Visar inlägg med etikett brickvävning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett brickvävning. Visa alla inlägg

tisdag 14 juli 2009

nystkrokar och benbrickor

Ulla på Dammshult som gör de snygga nystkrokarna jag har berättat om tidigare har fått ny e-post. Ni kan kontakta henne direkt på dammshult - at - telia.com



Och Emilie Pormen Bush som gör de tjusiga benbrickorna för brickbandsvävning kan kontaktas på emilie.bush - at- gmail.com

Själv hoppas jag komma ikapp med bloggandet och allt annat inom kort... hoppas jag...

fredag 5 september 2008

benbrickor för brickvävning

Här är mina benbrickor uppsatta för ett band med mönster från Hallstatt. Jag väver i merc. bomull 16/2 här, mönstret är inte liksidigt så bandet är nog tänkt att sys fast som dekoration på något klädesplagg.



En bild till på samma uppsättning där man förhoppningsvis lättare kan se storleken på brickorna. Skälet blir ungefär 2 cm högt och det räcker mer än väl för att väva. Jag fick brickorna som "tack för hjälpen" av en amerikansk tjej som jag tyvärr har tappat kontakten med. (Om du läser det här, ta kontakt med mig!)


Grönländska benbrickor som finns på Nationalmuseet i Köpenhamn. Jag har inga mått på dessa men de är större och ser tunnare ut än mina, storleken kan vara 4 x4 cm eller så? Jag gillar dekorationerna på brickorna och undrar om man använde dem för att hålla ordning på mönstervävningen? På mina egna brickor finns det ett jack på ena sidan så att man lätt ser om man har kommit fel - om man började vävningen på rätt ställe förstås.



På samma utställning i Köpenhamn finns det mera redskap från Grönland; nålar, skyttlar och små pinnar jag tror användes för att linda inslaget på - lite som när man väver band på bandvävstol utan trampor tänker jag mig. Men som vanligt finns det lite information att hämta på museernas utställningar...

måndag 1 september 2008

brickvävning i missed hole

En fågel vävd i en teknik som brukar kallas "missed hole" - ett helt hopplöst namn på en vävteknik men de korrekta tekniska namnen inom brickvävningen är inte så mycket bättre - den här tekniken kallar Peter Collingwood "Hopsack combined with floats on one side of the band and with areas of warp twining"! Nu har inte Collingwood analyserat de isländska banden som den här tekniken kommer ifrån så det har varit en del diskussioner om hur korrekt det egentligen är att kalla de så. Det är band som finns på ett antependium från Höfdi kyrka på Island och som är mycket intressanta och dessutom mycket vackra. Fågeln är bara ett litet motiv från bandet, jag har vävd i lin och inte i ull som det skall vara.



Och för att hålla stilen - här är en bild av mina benbrickor som en mycket trevlig och snäll tjej gjorde åt mig. Brickorna är 2,5 x 2,5 cm och kul att väva med, de är lite tyngre än mina vanliga brickor av spelkort och så förstås mycket mindre.

Jag har nu förhoppningsvis fått ordning på datorn igen - det visade sig vara ett litet program som följde med den nya skannern som ställde till det. Det "lilla" programmet var på gott över 3000 Mb, användes alltid och var senast i gång år 2078. Det var det programmet som skulle registrera skannern...jaja.
Och en av de andra datorerna hade fått ett "kul" virus där man skulle betala för att slippa krypteringen eller vad det var - det tog också en hel del tid att få bort. Usch ja - men nu hoppas jag verkligen att allt fungerar som det skall igen.

tisdag 27 maj 2008

brickvävning och snartemobilden

Vävmönstret jag letar efter hittar jag inte - men jag hittar mycket annat :-) så här kommer äntligen bilden som hör till mönstret i snartemoteknik jag visade tidigare. Det är ett provband i merceriserat bomullsgarn.



