tredje omgångens kardning av vårull

Här är tredje omgångens kardning av ullen i förra inlägget. Den blev bättre - men det blev inte så stor skillnad som mellan första och andra omgången. Den stora förbättringen kom faktiskt vid andra gångens kardning.



Andra omgången till vänster och tredje omgången till höger, jag tycker inte man ser så stor skillnad. Nu är det inte exakt samma kardflor så ullen kan vara av olika kvalitet också även om jag delade upp kardfloren för att blanda den så mycket möjligt. Skillnaden är inte så stor att det är värt den tiden det tar. Tror jag - vi får se när jag börjar spinna.



Den största skillnaden berodde nog helt enkelt på att jag plockade bort alla noppor, dubbelklipp och annat skräp - det blev en hel hink full. Troligen hade andra omgångens kardning blivit lika bra om jag hade plockat bort mera vid sorteringen och vid tesningen - och tesat lite bättre. Det gick lite snabbt det där, tesningen kan nog bäst kategoriseras som " mycket slarvig" :-)

Totalt kardade jag 320 gram ull, merparten av kardfloren vägde runt 50 gram styck. Det var helt tydligt att de korta fibrerna som fastnade på lilla trumman fördes över till den stora trumman när den stora började bli full. Däremot fortsätter fibrerna på stora trumman att kardas om man vevar på (utan att släppa på ny ull) i motsats till vad Fannin säger. Beror troligen på att han inte hade en Louet kardmaskin där nockorna griper in i varandre men någon annan modell som har ett mellanrum mellan stora och lilla trumman...

vårull på kardmaskin

Den här gången testade jag att karda kort vårull på kardmaskinen - fibrerna är ungefär 2-3-4 cm långa och nu fastnade det mängder av fibrer på lilla trumman! Ullen är från vårens klippning och är egentligen för kort till att vara bra till handspinning. Jag tyckte att jag gjorde på samma sätt som med topsbanden så skillnaden beror väl på vilken ull man har.



Såhär blev kardfloret efter första gångs kardning. Inte helt bra.



Och efter andra gångens kardning. Nu är ullen klart bättre och går förstås att spinna med men jag skall nog karda en tredje gång för att se om jag får en så stor förbättring som Fannin tycker man skall få. (Jag hoppas bilderna är så tydliga att man ser skillnaden förresten). Allt får tyvärr vänta tills jag får lite bättre tid. Men då skall jag testa ullen på den nya spinnvingen som kom i posten i går. Återkommer med bilder på den också! :-)

"älg i solnedgång" eller lite om att karda tops

Jag samlade ihop några av färgerna jag fick med från fyndullen från World of wool för att testa kardmaskinen efter att jag satte i de nya kugghjulen.



Jag köpte lite "rainbow"glitter - det heter trilobal och är förstås lite hårt men tunt och "flygigt".



Och så bestämde jag att vara noggrann den här gången och väga upp två högar med lika mycket av varje färg.



Kardmaskinen fungerade perfekt efter bytet av kugghjul och jag fick överraskande lite fibrer på lilla trumman. Topsen är inte helt fri från noppor och knutar så jag räknade med att en hel del skulle fastna där. Nu vet jag förstås inte om det beror på topsen, på de nya delarna i kardmaskinen - eller på att jag numera har läst om hur Fannin tycker man skall karda att det blev så? Och så förstås om det egentligen är bra att inget fastnar på lilla trumman?

Jag har också testat att läga en metallpinne mellan trummorna men tyvärr var pinnen för tunn och ramlade ner mellan taggarna och fastnade där - jag får leta en ny, tjockare och tyngre pinne. Teoretisk tycker jag att det borde fungera för att få över de långa fibrerna och lämna de korta på lilla trumman men jag har som sagt inte testat än så länge.



