sista grytlapparna och nya handgrepp

Två grytlappar till är klara men det är helt tydligt att jag börjar tröttna lite nu ;-) Och garnet har tagit slut. Så nu funderar jag på om jag skall börja på "något riktigt" i dominostickning - riktigt som en sjal eller en pläd? Men jag har svårt att hitta trevliga modeller att sticka som jag också kan tänkas använda...



Under tiden spinner jag ull från Spunky eclectic. Det är en rätt så grov ull lämplig till sockar och så men jag har tyvärr glömt vilken sorts ull det var. Jag har 200 gram i färgställningen som het Joshuas tree eller något liknande.



Jag spinner tunnt och ojämnt (!) garn mest för att jag tränar på att hålla ullen annorlunda än jag brukar. För ett par veckor sedan köpte jag Mabel Ross dvd om avancerad spinning och jag försöker nu att hålla som hon gör dvs snodden kontrolleras mellan tumme och pekfinger och utdraget mellan lillfinger och ringfinger. Det blir ett jämnare och glattare garn när jag lyckas men mest så resulterar det i kramp i lillfingret...

testspinning

Det gick 90 gram och 500m på den tjocka spolen - då tog ullen slut. Jag hade förstås inte väntat mig att spolen skulle ha så mycket plats men det var inga problem - om det nu beror på att jag spann en tunnare tråd, på ullen eller på den nya spinnvingen kanske? Det här garnet är på väg att bli en virkad sjal men just det går trögt...



Den andra delen av Falklandsullen jag köpte från shunklies spann jag på sländor, på en liten och så på den lite större på bilden. Jag behöver nog träna lite på sländspinningen ;-) och möjligen stå och inte sitta och spinna så att jag kan fördela snodden på en längre sträcka...



Och här är två härvor med 3-trådiga garner- härvan till vänster är spunnen och tvinnad på slända, härvan till höger på spinnrocken. Det blev stor skillnad i kvalitén! Och färgerna blir så mycket snyggare med kedjetvinningen som på den högre härvan. Men jag gillar inte knutarna och försökte undvika de genom att tvinna lite lösare just där - det var ingen bra idé, det är det som syns som öglor i garnet. Troligen försvinner öglorna när man stickar - om det någon gång blir stickat med det här garnet förstås :-)

oanvändbar ull?

Efter besöket på Egeby trumpetaregård i fjol spann jag guteull med alla täckhår och dödhår kvar - det blev förstås ett sticksigt garn :-) Jag har visat den här bilden förut - det var den som fick illustrera hur man räknar ut garnnummer tror jag.



För några veckor (månader?) sedan färgade jag garnet, det har nu fått "lega till sig lite"...



... och har blivit en möbius faktiskt utan större klifaktor. Garnet har blivit mycket mjukare - de vita håren knäcks och ramlar av efterhand som jag stickar.



Möbiusen är nästan samma modell som tidigare - 164 maskor och rundsticka 6 men här har jag stickat 12 varv rät och därefter 12 varv avigt och den krullar ihop sig snyggare än de andra - det är svårare att se var den börjar och var den slutar nu...



På något sätt tycker jag också att färgerna blir snyggare när jag färger garnet än när jag spinner av färgad ull. Kanske beror det bara på att jag har bättre kontroll över färgerna då? Det blir tråkigare att spinna enfärgad ull förstås men om resultaten blir så mycket bättre? Får fundera på detta...

Och så funderar jag över om den mildare behandlingen som ullen får här hos mig kan göra att även "oanvändbar" ull från gutefår (och texelfår som jag har spunnit av tidigare) blir bra? Och att om man "misshandlar" garnet som speciellt amerikanarna förespråkar, så förstör man också ullen och får glanslöst, hårt och tråkigt garn? Eller beror det hela bara på att jag hade lammull och att jag hade tur med just de lammen jag fick ullen i från?

raggsocksgarn

För några veckor sedan fick jag en fäll med ljus grå ull, det var lite korta fibrer men ullen var mjuk och god - den fick mig till att tänka på sköna och varma raggsockor...