Och här är ett annat provband i möbelåtta - det är knappt 20 brickor tror jag och det är inte speciellt hårt slaget. Tyngden som hänger i bandet väger 20 kilo och tillhör en av mina vävstolar. Bandet höll utan problem och jag kunde gunga tyngden fram och tillbaka utan att bandet visade några tecken på att ge vika - däremot verkade det som om trädet inte skulle hålla! Vi fick ta ner tyngden...
Brickvävda band är mycket starka när de är vävda i ullgarn. Det är inte konstigt att man använde banden till tömmar långt fram i tiden. Draghållfastheten (som väl var det jag testade här) är hög, det samma gäller motståndskraften mot gnidning - säkert pga att trådarna snos. Det är faktiskt lite synd att så få använder sina band till annat än dekoration. Själv skulle jag gärna ha testat att väva riktiga kyrktömmar någon gång men det är dåligt med lämpliga hästar runt här...

tisdag 1 april 2008

brickvävning i snartemo

För några veckor sedan lovade jag att lägga ut ett mönster för brickvävning i snartemo-teknik. Och här är det nu äntligen. Dubbelklicka på bilden så förstoras den - det går förresten att förstora alla bilder på bloggen genom att klicka på de. Tyvärr har jag inte någon bild på det färdigvävda bandet just nu, en annan vävare fick överta varpen så kanske kommer det en bild senare.

Snartemo är alltså en diagonalväv, namnet kommer efter ett fynd i Snartemo som jag har berättat om tidligare. Brickorna träds med de samma 4 färgerna i varje bricka och ställs därefter i en bestämd färgordning där placeringen av varje färg förskjuts ett snäpp för varje bricka - lättast ser man hur det görs på de nedersta fyra raderna. Där kan man också lista ut åt vilket håll brickan skall stå. På sidan av mönstret har jag ritat hur färgerna kommer om man vrider bakåt (röd-grön-gul-blå) eller om man vrider framåt (röd-blå-gul-grön). Det här mönstret har två kantbrickor i varje sida, en med 4 blå och en med 4 röda trådar.
Om ni får färgordningen fel i brickorna t.ex röd-grön-gul-blå istället för röd-blå-gul-grön kan man antingen börja väva i andra änden av varpen eller vända mönsterpappret upp och ner - då stämmer det igen med fram och bakåtvridningarna - jag vet ;-)

fredag 7 mars 2008

brickvävning Oseberg typ IV del 4

Når man vrider brickorna är det viktigt att inte hålla för hårt i bunten med brickor. Det skall vara lite mellanrum mellan brickorna så att trådarna som ligger mellan brickorna inte fastnar i varann.



Jag börjar vridningen framåt med tummen och styr samtidigt lite med långfingret.




Därefter fångar jag upp rörelsen med lillfingret och avslutar vridningen i uppåtgående riktning med lillfingret. Tummen följer med brickbunten. Egentligen använder jag bara tre fingrar - tummen först, så långfingret och till slut lillfingret. Genom att dra brickbunten lite fram och tillbaka får jag ett rent skäl, det är bra om man använder sticksigt ullgarn.







Såhär ser det ut när jag väver och vrider framåt. Jag stramar ofta inslaget med skytteln direkt, på filmen är det för lite inslag på bandskytteln och silket glider lite, det syns i början på filmen. Skytteln är också lite för stor för mitt 4 mm breda band. Många föredrar att lägga in inslaget och lämna en liten ögla i kanten, vrida om brickorna och så dra åt det första inslaget före man lägger in inslag nummer två.
Jag väver också med relativt lös spänning på varpen - brickorna vickar lite - men det blir lättare att slå till och framför allt får jag mindre belastning på ryggen. För några år sedan vävde jag ungefär 50 meter band på kort tid - då blir man mycket medveten om vilket arbetssätt som fungerar bäst för en själv! :-)

