Ulla på Dammshult som gör de snygga nystkrokarna jag har berättat om tidigare har fått ny e-post. Ni kan kontakta henne direkt på dammshult - at - telia.com
Och Emilie Pormen Bush som gör de tjusiga benbrickorna för brickbandsvävning kan kontaktas på emilie.bush - at- gmail.com
Här är mina benbrickor uppsatta för ett band med mönster från Hallstatt. Jag väver i merc. bomull 16/2 här, mönstret är inte liksidigt så bandet är nog tänkt att sys fast som dekoration på något klädesplagg.
En bild till på samma uppsättning där man förhoppningsvis lättare kan se storleken på brickorna. Skälet blir ungefär 2 cm högt och det räcker mer än väl för att väva. Jag fick brickorna som "tack för hjälpen" av en amerikansk tjej som jag tyvärr har tappat kontakten med. (Om du läser det här, ta kontakt med mig!)
Grönländska benbrickor som finns på Nationalmuseet i Köpenhamn. Jag har inga mått på dessa men de är större och ser tunnare ut än mina, storleken kan vara 4 x4 cm eller så? Jag gillar dekorationerna på brickorna och undrar om man använde dem för att hålla ordning på mönstervävningen? På mina egna brickor finns det ett jack på ena sidan så att man lätt ser om man har kommit fel - om man började vävningen på rätt ställe förstås.
På samma utställning i Köpenhamn finns det mera redskap från Grönland; nålar, skyttlar och små pinnar jag tror användes för att linda inslaget på - lite som när man väver band på bandvävstol utan trampor tänker jag mig. Men som vanligt finns det lite information att hämta på museernas utställningar...
En fågel vävd i en teknik som brukar kallas "missed hole" - ett helt hopplöst namn på en vävteknik men de korrekta tekniska namnen inom brickvävningen är inte så mycket bättre - den här tekniken kallar Peter Collingwood "Hopsack combined with floats on one side of the band and with areas of warp twining"! Nu har inte Collingwood analyserat de isländska banden som den här tekniken kommer ifrån så det har varit en del diskussioner om hur korrekt det egentligen är att kalla de så. Det är band som finns på ett antependium från Höfdi kyrka på Island och som är mycket intressanta och dessutom mycket vackra. Fågeln är bara ett litet motiv från bandet, jag har vävd i lin och inte i ull som det skall vara.
Och för att hålla stilen - här är en bild av mina benbrickor som en mycket trevlig och snäll tjej gjorde åt mig. Brickorna är 2,5 x 2,5 cm och kul att väva med, de är lite tyngre än mina vanliga brickor av spelkort och så förstås mycket mindre.
Vävmönstret jag letar efter hittar jag inte - men jag hittar mycket annat :-) så här kommer äntligen bilden som hör till mönstret i snartemoteknik jag visade tidigare. Det är ett provband i merceriserat bomullsgarn.
Och här är ett annat provband i möbelåtta - det är knappt 20 brickor tror jag och det är inte speciellt hårt slaget. Tyngden som hänger i bandet väger 20 kilo och tillhör en av mina vävstolar. Bandet höll utan problem och jag kunde gunga tyngden fram och tillbaka utan att bandet visade några tecken på att ge vika - däremot verkade det som om trädet inte skulle hålla! Vi fick ta ner tyngden...
För några veckor sedan lovade jag att lägga ut ett mönster för brickvävning i snartemo-teknik. Och här är det nu äntligen. Dubbelklicka på bilden så förstoras den - det går förresten att förstora alla bilder på bloggen genom att klicka på de. Tyvärr har jag inte någon bild på det färdigvävda bandet just nu, en annan vävare fick överta varpen så kanske kommer det en bild senare.
Når man vrider brickorna är det viktigt att inte hålla för hårt i bunten med brickor. Det skall vara lite mellanrum mellan brickorna så att trådarna som ligger mellan brickorna inte fastnar i varann.
Jag börjar vridningen framåt med tummen och styr samtidigt lite med långfingret.
Därefter fångar jag upp rörelsen med lillfingret och avslutar vridningen i uppåtgående riktning med lillfingret. Tummen följer med brickbunten. Egentligen använder jag bara tre fingrar - tummen först, så långfingret och till slut lillfingret. Genom att dra brickbunten lite fram och tillbaka får jag ett rent skäl, det är bra om man använder sticksigt ullgarn.
Här är i alla fall min början på bandet som Margareta Nockert har analyserat. Bandet har 10 brickor och är vävt i siden och något växtmaterial som nu är borta. Nockert tror att silket i kantbårderna kanske var rött, den smala randen blev blå här men den kan lika gärna ha varit grön eller vilken färg som helst. Den är nästan helt borta nu men man kan fortfarande se att färgen har varit mörkare än den röda skriver hon. Den gula är det jag har tänkt mig som blekt lin (är det lin som har förmultnat?) - en ren gissning det också förstås.
Mönsterritningen av mitt band som det ser ut nu. Här vrider jag alla brickorna framåt. Övre delen är bara för att man bättre skall se hur mönstret blir. Om man inte vill ha "taggar" i mönstret - den gula tråden i mittbrickan går lite på tvären var fjärde vridning - kan man vrida lite annorlunda men jag hoppar över just det nu.