Det är kardat på kardmaskinen jag fick låna - fibrerna var lite korta så det blev lite noppor förstås men inget som stör till raggsockor tycker jag. Det här är kardat två gånger - mest för att jag ville blanda fibrerna lite bättre än vad det blir med bara en omgång i kardmaskinen


Och så har jag spunnet på nygamla spinnrocken - det blev till slut fyra härvor och 350 gram 2-trådigt garn. Det här är också spunnet i min "nyuppfunna" teknik ;-) dvs jag använder bara en hand och låter snodden gå upp i fibrerna före jag drar ut längden på tråden. I och med att jag inte kan använda vänster hand för att släta till garnet just nu, blir det förstås lite ojämnt - men det går nog bra att sticka sockor av.



Det blev ett fluffigt och lätt garn - lite ojämnt som sagt men elastisk och mjukt - jag gillar det. Till riktiga gammaldagsa raggsockor skall man nog ha mera snodd så de tål att slitas på, den här gången blev det alltså fluff i stället :-)

garn till blöjbyxor

För ett par dagar sedan hittade jag en påse med ull från förra gången jag gillade att spinna. En hel del damm hade förstås tillkommit under åren... Då - för många år sedan - spann jag ull från Sotenäs spinndrift till en liten babytröja. Jag tror det var finull och med tillsatt lanolin. Spinneriet finns inte längre såvitt jag vet och blöjbyxan som hörde till blev aldrig klar. Det låg ett nystan med 1-trådigt garn i påsen så nu spann jag upp resten av ullen och försökte att få ungefär samma grovlek. Jag tycker nog att jag lyckades ganska bra med tanke på att den ena tråden hade legat så länge uppnystat och dessutom var spunnet på en helt annan spinnrock - det kanske är så att jag faktiskt har lärt mig saker det senaste året :-)
Nu skall jag bara fundera på vad jag skall använda blöjbyxegarnet till, runt 170 m blev det. Det är lite dåligt med bebisar härikring...

effektgarn i Corriedale

Nu var det dags att kolla hur det var att spinna effektgarn igen! Här är det tjocka ploppar omväxlande med tunnare partier. Jag hade lite olika avstånd emellan plopparna - kortare avstånd på den ena halvparten och lite längre på den andra. Jag tvinnade med ett "guld"garn från garnlagret - det enda jag kommer ihåg var att det skulle vara hög kvalite på det - det är ett 2-tr garn "guld" tvinnat med polyester möjligen. Ullen är Corriedale - en ull som "sväller" mycket efter spinningen.



En plopp - eller spiral är det nog egentligen, de är ungefär 1 cm i diameter och kanske 8-10 cm långa från början. Ullen påminner lite om den lammullen av Texel jag har men Corriedale är en korsning mellan Lincoln och merino.



Jag testade först att ånga garnet med strykjärnet men det tog allt för lång tid och var för mycket arbete. Någon gång skall jag nog testa ångtvätten men här blev det saftmajan i ungefär en timme istället. Garnet kändes lätt och mjukt efteråt och även guldtråden höll fint för ångan.



Och därefter tvättade jag garnet i varmt vatten och ylletvättmedel - mest för att jag undrade om det klarade en tvätt faktiskt... Garnet såg lite platt ut efter tvätten men fibrerna reste sig när de torkade och garnet blev fylligt igen. Jag provade också lite lätt att pressa en bit av garnet medan jag ångade med strykjärnet, det återtog också formen efteråt. Ullen påminner lite om lammull av texel som sagt :-)



Och så ett litet stickprov. Garnet håller bra - jag repade faktiskt upp en bra bit. Först testade jag att sticka med varannat varv i ett tunnt maskinspunnet garn men ändrade mig och stickade bara med det handspunna till slut. Förutom en mössa liknande den jag stickade här kan nog garnet passa till en tröja eller så. Frågan är förstås om jag vill ha en glittrig tröja... Garnet som hade längre avstånd mellan plopparna är på slutet här - jag tycker nog att lite tätare emellan är bättre. En gissning är att det är ungefär 30 gram ull och kanske 40 meter garn, stickorna är nummer 8.

Falklandsull

Nu är jag klar med Falklandsullen - jag spann med mycket snodd! Tänkte lite att det är nog dags att börja väva med handspunnet nu... Det blev 580 m 1-trådigt garn så det räcker kanske till en halsduk om jag använder en liten vävstol. Annars får det nog bli en stickad sjal igen :-)
Det här är första sköljvattnet och jag använde ett flytande ylletvättmedel.