lördag 1 mars 2008

brickvävning Oseberg typ IV del 1


Margareta Nockert har analyserat brickvävningsfynden i boken "Osebergfunnet, Tekstilene" och jag har ritat upp mönstret efter hennes beskrivning - som jag gissar det har varit. Ingen nulevande person vet förstås hur det egentligen såg ut.
Tyvärr har museet lyckats förstöra mycket av fynden - "man måste ju förstå att svärden är viktigare" sa en expert - men Nockert har i varje fall gjort så gott hon har kunnat med det materialet som finns kvar. Boken är inte bra, det är sällan man ser en så rörig och dålig redigerad bok för inte att tala om att det tog över 100 år för att få den publicerad! För närmare 1000 kr får man nytryck av gamla artiklar, nya suddiga färgbilder och så några nyskrivna artiklar där iofs ett par är relativt intressanta.



Här är i alla fall min början på bandet som Margareta Nockert har analyserat. Bandet har 10 brickor och är vävt i siden och något växtmaterial som nu är borta. Nockert tror att silket i kantbårderna kanske var rött, den smala randen blev blå här men den kan lika gärna ha varit grön eller vilken färg som helst. Den är nästan helt borta nu men man kan fortfarande se att färgen har varit mörkare än den röda skriver hon. Den gula är det jag har tänkt mig som blekt lin (är det lin som har förmultnat?) - en ren gissning det också förstås.
Bandet hade öglor av inslaget i kanten, de användes troligen till att sy fast bandet. När band är oliksidiga är det ofta för att det skall sys fast på kläder eller något annat tyg. Det var 0.5 cm brett och har 20 silkeinslag/cm.



Mönsterritningen av mitt band som det ser ut nu. Här vrider jag alla brickorna framåt. Övre delen är bara för att man bättre skall se hur mönstret blir. Om man inte vill ha "taggar" i mönstret - den gula tråden i mittbrickan går lite på tvären var fjärde vridning - kan man vrida lite annorlunda men jag hoppar över just det nu.

Vill man varpa på traditionellt sätt är varpordningen såhär:
3 x 4 röda
4 blå
3 röda + 1 gul
2 röda + 2 gula
3 röda + 1 gul
4 blå
2 x 4 röda

Totalt 40 tr i 10 brickor

brickvävning Oseberg typ IV del 2

Här är vad jag använde när jag varpade i dag. Det är lite olika vilka redskap jag tar beroende på vilken typ av band jag skall väva. Till vänster är skärpet jag har runt midjan. Om någon präst känner igen tyget till sin mässhake beror det på att det är sytt av en bit av ett sådant tyg :-)
Därefter kommer mitt bandfäste och min lilla varpa. Överst ligger tre olika bandskyttlar och garnet som är silke 60/2 står på kvittohållarna. Inget av detta är egentligen nödvändigt för att väva. Det går bra att varpa på stolar, på golvvarpa eller mellan tvingar, man kan knyta istället för att ha ett bandfäste och så vidare.


Den färdiga varpflätan. Jag använder mina inte-så-lyckade band till att knyta med.



Jag föredrar brickor gjorda av spelkort och här har jag börjat träda brickorna. Jag lägger alla brickor åt samma håll och träder 4 trådar i varje bricka också det från samma håll. Jag kommer att vända brickorna rätt efteråt. Det går fint att träda alla brickor likadant så länge man inte har 3 olika färger i samma bricka.



Här har jag lagt brickorna i ordning. Det är den ordningen som finns på mönstret i förra inlägget och som jag har skrivit överst till höger på mitt "mönsterkuvert". Strecken där visar åt vilket håll brickan skall stå. Om det är svårt att hänga med här kan man lägga brickorna efter bilden bara. Jag tappade iofs ett par trådar och lyckades sätta de tillbaka fel ( bricka 4) men ordningen är korrekt.


