Överhogdalsbonaderna

Under sommaren har det som vanligt varit mycket bilåkning - jag har definitivt tröttnat på hamburgare, kebab, pommes frites och liknande! Vägkrogen i förra inlägget serverade köttfärslimpa med lingon men det var ingen höjdare det heller...
Emellan allt bilåkande hann jag med en snabbvisit på Jamtli i Östersund för att titta på Överhogdalsbonaderna. Mycket intressant - jag visste inte att bårderna var så dominerande på soumakvävarna och så måste jag säga att Revsundslisten var mycket snyggare i verkligheten än på de bilderna jag har sett. Det blir till att väva en ny "kopia" i rätt storlek så småningom. Här finns min förstorade dubbelväv med mönster från Revsundslisten.




Det tråkiga med museerna nu för tiden är att man som oftast inte får ta kort på utställningarna så jag har inga bilder att visa. Visst förstår man att ljuset kan förstöra vävarna - men en bild tagen utan blixt skadar ju inte? Som alternativ kan man tänka sig att museumsbutikerna säljer bra bilder men det gör de ju inte heller. Suck.

Och vad skall man säga om disktrasan med motiv från Överhogdalsbonaderna? Le eller gråta? Jag tröstade mig med en äkta skurtrasa från Växbo lin...

textilredskap på Halmstad museum

Idag var det öppet hus "Bråkstakar och knäpphärvlar" på Halmstads museums lager. Personalen ville få hjälp med att sortera och montera textilredskap - ett mycket lovvärt initiativ med tanke på alla märkliga textilredskap man kan se på museum... allt från felmonterade vävstolar till spinnrockar utan snören och spolar - och så de vanliga uppochnervända bandgrindarna förstås.


Några dubbelrockar hade de också - de är troligen från den tiden man ville öka produktionen av garn som jag har skrivit om här. Man skall spinna två tråder samtidigt - de här spinnrockarna blev aldrig någon succé.



Och så ett rep på ett spinnrockshjulet istället för den vanliga träpinnen.



Repet är tvinnat av något bastfibermaterial och har en förstärkning av läder vid kroken. Det är just den här pinnen som slits mest på spinnrockar och som så lätt går sönder när den ramlar av för att spinnrocken är i obalans på något sätt. Repet får mig att tänka på de grova spinnrocksnörena Vallinheimo skriver om. Man kunne kanske tänka sig att det finns någon liten sammanhang här - eller så är det bara samma sätt att tänka på förstås. Jag får nog forska lite vidare i snören av olika slag :-)



En slända hittade jag också - en övertyngd slända av järn med en trissa och 3 små ringar av trä och så med bomullsgarn i olika färger kvar. Jag provade den lite med ett snöre och den snurrade snabbt och länge även om den ser sned ut. Jag vet inte om den är ett "hemmabygge" eller en riktig proffsig slända men den passar nog utmärkt till att spinna eller tvinna bomull. Kroken syns inte så bra på bilden men den var bra också - man behövde inte slå något halvslag för att tråden skulle hållas på plats. Kul!



Och så ett par häftiga ullkammar! De var märkta "handhäckla" men det finns nog en hel del felmärkta saker runt i museerna. De var tunga men lätta att jobba med - de låg gott i händerna faktiskt. På den andra sidan (av tänderna) var det en bred kant - kanske en två-tre cm och där såg man hur träet var nerslitet och sönderhackat - det är ju så lätt att missa när man kammar :-) Och de här ullkammarna var väl använda och troligen mycket, mycket gamla - ett riktigt fynd!

sländor

Jag får avsluta den här omgången med sländor genom att länka till några exempel på annorlunda sländor:

Här på Norsk folkemuseums databas finns det många, jag länkar till några jag tyckte var intressanta. (Bilderna är små och de får dessutom ett vattenmärke om man förstorar upp de så ni får kolla direkt på hemsidan istället).

NFSA.0793
NFSA.1178
NF.1911-1073
NF.1922-1429C
NFL.05773

Och så en bild på en dam som spinner på något som liknar en spolvinge (!):
NF.13565-019

En annan bild som visade att en slända kunde ha flera tyngder hittar jag tyvärr inte tillbaka till just nu men Vallinheimo har en teckning av rumänska sländor som har det.
Det kan också möjligens förklara varför så många tyngder var så små, man använde flera på samma slända. Det borde göra det enklare att spinna jämnt om man kan plocka av tyngderna efterhand som garnet spinns.

Det finns flera museum som har bildsamlingar ute på nätet men de kan vara krångliga att hitta i som t.ex Historiska museets samlingar - jag hittade bara tyngder där och inga sländor.

Moderna sländor har recenserats av Ingrid på grelbers.blog och av Tina på Ulltopia tror jag, i varje fall finns det en liten genomgång på Spinspirations hemsida. Just nu har Tina en spinnboksvecka om nyare spinnböcker som också är värd att läsa.

kuddar och kuddstoppning

På utställningen Sitt fint på Varbergs museum finns en låda med olika kuddstoppningar. Ull, fjädrar och så den mest intressanta - den med olika tygbitar, skräp och trådar ihopsamlade av sådant som man nu slänger.