Och här är resultatet - jag associerar färgerna till "älg i solnedgång"... men de kan väl passa till ett par strumpor kanske? Glittret syns mera i verkligheten än på bilden men glittriga strumpor har man väl också hört talas om? ;-)

lite teori om kardmaskiner

På spinnkursen diskuterade vi förstås mycket om olika sätt att karda. Det finns inte så mycket litteratur om det som passar för handspinnare men Allen Fannin som jag skrev om här har några sidor om hur man bäst kardar på kardmaskin och om hur man sköter sin kardmaskin.

Efter att ha gått genom inställningarna av trummorna (och slipning av nockorna!) på kardmaskinen, går Fannin över till att diskutera "Cylinder speed ratio" eller förhållandet mellan hastigheterna på de två trummorna. Huvudsakligen är det så att ju större skillnad det är i hastighet på de två trummorna, ju långsammare går det att föra över fibrer från lilla trumman till stora trumman. Han räknar ut det här genom att räkna på skillnaden i hastighet på trummornas yta (där nockorna sitter). Den skillnaden ändras inte oavsett om man vevar snabbt eller långsamt. Båda roterar förstås snabbt om man vevar snabbt - eller långsamt om man nu vevar långsamt.

Men för att kardmaskinen skall fungera bra så tycker alltså Fannin att man skall kunna ändra på skillnaden i hastighet mellan de två trummornas ytor dvs på hur snabbt fibrerna förs över till stora trumman.

Efter tesningen skall den första genomkardningen gå snabbt - fibrerna skall kardas mycket lite och snabbt föras över till stora trumman. Ett minimum av kardning behövs första gången tycker Fannin. Om ullen förs över för långsamt kardas fibrerna för mycket och risken är att de rivs sönder (fibrerna ligger fortfarande tätt tillsammans och dessutom i oordning efter tesningen).

För att ändra förhållandet emellan trummorna är det enklast att byta drivhjul på lilla trumman säger Fannin - och det ändrar alltså bara lilla trummans hastighet i förhållande till stora trumman.

Ashfords kardmaskin är ett exempel på en kardmaskin som har två olika hastigheter. Deras utväxling är 6:1 för grovkardning och 4:1 för andra gångens kardning. De verkar tycka att det räcker att karda två gånger.

Jag är osäker på om det går att ändra Strömsholms träindustrier kardmaskin genom att låta drivremmen gå en annan väg eller genom att ställa in lilla trummans avstånd från stora trumman möjligen? Bilder finns här och här. Och om det gör någon skillnad hur högt lilla trumman står dvs hur stort utrymmet mellan tråget och matartrumman blir? Det borde göra någon skillnad tycker jag men jag måste nog fundera lite mera på det där :-)

På Louets vanligaste modell kan man inte ändra utväxlingen, jag har visat bilder av den jag har lånat här och Louets egna bruksanvisning finns här. Spinoff hade en lite annorlunda artikel om hur man kardar på Louets kardmaskin som man kan läsa här.

Ashfords sätt att lösa problemet med olika hastigheter verkar vara det enklaste, det fungerar ungefär som trissorna på en vanlig spinnrock där man ändrar hastighet genom att byta spår i trissan. En av de nya modellerna hos Louet har också två hastigheter men jag har inte sett den annat än på bild.

Fannin fortsätter med att säga att vid andra kardningen skall skillnaden i hastighet vara något större än första gången dvs fibrerna matas över till stora trumman lite långsammare och lilla trummans drivhjul är något mindre. Det är lite oklart för mig om Fannin faktiskt menar att man skall hålla kvar fibrerna med handen också eller om det bara blir så av sig självt. Men fibrerna hålls alltså kvar på inmatningstråget lite längre och kardas därmed mera skriver han. Själva kardningen föregår mellan de två trummorna och fiber som redan är överförda till stora trumman kardas inte mera för det säger han - även om man alltså vevar hur mycket som helst efteråt. I Spinoffs artikel håller man däremot lockarna direkt mot stora trumman och där är det alltså handen som ger det motstånd som behövs för att ullen skall kardas.

Helst skall man förstås ha en kardmaskin med finare nockor till den andre och tredje omgångens kardning tycker Fannin. Tredje och sista omgången är den viktigaste, det är den som avgör kvalitén på själva fibern och på hur lätt den blir att spinna fortsätter han. Nu skall man använda det minsta drivhjulet så att ullen förs över till stora trumman så sakta som möjligt. Det skall vara en mycket tydlig skillnad på andra och tredje omgångens kardning. Om det inte blir någon skillnad måste man testa ett mindre drivhjul eller "revurdera kardmaskinens täthet". Så det så! :-)

Fannin föreslår också att man kan fästa en metallpinne mellan de två trummorna för att underlätta överföringen av fibrer till stora trumman dvs för att hindra att de lägger sig på lilla trumman. Metallpinnen kan fästas på insidan av kardmaskinen med spik. Jag skall testa det här någon gång och se om det fastnar mindre fibrer på lilla trumman.

Fannin och Lena Hammarlund är överens om att tre omgångar på kardmaskinen är lagom men det finns förstås andra spinnare som tycker helt annorlunda. Några tesar noggrant och kardar minst 6 gånger - och några tesar inte alls och kardar bara en enda gång. Som vanligt beror det nog mest på vad man gillar/kan själv och på vad man skall spinna :-)

Lena Hammarlund kardar med kardmaskin del 2

Lena fortsätter förstås att bearbeta ullen efter kardningen på kardmaskinen . Filmen visar hur hon delar kardfloret på längden och plockar bort alla knutar och ojämnheter samtidigt som hon sträcker själva fiberlängden. Vill man ha ett tunt och jämnt garn krävs det mycket jobb - men så blir resultaten mycket bra också! :-)

Lena Hammarlund kardar med kardmaskin

Jag lovade bilder från spinnkursen här om dagen - det visade sig att jag filmade mera än jag tog bilder :-) I den första filmen visar Lena Hammarlund - en mycket duktig och kunnig spinnare - hur hon kardar ryaull på Hemslöjdens illa skötta kardmaskin. Småredskapen hade försvunnit så här använder hon en vanlig sticka för att ta av kardfloret istället för den som följer med kardmaskinen.






Lena kardar oftast ullen tre gånger - blir den inte bra då måste man börja fundera på om man har fel ull, har gjort något fel i hanteringen och om den egentligen blir något bättre genom att karda en gång till?
Och ja, jag har fortfarande problem med formaten på filmerna... usch - nu skall jag läsa hjälpen...

mera om Louets kardmaskin

Med kardmaskinen följde det också en liten karda eller borste som används för att ta bort ullen på den lilla trumman eller för att platta till ullen på den stora trumman. Den är nästan helt nersliten på den ena sidan.



Kardmaskinen tillhörde tidligare en förening som lånade ut den till medlemmarna om jag förstod det rätt dvs många olika personer - mer eller mindre kunniga - har troligen kardat med den i många år. Men jag undrar lite hur de har lyckats slita ner den lilla kardan såhär - och så bara på den ena sidan? Kardmaskinen har nog få stått ut med lite av varje under åren, det tyder på bra kvalite på Louets grejer att kardmaskinen fortfarande fungerar!



Jag har kardat mitt restgarn/tweed/lumpgarn en gång till, mest för att blanda fibrerna lite bättre. Bilden här ovanför visar hur det såg ut när jag kardade - det är ett mycket dåligt exempel faktiskt :-) i och med att jag kardade ull med mycket klipp, rester, noppor och trådändar men den kritiken man oftast hör mot Louets kardmaskiner är alltså att för mycket fibrer samlas på lilla trumman.



Här ligger den kardade ullen i min flyttlåda klar till spinning. (Ullen har kvar de "kemiska" resterna jag berättade om tidigare så jag skall spinna den till sommaren hade jag tänkt).



Och så har jag kardat vanlig ull också - det här är brun ull med solblekta toppar möjligen från något av de här fåren... Här kollade jag genom fibrerna på lilla trumman efter kardningen och det var de korta fibrerna, klipp och knutar som samlades där dvs det man normalt inte vill ha i ullen - förutom jag i mitt tweedgarn då :-)
Någon som har jämfört hur mycket skräp olika kardmaskinstyper får med sig eller sorterar bort under kardningen? Jag gillar Louets kardmaskin framför allt för att den är så snabb och effektiv att karda med men det hade varit kul att testa några flera märken förstås. Den andra kardmaskinen som jag testade lite mera grundligt har jag skrivit om här och här.

att rengöra en kardmaskin

Jag hade turen att få en Louet kardmaskin på långlån här om dagen. Den har nummer 12540 och är också märkt 8003, något som jag tolkar som mars 1980. En aktningsvärd ålder :-)
Det sägs att man inte kan/behöver öppna den här sortens kardmaskiner men jag tyckte nog att den gick lite trögt... så jag skruvade loss de skruvarna som fanns.



Och det fanns lite damm inuti...



Eller mycket damm...



Här är en bild av hur kugghjulen sitter inuti kardmaskinen. Det kanske syns att de inte längre sitter på samma nivå och att ett av hjulen har pressats utåt?



Man ser märken efter kugghjulet i träet, det har blivit en liten fördjupning just där.



Det kugghjulet som hade gått mot träet hade slitits sönder, det är det till vänster här. Jag skall försöka få tag i nya kugghjul - de fungerar men skramlar lite nu när "ljudisoleringen" har försvunnit. Jag hoppas kugghjulen antingen finns att köpa som reservdelar hos Louet eller hos en helt vanlig järnvaruhandel kanske? Någon som vet?



Nu går kardmaskinen mycket bättre men kugghjulen hörs som sagt - det skramlar lite. Sista finputsen var att räta upp de nockorna som var böjda. En stiftpenna utan stift funkar perfekt till det.

kardflor, sliver, tops och roving

Det händer man hittar böcker som är överraskande bra och det här är en sådan, Tekstilhåndbogen av Mogens Birger Møller. Det är en handbok för inköpare och beställare inom textil och tydligen är den också tänkt att användas i skolan. Boken är från 1983 så en del uppgifter har blivit för gamla förstås men det är mycket intressant att läsa. Här kan man lära sig om hur många stygn det skall vara pr cm på en bra söm och varför sidsömmarna i t-skjortor vrider sig (det beror på vilka stickmaskinerna man använder) eller varför jeans gör det (om de är vävda i 2/1 eller 3/1 kypert) och hur man kollar om byxorna är sydda trådrakt (man må tage dem ved foden og vippe dem lidt op og ned. Fejlskjæringer viser sig så straks).

Jag som mest läser om spinning för tiden tycker det är intressant när han förklarar hur en industriell kardning/kamming går till, så här kommer det ett utdrag:

"Princippet i denne (kardmaskinen) er, at materialet føres ind på 2-4 store hurtigtgående tromler besat med elastiske ståltrådstænder. Rundt om tromlen er anbragt 6-10 valser, arbejdere og vendere, workers and strippers, med lille diameter og tilsvarende kartegarniture (card clothing). Fibrene børstes mellem disse to sæt ståltrådsbørster og danner efterhånden et regelmæssigt flor.

Hvis der ønskes kartegarn (strøggarn), woolen om uld, carded om bomuld, deles dette flor af en flordeler, to systemer av læderremme, der skiller floret i smalle strimler, der hver for sig rulles mellem to lædermanchetter til et løst sammenhængende forgarn, der igen strækkes og snos let til den ønskede tykkelse, inden den egentlige spinding finder sted på ringspindemaskinen, tidligere ofte selfaktorn.

Hvis der ønskes kæmmede garner, worsted om uld, combed om bomuld, samles floret fra kartemaskinen i én tyk lunte, sliver, der rulles op og anbringes på kæmmemaskinen (Noble Comb til oliespundne, Schlumberger eller Heilmann Comb til tørspundne garner i uld). På denne fremstilles tops, ved at affaldet, noils, kæmmes fra. Noils går oftest tilbage til kartegarnspinderiet, men tops gennemgår 4-6 processer med dublering og strækning, så fibrene er helt parallelle, når mellomproduktet, rovings, når frem til spindemaskinen, hvor garnet får sin endelige tykkelse, snoningsgrad og opspoling."

Så kardfloret delas till strimlor och snos lite lätt före det spinns till kardgarn. Vill man ha kamgarn, tar man sliver, tjockare strimlor av kardfloret från kardmaskinen och kammar det i en egen maskin till tops. Topsen kammas och sträcks några gånger till rovings före det spinns till kamgarn.

rengöring av kardmaskin

Nu var det dags att rengöra kardmaskinen lite mera ordentligt. Först tar jag av drivremmen, den sitter inte så hårt.



Jag drar ut axeln till den lilla rullen och torkar av den. Det samlas ullfibrer runt den speciellt på höger sida av kardmaskinen.



Därefter tar jag ut de vita plastrundlarna och torkar av de inuti. Hålen för axeln är inte centrerade i plastrundlarna och det gör att beroende av hur hålen står, kommer axeln och därmed lilla rullen närmare eller längre ifrån den stora. Höjden blir också olika beroende på om de är uppe eller nere. Så är det bara att sätta ihop kardmaskinen igen och fortsätta karda, hela processen tar bara någon minut eller så.
Plastrundlarna har ett lite hål på sidan som gör att man snabbt kan vrida de i rätt läge utan att demontera maskinen, jag använder änden av en virknål.

kardmaskin

Här är en bild på kardmaskinen jag använder. Den är från Strömsholms träindustrier så vitt jag vet, jag har fått låna den. Skruvmejseln använder jag dels om jag måste skruva upp för att lossa fibrer som har fastnat i axlarna, dels för att lossa kardfloret. Den röda borsten är en hundborste för 10 kronor som fungerar bättre än de små borstarna som följde med - den har dessutom mjukare "borst" så risken är mindre för att jag förstör tänderna på kardmaskinen. Virknålen har en rund ända så den använder jag till att ställa in den lilla trommeln.



Här ser man veven - den sitter fast i en skruv med en mutter och släpper dvs slirar om man tar i för mycket ull åt gången. Mycket praktiskt tycker jag - men jag har hört många klagomål just om att veven slirar på den här typen av maskiner. Den är lätt att veva runt - ungefär som en vanlig nystmaskin men iom att man vevar saktare och att veven är större, är det lättare än att nysta.



Här är andra sidan av maskinen bredvid min jättehög av kardad texel-ull. Den här högen är från min papperskasse med kort och smutsig ull. Ullen är tvättad men jag har bara kört den två gånger än så länge. Funderar på att handkarda för att få bort en del av de aller minsta fibrerna och i så fall kör jag nog inte ullen en gång till genom maskinen. Halvparten av ullen är tesad, den andra halvparten körde jag direkt i maskinen och det blev lika bra - förutom att de korta fibrerna är kvar förstås.



En översiktsbild - ullen ligger på ett myggfönster dvs en enkel träram med myggnät. Ullen torkar bra där, luften kommer åt underifrån och de är lätta att bära runt. Här syns också de vita plastrundlarna på varje sida av den lilla trommeln som axeln går genom. Plastbrickorna eller rundlarna har hål så man kan vrida runt och axeln följer då förstås med. Jag använder virknålen till att vrida runt plastrundlarna. Vrider man på de vita rundlarna ändras avståndet mellan den lilla och den stora trommeln och även höjden på den lilla. Själva maskinen är ungefär l. 45 x br.30 och höjden 25cm lite beroende på hur man mäter. Rent tekniskt tror jag merparten av kardmaskinerna är konstruerade på samma sätt, det borde inte spela någon roll vilken man använder så länge de har rätt grovlek för det man vill karda.

ullsortering och karding

Det är inte lätt att sortera ull när man inte kan! Typiskt handlingsburen kunskap där man behöver en kunnig person som visar på skillnader och olika kvaliteer på ullen från samma lamm. Jag valde den enklare varianten - skräp i plastburken, kort och smutsig ull i papperskassen och ren och långfibrig ull i korgen.


Såhär mycket fin ull blev det från bara ett lamm och det är en stor korg. Det är texelull som det sägs antingen inte går att använda till något alls och därför bara slängs - eller som sägs vara en exklusiv ull för sängkläder/madrasser eller som är speciellt bra ull till ytterkläder/kläder - allt beror som vanligt på var man läser. Alla verkar däremot överens om att texelfåret härstammar från kusten mellan norra delen av Frankrike och Danmark och att den har fått sitt namn från ön Texel och att namnet uttalas tes-sel och att det är köttfår. Troligen skall ordet textil också komma från namnet på ön jag skall nog forska lite mera på det före jag säger något säkert där.




För att testa att karda ullen började jag först med den korta och smutsiga ullen från papperskassen. Bilden visar ullen efter två genomkörningar i kardmaskinen och jag blev glatt överraskad, kardfloret ser mycket bra ut. Kardmaskinen ville bara ta 40 gram den här gången så det är nog olika från ull till ull hur mycket man kan lägga i. Jag skall testa att spinna en del direkt och en del har jag tvättat idag, det ligger nu till tork. Ullen blev kritvit - så vit att hade jag inte följd ullen hela vägen från lammet och hem så hade jag varit säker på att den var blekt. Jag tycker dessutom att den känns mjuk och följsam - inte alls sträv och stickig som den "skall" alltså. Vi får se hur det går.

hur rexenne kardar på sin kardmaskin

Rexenne har ett bra sätt att visa hur man använder kardmaskin tycker jag, hon har flera intressanta videofilmer på youtube om hur hon arbetar med ull. Jag gör nog ungefär på samma sätt som hon - möjligen tar jag lite mindre ull i taget och har lite svårare att rensa med min lilla borste efteråt. Kardmaskinen jag har kardar bättre om det inte är för lite ull så jag tar nog mera på trommeln också (inte allt på en gång alltså men lite i taget).



I huvudsak gör vi nog på samma sätt - jag förstår av kommentarerna att det blev lite otydligt hur jag arbetar i mitt sista inlägg :-) Bilden jag laddade upp är av den första genomkörningen av den gamla ullen, jag körde 3-4 gånger till slut. Nu är just den ullen nerpackad i en papperskasse och märkt som "obrukbar" och jag har börjat karda ny texel istället - klart trevligare!

karda med kardmaskin

Första försöket med kardmaskin. Ullen är den jag tvättade i varmt vatten, den är lite "seg" fortfarande och så långfibrig att den troligen inte var något bra första val för att testa kardmaskinen. Ingen bruksanvisning följde med så det tog lite tid för jag upptäckte att man ställer in avståndet mellan rullarna genom att vrida på de vita plastskivorna.



Två borstar var det med. Jag har än så länge inte upptäckt hur de skall användas på ett effektivt sätt - eller vad som är skillnaden på de två.



Jag vägde upp 80 gram ull som tydligen är det man kan karda på en gång - 80 gram blir mycket ull även man har tung och fet ull som jag! Första försöket gick väl sådär...



Jag delade upp kardfloret och rullade ihop det till det som jag kallar "tullar" men som nog heter rullar på svenska. Det blev en fyra-fem stycken som är olika hårt rullade och har olika mycket fibrer. Nu skall jag se om jag hittar en bra storlek och om det går lätt att spinna av det - annars får jag nog karda om rullarna för hand efteråt. Det skall förhoppningsvis bli tunnt och hårdtvinnat garn som kan passa till varp.