Den här bilden visar tvättvattnet efter tvätt, bilden är tagen med blixt.




Och här är en bild utan blixt, vattnet är lite mörkare i verkligheten än på min skärm. Helt tydligt har jag fått någon kemisk reaktion... men varför vet jag inte. Det kan bero på garnet, på tvättmedlet, på kombinationen av de två - eller kanske något helt annat? Skumt var det i varje fall.



Som tur var blev garnet helt ok och det märks inget på det än så länge. Jag tvättade garnet rätt så brutalt - lite "amerikanskt" sådär. Dels för att jag kanske skall ha det till varp och vill att det skall hålla och dels för att det var dags att testa hur garnet blir när det tvättas så hårt som dom gör där.




Garnet i närbild - det är lite luddigt och ger lite känslan av maskinspunnet garn. Tror inte att jag gillar den känslan egentligen, det känns lite onödigt att spinna själv om jag kan köpa ett liknande garn. Den röda tråden är räknetråden och tråkigt nog gick det inte att få på allt garnet på härvträet, det blev två härvor.

hur lång tid tar det att spinna?

De senaste veckorna har jag spunnit norsk merino, det blev 412 m 3-trådigt garn. I och med att jag bara har två snabbspolar till spinnrocken tvinnade jag med ett silkegarn från gömmorna. Såhär mycket snodd och tvinn har jag nog aldrig spunnit med förut - och det tog lång tid att spinna men blev ett trevligt, lite krispigt garn.


Samtidigt har jag fortsatt läsa i Veera Vallinheimos bok. Hon har undersökt uppgifter om hur lång tid det tar att spinna från olika delar av Finland och Sverige. Ull räknades som svårare att spinna än lin men i medeltal kunde man räkna med att det gick åt ungefär en arbetsdag för 250 g ull om man också skulle karda ullen. Eller 5 - 6 arbetsdagar för ett kilo ull förutsatt att arbetsdagen var 12 timmar.
Det är inte utan att man börjar fundera över hur många timmar av kvinnornas liv som gick åt till att få fram kläder åt familjen - och det upp genom många tusen år. Tillsamman måste det vara en mycket stor del av ett samhälles ekonomi - och man hör så lite om det...
Spinningen försiggick oftast morgon och kväll - mellan allt annat husarbete och hann man inte få klart allt garnet som behövdes kunde man anlita någon äldre fattig kvinna som spann för försörja sig. Och som förstås inte fick så mycket betalt att det hjalp mot fattigdomen.



Tänker man på tidsåtgången är det inte så konstigt att många försökte effektivisera spinningen efterhand som efterfrågan på kläder ökade. Det blev konstruerat spinnrockar, man inrättade spinnskolor, samlade ihop fattiga på tukthus för att spinna och många liknande åtgärder. Spinntävlingar startades och duktiga spinnare kunde få diplom och medaljer - allt för att tillfredsställa kraven på större produktion. I 1954 vann Hilja Markkula en sådan (sen) spinntävling i Finland. Hon spann 50 g ull till 35.948 cm garn på 50 minuter och vann - inte för att hon var snabbast eller hade det tunnaste garnet men för att hon höll högsta kvalitet. Deltagarna spann mellan 466 och 812 cm i minuten och höll på mellan 46 -131 minuter.

Mina 200 g merino borde alltså ha tagit sådär ungefär 4 timmar... tänk vad mycket man inte kan! :-)

spinnrockssnören

Just nu läser jag en mycket intressant bok: "Das Spinnen in Finnland" av Veera Vallinheimo - egentligen mest för att hon citeras så ofta när det gäller sländor, spinnrockar och spinningens historia generellt. Boken är hennes avhandling från 1956 och är inte speciellt lättläst - jag skall återkomma till vad hon säger om sländor lite längre fram, men idag är det alltså spinnrockssnören som gäller :-)

Spinnerskorna i Finland tyckte att ett snöre spunnet genom att vrida fibrerna utan några hjälpmedel alls var det bästa snöret, mycket bättre än ett som var spunnet på t.ex spinnrock med mera snodd. Det här sättet att göra ett spinnrocksnöre måste vara mycket gammalt skriver Vallinheimo när det har levt kvar oavsett om spinningen i övrigt har moderniserats.
Spinnerskorna använde det bästa långfibriga linet och lade till bomull (i 1956) eller ullgarn för att snöret skulle bli mjukare och mera elastisk än med bara lin. De spann ofta snöret av ull spesiellt om de ville spinna ullgarn sedan. Var man mycket noggrann så bytte man snöre allt efter vad man skulle spinna - efter hur lätt eller tungt man ville att spinnrocken skulle gå.