Mycket bomullstyg, lite linne, ull och en hel del man inte vet vad det är. Nu samlar jag skräpull för att använda i kuddarna till örngotten jag köpte på loppis och som jag har berättat om tidigare. Det går åt mängder av ull till de två så jag kanske får fylla upp med garnrester eller något annat. kanske får jag ta med små tygbitar av handvävda ylletyger också. Beror förstås på hur mycket tålamod jag har och hur mycket ull jag skall tvätta framöver...



En av mina favoriter på utställningen som har lite samma stil som mina örngott - även om det här nog är en nytolkning. Jag gillar att man ser den blommiga innerkudden i öppningen. Tyvärr fick jag inte med mig namnet på den som har gjort kudden.



Det här är också en favorit - helt annorlunda än de andra kuddarna på utställningen. Tycker mig minnas att det är en elev på Löftadalens folkhögskola som har gjort den - men är inte helt säker där heller tyvärr. Jag måste nog åka till museet igen och kolla upp det och samtidigt putta till mina kuddar lite - den otvättade ullen har nog sjunkit ner under tiden som har gått...



Och den här bilden har inget med kuddar att göra alls, annat än att det är fönstret i utställningssalen. Inte så svårt att tänka sig soldater stå vid fönstret och speja efter fienden här...

kuddar på Varbergs museum

Idag har jag varit på vernissage på utställningen "Sitt fint - stolar och dynor i folkkonsten" på Varbergs museum. Det var mycket folk och en del tittade faktiskt på mina kuddar också!




Och några tog kort...

Den svarta och den vita kudden har jag gjort. Baksidan är av två olika handvävda tyger, stoppningen är otvättad ull från texel och gute och framsidan av plast. Tanken var en stilla protest mot superwashbehandlingen av ull.



Här är framsidorna av kuddarna. Som sagt var tanken att visa hur vi fråntar ullen (och fåren) en av de viktigaste egenskaperna när vi plastar in eller klorbehandlar ullen till superwash ull. Det plastifierade fåret. De reaktionerna jag har fått än så länge tyder inte riktigt på att budskapet om det plastifierade fåret gick fram, folk gillar mest att titta på ullen :-)



Ni känner kanske igen tygerna härifrån - här är den svarta baksidan på den ena kudden och framsidan på den andra.

Textilmuseet i Borås

Idag har jag varit på en liten utflykt till Textilmuseet i Borås och tittat på May Bente Aronsens verk, mycket inspirerande.
Hon arbetar i industrifilt, modern segelduk och liknande material. Utställningen pågår till 17 februari och är väl värt ett besök!

att binda nät

Det är fascinerande att titta på hantverkare som kan sitt jobb! På ett litet hembygdsmuseum satt det en dam och demonstrerade hur man binder nät. Jag fick prova på och det var riktigt kul att testa men mina öglor blev inte så här proffsiga!




Det svåraste var att få den lilla öglan runt tummen att gå åt rätt håll. Bilden blev inte så bra med blixt men jag hoppas ni ser öglan. Intressant är det också att fundera över sammanhanget mellan att binda fisknät och andra textila tekniker.



Om jag inte tar helt fel är det här samma teknik som har använts för att göra Heliga Birgittas tagelskjorta som ofta tros vara nålbundet. En definitionsfråga förstås... men drar man åt knutarna utan kavel får man något som ser ut som om det är nålbundet.



Ett urval nålar och nätkavlar från hembygdsmuseet. Man använder en nätnål (som har samma form som en bandskyttel) och en nätkavel för att få lika stora öglor i nätet, olika stora beroende på vilka fiskar man vill fånga. Fisknät blev tidigare bundet av hampa (och möjligen lin?) nu använder man moderna material förstås.

morfarsmors spinnrock del 2

Min morfarsmor med min morfar till vänster. Bilden är troligen tagit runt 1890. Jag tycker hon ser både glad, stolt och allvarsam ut - medan barnen är lite mera skeptiska till fotografen. Det är från henne jag har ärvd min spinnrock.



Det här är barndomshemmet till min morfarsmor. Ett litet grått hus som säkert inte var så litet på den tiden - men som nu ser lite trist och ensamt ut. Huset är flyttat då en fabrik behövde tomten, det är nu ett hembygdsmuseum. Ursprungligen stod huset nära sjön och det hade säkert växter, upptrampade stigar och inte minst folk runt sig.



Köket i stugan. Man slås av hur litet och spartanskt det var - här bodde det mycket folk, många barn och troligen tjänstefolk med.



Vardagsrummet med vedugnen och spinnrocken bredvid. Troligen är det inte min morfarsmormors spinnrock men en annan som museifolket har hittat, den är av samma typ som min och gjort i samma tradition, kanske till och med av samma spinnrocksmakare. Min spinnrock skall hit så småningom hade jag tänkt, den hör hemma här. Jag kan tänka mig min morfarsmor sitta här och spinna tills hon giftade sig och flyttade till en annan gård.



Och här sitter min morfarsmormor vid långbordet och läser. På andra sidan sitter husbonden men det gick inte att ta en bild av honom den här gången. Museet var stängt och bilderna fick tas genom fönstren. Familien tillhörde en grupp som kallades "läsare" och var strängt religiösa. Det går en historia om min morfarsmormor, mitt under dopet av ett av hennes barn marscherade hon ut av kyrkan i protest mot den nya prästen och den nya dopritualen. Barnet blev senare döpt i en annan kyrka och med den gamla och "riktiga" ritualen. En tuff tant!