad just nu men jag hoppas ni ser att det är den övre brädan av spolställningen (med ögleskruvarna) som är polstrad och att den ligger på samma spolställning som på förra bilden.
Här är en annan variant på spolställning, den är liten och smidig om man bara skall göra något snabbt eller spola garn till inslag tex. Största nackdelen är just att den är liten och att garnet kan fastna lite, vinkeln mellan garnrullen eller nystanet och skruvöglorna blir fel. Man kan placera pinnarna i olika hål men det hjälper inte så mycket tyvärr. Bäst fungerar den för att spola inslagsgarn - men de vita pappershållarna från bokhandeln är minst lika bra.
Här fanns det tidligare en bild på en nystpinne där jag hade nystat på fel håll som bonnmoran så snällt påpekade i kommentaren - men det skall alltså se ut som här ovanför. Man nystar på den delen av nystpinnen som är rak så att det går lätt att ta ur pinnen från nystanet när man är klar.
Om man inte vill använda hjälpmedel kan man börja med att göra en liten minihärva och så linda ett nystan på vanligt sätt runt den ena änden av minihärvan. Man måste passa på att ändan av den lilla härvan alltid sticker ut, det är den som har garnet som löper inifrån. Det här sättet att nysta passar bra om man vill tvinna om man har spunnit bara en spole. Nystanet är lätt att hålla samtidigt som man tvinnar och är enkelt att göra.
Ett annat liknande sätt används när man väver på varptyngd vävstol. Uddo brukar det kallas efter sitt samiska namn. Här ser man överst början på uddo'n - det är den lilla härvan som har garn lindat runt sig. De längre öglorna får man genom att linda runt armbågen. Varje långa ögla fäster man genom att linda runt minihärvan så att uddo'n håller ihop och det bildas en fast spets som är lättare att föra in i skälet. De långa öglorna är bra för att få så mycket garn som möjligt på nystanet utan att det fyller på bredden.
Jag ville ju så gärna börja med min nya, fina ull så jag hade inte tålamod nog för att spinna två spolar av den gamla ullen. Dags att testa att tvinna från en spole alltså!
Nästa test skulle bli Andean Plying som visade sig vara ett sätt att nysta det 1-trådiga garnet runt handen för att få två löpändar och så tvinna som vanligt med början och slutet av nystanet samtidigt. Det verkade lite krångligt att nysta sådär så jag valde det lite enklare Handy plying istället. Frågan är om det inte går lika bra med nystmaskin... Alla tre sätten verkar mest vara bra om man har en mycket liten snutt garn t.ex om man får garn över på en spole - och sånt händer ju. Jag hade lite svårt att kontrollera tvinningen här också, tråden hakade fast eller löpte ut för snabbt rätt som det var, det kan nog iofs bero på min ovana men en extra hand hade varit bra att ha.