Hur många av er byter egentligen snöre beroende på vad ni skall spinna? Nej - inte jag heller ;-)

Några ville ha ett tunnare snöre, andra ett tjockare men medelgrovleken var fingertjockt. Efter att ha spunnit, fuktade man snöret och lindade det hårt runt en träbit där det fick torka för att det skulle hålla sig uttöjt. Man knöt inte ihop snöret utan sydde ihop det. Och doppade det i linolja om man ville ha ett starkt snöre som höll längre.

Och har ni märkt hur många avbildningar det finns av spinnrockar där det helt saknas snöre?




Här är en ovanlig bild som visar en spinnrock med ett riktigt tjockt snöre, det är så tjockt att man gissar att det är den konstnärliga friheten som har slagit till men troligen är det en exakt avbildning. Originalbilden finns i Lutrell Psalter och heter "Women spinning and carding wool" och är daterad 1325-1335. British museum är så rädd om sina bilder att det inte går att visa bilder därifrån så den här har jag lånat från Medieval Illustration of Spinning Sidan har många andra kul bilder bland annat ett trevligt härvträ, så ta gärna en titt där!

kocklår, lustarmar och inga präster

I en dansk bok såg jag att man kallade garn som var tjockt och tunnt - lite ojämnt alltså - "kokkelår" och "lusetarmer" - tyckte det var lite kul och en bra beskrivning på mitt garn! Här ligger det otvättat på vågen - 97 gram. Jag undrar var de övriga 4 grammen har tagit vägen - det var 101 gram när jag började. I samma bok står det att noppor i kardfloret kallades "präster" - jag har lite svårare att se något sammanhang där :-) men det fanns det inga "präster" i fibrerna från Spinspiration och jag har varit noggrann med att spinna upp allt material. Får väl skylla på vågen...



Här hänger garnet till tork efter tvätt, jag tyckte inte det behövdes att tyngas ner och det gick bra.




Och så början på halsduken - mönstret är "börja med 4 maskor, öka mer eller mindre snabbt tills man har 40 och sticka tills garnet tar slut eller tills halsduken når 2-3 gånger runt halsen, avsluta på samma sätt som början". Jag har stickor nr 3. I och med att det inte finns någon stickad kant så vrider stickningen sig så att man inte ser avigsidan och den blir till en "rund" halsduk som är mycket behaglig att ha på sig.

garnnummer på handspunnet garn

Jag har spunnit lite guteull, ett 2-trådigt garn som blev 91 varv på härvträet á 160 cm = 146,5 meter, det vägde 107 gram. Med alla felkällor som jag har, gör det nog inte så mycket att jag räknar det som om 150 m = 100 gram :-)
För ullgarn mäter man hur många tusen meter det går på ett kilo. Ett kilo av mitt garn skall alltså vara 1500 meter långt som 2-trådigt dvs 3000 meter som 1-trådigt garn. Numret blir 3/2 (3000 meter 1-trådigt som är tvunnet till 2-trådigt garn).



Vanlig filtgarn är 7/2, det har 7000 meter 1-trådigt som tvinnat blir 3500 m 2-trådigt garn pr kilo. På bilden har jag ett vitt ullgarn 7/2 som jag har lagt dubbelt till höger, mitt gråa garn till vänster. De skall ha nästan samma grovlek om jag har räknat rätt, filtgarnet skall vara lite tunnare -1750 m pr kilo om det läggs dubbelt och inte 1500 meter som jag egentligen borde ha haft här.