Här är vad jag använde när jag varpade i dag. Det är lite olika vilka redskap jag tar beroende på vilken typ av band jag skall väva. Till vänster är skärpet jag har runt midjan. Om någon präst känner igen tyget till sin mässhake beror det på att det är sytt av en bit av ett sådant tyg :-)
Den färdiga varpflätan. Jag använder mina inte-så-lyckade band till att knyta med.
Jag föredrar brickor gjorda av spelkort och här har jag börjat träda brickorna. Jag lägger alla brickor åt samma håll och träder 4 trådar i varje bricka också det från samma håll. Jag kommer att vända brickorna rätt efteråt. Det går fint att träda alla brickor likadant så länge man inte har 3 olika färger i samma bricka.
Här har jag lagt brickorna i ordning. Det är den ordningen som finns på mönstret i förra inlägget och som jag har skrivit överst till höger på mitt "mönsterkuvert". Strecken där visar åt vilket håll brickan skall stå. Om det är svårt att hänga med här kan man lägga brickorna efter bilden bara. Jag tappade iofs ett par trådar och lyckades sätta de tillbaka fel ( bricka 4) men ordningen är korrekt.
De här två brickorna var alltså trädda åt samma håll från början men när jag vred den ena brickan så blir de plötsligt trädda åt olika håll - ja, det är något fel med vokabulären :-) Med spelkort ser man snabbt om det blir rätt. De här korten har jag använt i många år, de har blivit lite smutsiga under åren men funkar annars som helt nya.
Varpen är fäst i bandfästet och jag har satt i en nål för att hålla brickorna i ordning. Det går lika bra med ett band.
Fönsterhaken passade bra att fästa varpen i. Det går lätt att reda ut trasslet bakom brickorna genom att sära på brickorna.
Själva vävningen går till så att man vrider alla brickorna och så lägger i inslaget i skälet dvs öppningen mellan de övre och de nedre trådarna. Här vrider jag bara framåt än så länge och bilden visar utgångsläget för vridningarna. Inslaget skall redan vara ilagt när man börjar.
1. Brickorna vrids ett kvarts varv framåt och ett nytt inslag läggs in i skälet efter vridningen.
2. En kvarts vridning till och ett nytt inslag i skälet. Inslaget skall dras åt lite mera än i vanlig vävning - man vill ha varpeffekt på bandet och inslaget skall vanligtvis inte synas.
3. Och en vridning till och så ett inslag efteråt förstås. En kvarts vridning är det "normala" i brickvävning - antingen vrider man framåt eller så vrider man bakåt och man behöver inte vrida alla på en gång heller men just här gör jag det.
4. Och så den sista vridningen - då är man tillbaks till utgångsläget och skall ha vridit 4 kvartsvarv och ha lagt in 4 inslag. Man fortsätter såhär tills trasslet bakom brickorna blir så hårt att det inte går längre. Då vrider man kvartsvarv bakåt i stället och trasslet löser upp sig - man byter vridningsriktning med passande mellanrum.
Tyvärr hittar jag inte det gamla mönstret till de brickvävda tomtenissarna, jag har ritat ett nytt men är inte helt säker på att det blev exakt samma. Det översta är ritat på det "internationella sättet" och snedstrecken visar i vilken riktning stygnen skall gå. Mönstret (sett nerifrån) börjar mitt på tomtenissen och man vrider framåt de fyra första inslagen, därefter fyra inslag bakåt. Varje kolumn med fyra rutor tillsvarar trädningen i en bricka.
Brickvävda tomtenissar i merc. bomull nr 5 tror jag, jag vävde det ifjol. Jag tyckte det passade bra här på allahelgonshelgen, bara för att påminna mig själv om att snart är det jul...
Tomtarna i närbild. Det är ett trädningsbetingat band som är lätt att väva även för ovana. Om man förstorar bilden ser man bättre hur jag har gjort. Byte av vridningsriktning är mitt på och mitt emellan tomtarna. Om ni inte listar ut det men i alla fall har lust att testa, skriv en rad så skall jag se om jag hittar mönstret.
NESAT är förresten en guldgruva för oss som är intresserade av historisk textil. Vix och jag har haft några olika projekt inspirerade av historiska textilier - inte alla har varit lika vällyckade men alla har varit kul. Här är en bild från en helg med en kurs i varptyngd vävstol - resultatet blev inte helt som förväntat som ni ser - men trevligt var det.
En bild av Vix jag tycker mycket om är denna, den är ett bra exempel på hur välsydda medeltida kläder skall se ut. Man ser tydligt att man får en annan kroppshållning i kläderna och förstår på en gång att kroppsidealen var annorlunda på den tiden. Vix skriver mera om just dessa kläderna på sin blogg.
Det gula och det gröna manteltyget från förra inlägget i närbild. Båda är vävda i bomullsgarn på 4 skaft. Tekniken i det gröna tyget brukar kallas droppdräll.
Provbandet till den gröna manteln. Det blev till slut vävt med lite annorlunda vridningar men med samma trädning.
Ett lite svårare trädningsbetingat band, mönstret har många namn men kallas nog oftast Davidsstjärnan. Det ligger på det tuskaftsvävda manteltyget.
Brickvävning är ett av mina intressen - här är ett band som jag började på i våras med mönster från Snartemo IV (ungefär år 650 e. Kr). Tekniken brukar kallas snartemoteknik, det liknar en diagonalvävning men har fyra färger. Bandet är egentligen ett svärdsgehäng. Mönstret består av olika hakkors men jag har självklart inget med nazister att göra, bara så det är sagt högt och tydligt! 