De här två brickorna var alltså trädda åt samma håll från början men när jag vred den ena brickan så blir de plötsligt trädda åt olika håll - ja, det är något fel med vokabulären :-) Med spelkort ser man snabbt om det blir rätt. De här korten har jag använt i många år, de har blivit lite smutsiga under åren men funkar annars som helt nya.

brickvävning Oseberg typ IV del 3

Varpen är fäst i bandfästet och jag har satt i en nål för att hålla brickorna i ordning. Det går lika bra med ett band.



Fönsterhaken passade bra att fästa varpen i. Det går lätt att reda ut trasslet bakom brickorna genom att sära på brickorna.



Själva vävningen går till så att man vrider alla brickorna och så lägger i inslaget i skälet dvs öppningen mellan de övre och de nedre trådarna. Här vrider jag bara framåt än så länge och bilden visar utgångsläget för vridningarna. Inslaget skall redan vara ilagt när man börjar.



1. Brickorna vrids ett kvarts varv framåt och ett nytt inslag läggs in i skälet efter vridningen.




2. En kvarts vridning till och ett nytt inslag i skälet. Inslaget skall dras åt lite mera än i vanlig vävning - man vill ha varpeffekt på bandet och inslaget skall vanligtvis inte synas.



3. Och en vridning till och så ett inslag efteråt förstås. En kvarts vridning är det "normala" i brickvävning - antingen vrider man framåt eller så vrider man bakåt och man behöver inte vrida alla på en gång heller men just här gör jag det.




4. Och så den sista vridningen - då är man tillbaks till utgångsläget och skall ha vridit 4 kvartsvarv och ha lagt in 4 inslag. Man fortsätter såhär tills trasslet bakom brickorna blir så hårt att det inte går längre. Då vrider man kvartsvarv bakåt i stället och trasslet löser upp sig - man byter vridningsriktning med passande mellanrum.





En bild av bandet tagits lite på snedden så att man bättre ser hur mönstret bildas av trådarna i de tre mittbrickorna.
Om man är nybörjare blir det lite lättare om man tar ett grövre garn, mitt band blev bara 4 mm brett och det kan vara lite pilligt för en nybörjare. Det går bra med nästan vilket garn som helst men det skall helst vara starkt och hårt tvunnet. Virkgarn i bomull är lätt att jobba med eller möbelåtta om man vill ha ullgarn - men jag har vävd i allt möjligt från mattvarp till sytråd.

fredag 21 december 2007

brickvävda tomtenissar 2

Tyvärr hittar jag inte det gamla mönstret till de brickvävda tomtenissarna, jag har ritat ett nytt men är inte helt säker på att det blev exakt samma. Det översta är ritat på det "internationella sättet" och snedstrecken visar i vilken riktning stygnen skall gå. Mönstret (sett nerifrån) börjar mitt på tomtenissen och man vrider framåt de fyra första inslagen, därefter fyra inslag bakåt. Varje kolumn med fyra rutor tillsvarar trädningen i en bricka.
De nedersta tomtenissarna är ritade med fyllda rutor så att man bättre skall se hur det blir. Jag tycker mig minnas att jag hade 2-3 brickor trädda "åt andra hållet" men jag måste nog provväva för att se precis vilka det var... något med att konturerna skulle bli snyggare...

Jag lovar att göra en bättre beskrivning på ett nybörjarband vid ett senare tillfälle!

söndag 4 november 2007

brickvävda tomtenissar

Brickvävda tomtenissar i merc. bomull nr 5 tror jag, jag vävde det ifjol. Jag tyckte det passade bra här på allahelgonshelgen, bara för att påminna mig själv om att snart är det jul...




Tomtarna i närbild. Det är ett trädningsbetingat band som är lätt att väva även för ovana. Om man förstorar bilden ser man bättre hur jag har gjort. Byte av vridningsriktning är mitt på och mitt emellan tomtarna. Om ni inte listar ut det men i alla fall har lust att testa, skriv en rad så skall jag se om jag hittar mönstret.

lördag 20 oktober 2007

Viktoria Holmqvist och Erik av Pommern


Många brickvävare har funderat mycket på Erik av Pommerns bälte som finns på Nationalmuseum i Köpenhamn. Är bältet brickvävt eller inte? Vilken teknik i så fall?
Viktoria Holmqvist har skrivit en mycket intressant uppsats om bältet som examensarbete vid Väfskolan i Borås. Nu skall hon hålla ett föredragNESAT (North European Symposium for Archaeological Textiles) i Köpenhamn i maj 2008 - ni kan läsa mera om det på hennes blogg.
Det skall bli mycket spännande att få höra hur det är vävt, Vix är en av de få som är lika duktig på det praktiska som på det teoretiska - arkeolog och vävare som hon är.



NESAT är förresten en guldgruva för oss som är intresserade av historisk textil. Vix och jag har haft några olika projekt inspirerade av historiska textilier - inte alla har varit lika vällyckade men alla har varit kul. Här är en bild från en helg med en kurs i varptyngd vävstol - resultatet blev inte helt som förväntat som ni ser - men trevligt var det.



En bild av Vix jag tycker mycket om är denna, den är ett bra exempel på hur välsydda medeltida kläder skall se ut. Man ser tydligt att man får en annan kroppshållning i kläderna och förstår på en gång att kroppsidealen var annorlunda på den tiden. Vix skriver mera om just dessa kläderna på sin blogg.

tisdag 16 oktober 2007

manteltyg i närbild

Det gula och det gröna manteltyget från förra inlägget i närbild. Båda är vävda i bomullsgarn på 4 skaft. Tekniken i det gröna tyget brukar kallas droppdräll.



Provbandet till den gröna manteln. Det blev till slut vävt med lite annorlunda vridningar men med samma trädning.



Ett lite svårare trädningsbetingat band, mönstret har många namn men kallas nog oftast Davidsstjärnan. Det ligger på det tuskaftsvävda manteltyget.

fredag 5 oktober 2007

Evas brickvävning


Eva SO använder en annan typ av vävstol för brickvävning än vad jag gör (se här). Hon har konstruerat och byggt den själv. En av de stora fördelarna är att hon använder damastlod för att spänna varpen och att hon arbetar med brickorna stående, de står på en liten låda där man kan ha skyttlar, garn och lite annat man kan behöva, mycket praktiskt. Detta är en bild från den senaste brickvävarträffen - vi är några stycken som ses för att väva med brickor ett par gånger i året.




Eva är en mycket duktig brickvävare och dessutom arbetar hon systematiskt. Här är ett lite urval av hennes provvävar - alla snyggt namnade med tekniken det gäller och iordninggjorda så att de passar i en låda. För mig som kanske lägger proverna i en plastficka är bara det imponerande.





Här närbild av ett av Evas exempel på teknikprov, just detta är dubbelsidig väv eller dubbelväv som många lite slarvigt kallar det (det är inga dubbla lager och bara ett inslag). Det är en av de relativt sätt enklare teknikerna men med Evas mönster med alla knutar och flätningar blir de mycket dekorativa.

söndag 23 september 2007

snartemoband brickvävning

Brickvävning är ett av mina intressen - här är ett band som jag började på i våras med mönster från Snartemo IV (ungefär år 650 e. Kr). Tekniken brukar kallas snartemoteknik, det liknar en diagonalvävning men har fyra färger. Bandet är egentligen ett svärdsgehäng. Mönstret består av olika hakkors men jag har självklart inget med nazister att göra, bara så det är sagt högt och tydligt!



Svärdet på bilden har tyvärr inget alls att göra med Snartemograven eller 600-talet, det är lånat på en medeltidsmarknad. Trots det tycker jag man får en aning om hur det kunde ha sett ut på den tiden.





En liten film som visar hur jag väver - jag använder vävstol och har brickorna i en grupp. Det känns bättre just för lite komplicerade mönster som det här.