handfärgade topsband

Det här är handfärgad BFL-ull från Wildcraft Fibre, Potpourri heter färgställningen. Jag funderar just nu mycket över färg - eller vilken färg skall ullen ha för att jag skall få det garnet jag vill ha?



Så jag vecklade ut topsbandet för att se hur det egentligen såg ut.



Färgen har inte gått genom hela topsbandet och ligger i "vågor" dvs ullen har fått små "veck" i fabriken och färgen har fastnat högst uppe på vecken. Jag hoppas man ser vad jag menar om man förstorar upp bilderna.



På den första bilden såg jag mest det gula och det rosa - i verkligheten är det mest av någon brunrödlila mycket dov färg. Det är väl den färgen jag brukar få när jag har blandat i för många olika färger - det som är på väg att bli brunt... På min skärm syns färgerna lite klarare och lite rödare än de i verkligheten är.



Den här bilden är nog närmast verklighetens färger - på min skärm i alla fall.



Och här har jag vecklat ut nästan hela topsbandet. Man blir lite överraskad över hur mycket det är - det syns tydligt hur brett kardfloret var före det blev snott (i fabriken). Mogens Birger Møller har skrivit om hur man gör topsband och här har jag berättat lite om det. Det skall bli intressant att se hur garnet blir med de här färgerna...

kardflor, sliver, tops och roving

Det händer man hittar böcker som är överraskande bra och det här är en sådan, Tekstilhåndbogen av Mogens Birger Møller. Det är en handbok för inköpare och beställare inom textil och tydligen är den också tänkt att användas i skolan. Boken är från 1983 så en del uppgifter har blivit för gamla förstås men det är mycket intressant att läsa. Här kan man lära sig om hur många stygn det skall vara pr cm på en bra söm och varför sidsömmarna i t-skjortor vrider sig (det beror på vilka stickmaskinerna man använder) eller varför jeans gör det (om de är vävda i 2/1 eller 3/1 kypert) och hur man kollar om byxorna är sydda trådrakt (man må tage dem ved foden og vippe dem lidt op og ned. Fejlskjæringer viser sig så straks).

Jag som mest läser om spinning för tiden tycker det är intressant när han förklarar hur en industriell kardning/kamming går till, så här kommer det ett utdrag:

"Princippet i denne (kardmaskinen) er, at materialet føres ind på 2-4 store hurtigtgående tromler besat med elastiske ståltrådstænder. Rundt om tromlen er anbragt 6-10 valser, arbejdere og vendere, workers and strippers, med lille diameter og tilsvarende kartegarniture (card clothing). Fibrene børstes mellem disse to sæt ståltrådsbørster og danner efterhånden et regelmæssigt flor.

Hvis der ønskes kartegarn (strøggarn), woolen om uld, carded om bomuld, deles dette flor af en flordeler, to systemer av læderremme, der skiller floret i smalle strimler, der hver for sig rulles mellem to lædermanchetter til et løst sammenhængende forgarn, der igen strækkes og snos let til den ønskede tykkelse, inden den egentlige spinding finder sted på ringspindemaskinen, tidligere ofte selfaktorn.

Hvis der ønskes kæmmede garner, worsted om uld, combed om bomuld, samles floret fra kartemaskinen i én tyk lunte, sliver, der rulles op og anbringes på kæmmemaskinen (Noble Comb til oliespundne, Schlumberger eller Heilmann Comb til tørspundne garner i uld). På denne fremstilles tops, ved at affaldet, noils, kæmmes fra. Noils går oftest tilbage til kartegarnspinderiet, men tops gennemgår 4-6 processer med dublering og strækning, så fibrene er helt parallelle, når mellomproduktet, rovings, når frem til spindemaskinen, hvor garnet får sin endelige tykkelse, snoningsgrad og opspoling."

Så kardfloret delas till strimlor och snos lite lätt före det spinns till kardgarn. Vill man ha kamgarn, tar man sliver, tjockare strimlor av kardfloret från kardmaskinen och kammar det i en egen maskin till tops. Topsen kammas och sträcks några gånger till rovings före det spinns till kamgarn.