För att kolla om det är ungefär lika tjockt, tvinnar jag garnet och drar fingrarna över skarven för känna efter om det är någon skillnad på det gråa och på det vita. Problemet här blev förstås att det gråa är S-tvinnat och det vita är Z-tvinnat... Det gråa blev mera ojämnt än det egentligen är - men jag tycker nog att uträkningen stämde rätt så bra i alla fall, det dubbla gråa garnet är lite tjockare än det 4-dubbla vita. Det var inte så lätt att ta en bild samtidigt som jag skulle hålla ändarna - därav kvaliten på bilden. Och jag skulle alltså ha haft ett S-tvinnat garn med nummer 6/2 att sammanlikna med och dessutom skulle härvan ha varit jämnt spunnet hela vägen.

Felkällorna i uträkningen är oavsett det många:
Garnet har kvar en hel del lanolin och smuts som väger mera = flera meter pr kilo.
Härvträet är inte exakt 160 cm och varven blir längre och längre för varje gång = flera meter pr kilo.
Men på den andra sidan är garnet under spänning vid lindandet = färre meter per kilo.
När garnet tvättas efteråt, kommer det att krympa = färre meter pr kilo.
Vågen har en noggrannhet på +/- 5 gram och det kan slå hur som helst.
Och så avrundade jag möjligen lite väl mycket :-)

nöthårsgarn och garn av rävull

Bloggspinner skrev om reveull i en kommentar och för er som blev nyfikna, kommer Sunniva Lönnings beskrivning av hur man spinner reveull här:

”Garn av reveull og mjukull.
Bruk: Lette stoff og strikkevarer til damer. Ikkje barne- eller babyklær.

½ part reveull
½ part finfibra, mjuk, krusa, ikkje lang ull.

Då reveulla er uelastisk, bør ein blanda med ei ull som er mykje krusa. Er ulla for lang, vert det for stor skilnad i fiberlengde. Dette vil gjera blandinga vanskelig å spinna.
Ull og hår må blandast godt, men kardinga må vera varleg. Små tullar. Strikkegarn må vera lett og tynt.”

Og i samme stil, här är hur man spinner nöthårsgarn:

”Nauthårgarn til golvteppe.

Ca.1/3 part nauthår. Klipt eller kosta av ku, hest, hund.
Ca 2/3 partar skrapull.

Nauthår og ull må vere vaska, og skal garnet vera farga, må ulla fargast för nauthår og ull vert blanda, elles vil det verta for stort svinn av nauthår. Før at ikkje kardinga skal ta for mykje tid og krefter bör ein gröypa på krakkardar. Ulla må ikkje vera så lang at det vert for stor skilnad i fiberlengde. Hår og ull må blandast godt, og vert så spunne til eit noko grovt garn med god snu. Garnet kan tvinnast, eller ein kan leggja fleire trådar samen utan å tvinna. Ein bör spinna garnet så tjukt at ein ikkje treng meir enn tre trådar lagt saman i kvart innslag i ein liten golvlöpar

Ein må bruka ei fast binding i golvteppa. (2 skaft)”.

Jag vet inte om Sunniva Lönning har skrivit flera böcker – eller ens om hon fortfarande lever men jag skulle önska jag hade varit elev på hennes kurser. Hon verkar ha ovanlig djup kunskap och lång erfarenhet med hur man arbetar med ull - och hur man arbetar mest effektivt. Jag kommer nog tillbaka till henne flera gånger.

Växt i Egeby

Egeby trumpetaregård som jag har berättat om flera gånger - här och här - och som är gården jag har fått nästan all min ull ifrån, ligger inte så långt från Linköping. Gården drivs av Växt i Egeby E.F. som består av 3 generationer som lever och arbetar ihop - de minsta kanske inte arbetar så mycket än men det kommer nog. Gården drivs på ett ekologiskt och miljömedvetet sätt, det är inte minst jag mycket glad åt när jag sitter och jobbar med ullen. De är i omställningsfasen som det heter och är på väg att bli certifierade.



Växt i Egeby lever förstås inte av folk som jag som kommer och tittar på fårklippning - men de har gårdsförsäljning av produkter från gården! Garnet är 1-tr och 2-tr och spinns upp av gårdens ull - och jag kan intyga att det är mycket hög kvalite på den! Och ja, det är nästan så det känns lite onödigt att spinna själv ;-)
De säljer också kardflor, fårskinn och speltmjöl (men mjölet är nog slut för i år). Vill ni handla, ta kontakt med Växt i Egeby E.F.

Miljömedvetna producenter behöver stöd - speciellt i omställningsfasen - om vi inte vill att det skall gå såhär: