ull och silke?

Nu har jag börjat spinna de handfärgade fibrerna som jag visade för ett par dagar sedan. Det skall bli ett tjockt garn med bara lite snodd hade jag tänkt mig. Ullen är Bluefaced Leicester och så är det alltså blandat med silke - problemet är att silket inte alls känns som silke och egentligen inte ser ut som silke heller...



Om ni förstorar bilden kanske det syns hur mycket det glänser?



Här ligger lite fibrer på min kon av silkegarn som jag skall tvinna med hade jag tänkt. Är det inte stor skillnad i glansen? Självklart är det olika kvaliteer på de två så man kan kanske inte sammanlikna sådär utan vidare men jag undrar lite i alla fall... Jag tror förstås att hon som färgade ull/silke-fibrerna har köpt det här färdigt från någon fabrik så jag misstänker inte henne för att luras alls, jag tror det är en helt vanlig kvalité som säljs lite varstans. Men kan man tänka sig att producenterna tillsätter något/behandlar silket på något sätt så att det glänser mera? Eller att de tillsätter något som inte alls är silke? Någon som vet?

Jag har förstås gjort ett brännprov men utan att komma fram till någon vettig konklusion tyvärr.

om Scotch tension, Irish tension...

Förutom ratio finns det några andra amerikanska uttryck som det är bra att känna till om man vill kolla på nya spinnrockar, det är "Scotch tension" och "Irish tension" och så "bobbin lead" och "double driven".
För att ta "double driven" först så är det det samma som dubbeldriven och är samma system som man har på de gamla traditionella svenska spinnrockarna. Rocksnöret är lagt dubbelt och den ena änden går runt trissan på spinnvingen och den andra runt trissan på spolen.

"Irish tension" är det systemet som min Louet S10 använder. Där går rocksnöret över spolen och bromsas med en spinnvingebroms.

"Scotch tension" är vad t.ex Ashford Traditional använder - den har en spolbroms och det är följaktligen spolen som bromsas.

Varför det ena systemet kallas irsk och det andra skotsk har jag inte lyckats utreda - det kanske är det samma som för hamburger och långfranska? :-)

"Bobbin lead" kan väl översättas med "styrd av spolen" eller något liknande och man brukar oftast använda det om Louets vanligaste system - men Ashford skriver också på sin hemsida att deras spinnrockar är "bobbin lead" så då vet man inte riktigt vad man skall tro. Uttrycket verkar i varje fall användas lite hur som helst för de systemen som inte är dubbeldrivna. Nästan alla spinnrocksmakare har förresten flera olika system i produktion och några har dessutom olika system på samma modell dvs man kan ställa om från t.ex dubbel driven till scotch tension på samma spinnrock.

Ett nygammalt system är det som kallas "accelerated wheels". Det är spinnrockar som har två hjul där man får större utväxling utan att behöva ha ett stort spinnrockshjul. Bra för folk som har lite utrymme eller som vill transportera spinnrocken hit och dit (eller vill ha högre utväxling). Två exempel är Louets S45 och Thomas Walthers "Ella".

Utväxlingen brukar ligga mellan 1:5 och 1: 15 för de vanligaste modellerna, min gamla spinnrock ligger på sädär 1:8,5 - ungefär där alla de gamla spinnrockarna jag har testat ligger. 1:10 verkar iofs vara vanligast efter vad t.ex Mabel Ross skriver men det finns spinnrockar med upp till 1:40 som t.ex Ashford Traditonal med ett Lace Flyer Kit. Merparten av spinnrockarna har någon variant på snabbspolar dvs man får högre utväxling genom att byta trissa. Min Louet får då 1:15 t.ex mot 1:10,5 för de vanliga spolarna.

Spinnrockarna har alltså utvecklats mycket den senaste tiden - just nu verkar det komma många nya modeller. Den finessen jag önskar mig mest - nämligen att kunna mäta garnlängden har jag inte hittat än - men jag hoppas det kommer snart.

hur olika spinnrockar fungerar

Numera finns det många olika sorters spinnrockar och läser man på amerikanska hemsidor så är det några olika begrepp som går igen - dels ratio (som är utväxling på svenska) och dels de olika sätten att bromsa spinnvinge eller spole.
För att ta utväxlingen först - den säger hur mycket snodd tråden får för varje gång man trampar. En utväxling 1:10 betyder att om man trampar en gång så får man 10 snoddvarv på tråden. Vill man ha 20 snoddvarv för samma längd garn, får man trampa två gånger. Eller fyra gånger om man har utväxlingen 1:5. En långrock som på bilden ovan har en hög utväxling, hjulet är mycket stort och trissan liten. Man behöver alltså inte snurra hjulet speciellt mycket för att få tillräckligt med snodd för att lätt spinna bomull eller angora som det är här.



Man räknar ut utväxlingen genom att mäta hjulets omkrets mot trissans omkrets. Är hjulet 10 gånger större än trissan blir utväxlingen 1:10. Det här gäller oavsett hur trissan ser ut - om den sitter på spolen som på min Louet S10 eller om spinnvingen har en egen trissa som på en gammaldags dubbeldriven spinnrock



Såhär ser spinntenen ut på en långrock, den sitter helt fast i trissan. Det är inga rörliga delar så spinningen föregår i två moment - först snodd och sedan upprullning. Man håller tråden vid spetsen på spinntenen tills tråden har tillräckligt med snodd (och är lång nog) och därefter får man rulla upp tråden man har just har spunnet i ett eget moment.



Det var en stor framgång när man kom på hur tråden kunde spinnas och rullas på i samma moment, dvs hur tråden kunde dras på spolen under tiden man spann. Rent teknisk kan det göras på lite olika sätt men det beror alltid på skillnaden i hastighet mellan spinnvinge och spole. Går spolen och spinnvingen lika snabbt kan inte tråden dras på spolen - indraget blir lika med noll. Det är just det här som är det stora steget i utvecklingen från långrocken till den dubbeldrivna spinnrocken - spinnerskan kan reglera pårullningen genom att hålla olika hårt i tråden. Håller hon emot, går spole och spolvinge med samma hastighet och det blir bara mera snodd. Släpper hon efter - håller mindre hårt i tråden - dras tråden på spolen. Jag kallar det en "glidkoppling" mellan spole och spinnvinge men det finns säkert något annat och bättre tekniskt uttryck för det. Principen är att en hårt hållen tråd får spinnvinge och spole till "att hänga ihop" och röra sig med samma hastighet, släpper man spänningen rör de sig som två olika enheter och dessutom i olika hastighet vilket gör att garnet kan rullas på spolen.



För att få olika hastighet har spinnrocksmakarna gjort på lite olika sätt. Enklast att förstå är nog spinnrockar liknande den jag har. Där finns det en broms - en läderflärp som man spänner mer eller mindre hårt mot spinnlvingens ena ände. Då bromsas spinnvingen medan spolen fortsätter snurra i den hastigheten man trampar.

Andra spinnrockar har en spolbroms dvs ett snöre som går över spolen och saktar ner spolen medan spinnvingen fortsätter att snurra i samma hastighet.

På den vanliga dubbeldrivna spinnrocken går spole och spinnvinge i olika hastighet genom olika diametrar på trissorna på spinnvingen och på själva spolen. I och med att det är samma snöre som går över olika stora trissor, blir hastigheten på trissorna olika och därigenom uppstår skillnaden i hastighet. Man finjusterar skillnaden i hastighet och alltså indraget genom att spänna rocksnöret mer eller mindre hårt med den stora träskruven. På alla spinnrocker gäller det förstås att friktion, typ av snöre etc har betydning för hur stor skillnaden i hastighet blir och hur snabbt tråden rullas på spolen. Vilket system som är det bästa beror nog mest på vad man gillar själv men rent allmänt kan man nog säga att det är krångligare att få rätt hastighet med de gamla dubbeldrivna spinnrockarna och att moderna spinnrockar därför är lättare att spinna på.

blogg och ull

Jag håller fortfarande på att testa nya kameran och här är två bilder av vad som kom i posten idag. Det är handfärgad ull/silke från wildcraft Jag måste nog säga att bilderna på hemsidan är klart vackrare än mina :-) På den andra sidan är färgerna lite dovare i verkligheten än på hemsidan...


Här ligger flätan på ett A4-ark. Silket gör nog att flätan är tyngre än vad man tror - det ser mindre ut än vad jag väntade mig. Men jag kontrollvägde och det är förstås exakt 100 gram.

Jag har länge tänkt att jag skulle städa lite här på bloggen. Medan jag funderar på hur jag skall göra det, har jag lagt till "reaktioner" - ni kan nu alltså tycka till på mina inlägg om ni har lust. Jag hade lite svårt att hitta lämpliga kategorier så vi får väl testa lite såhär först :-)

äpple, mossa och löv

Ett äpple hade fastnat på en uppstickande gren på väg ner från trädet... det är höst.



Men mossan är jättegrön - den riktigt lyser i skogen.



Och så många bruna blöta löv... idag har jag testat min nya kamera. Förhoppningsvis blir det bättre bilder här på bloggen efterhand som jag lär mig hur den fungerar!

mormors ylletrasmatta

Jag har varit lite upptagen den senaste veckan så det har inte blivit så mycket hantverk för min del men här kommer några bilder av min absoluta favoritmatta. Den är egentligen rätt så enkel - fyra tuskaft inslag i rött och grått avgränsade med ett svart inslag. I de röda fälten kommer då och då en liten bit av tyg i rött och svart som gör mycket för utseendet.



Här ser man hur trasorna är från kypertvävda ylletyger. Jag undrar vad det har varit - hemvävda kjoltyger och byxtyger kanske? De är säkert mycket gamla - det är rätt så länge sedan kjoltyger i kypert var moderna. Mattvarpen är oblekt men konstigt nog stör det inte - svart eller grå mattvarp hade blivit något helt annat och tråkigare. Jag gillar mattan - kanske mest för att jag har sett den hela mitt liv - det var min mormors matta :-)



Tråkigt nog är det här är allt som är kvar - en liten snutt på ungefär 50 cm. Mattan tillhör min kusin - jag tror att hans mamma också var med på den gemensamma beställningen av trasmattor. Min mormor vävde inte själv men jag kommer ihåg att hon och de andra kvinnorna i familjen klippte trasor som de lämnade till en väverska. Jag funderar på om det går att väva nya liknande mattor men hur kan man få tag i kypertvävda ylletrasor? Och att börja med att väva ylletyger för att sedan klippa upp de till trasor verkar bli lite mycket jobb...

att karda

Just nu kardar jag den här ullen - det är lammull av värmlandsfår tror jag. Ullen är mjuk och fin men har tyvärr dåliga toppar och även svältränder och många klipp. Inte så kul. Den är alltså inte så lätt att karda - det är fort gjort att karda sönder ullen.


Jag har det senaste året kollat upp många olika sätt att karda - allt från människor jag har mött till Youtube och böcker. Gemensamt för många är att de jobbar oerhört tungt med kardningen. Någon berättade att man helst skulle karda upptill 40 gånger dvs 10 gånger i varje lager och så en gång på varje sida - det blir mycket arbete.


Sunniva Lönning som jag berättade om här är ett undantag när hon tycker att man bara skall karda en två-tre gånger på den här typen av ull. Den övre bilden visar mina gamla kardor med läder och rörliga nockor medan den nedre bilden visar mina nya kardor, böjda och med (än så länge) fasta nockor. Traditionellt skall de översta vara bäst men jag måste säga att jag gillar de hårda också - jag tycker nog att det går lite snabbare att karda med dem. Däremot har jag inte hittat något bra knep för att göra rent kardorna... det är mycket svårare när de är hårda och böjda.



Här om dagen hade jag turen att få ett riktigt ljusbord! Det passar mycket bra när jag skall kolla om ullen blev genomkardad - man ser direkt hur det egentligen blev. Här har jag bara kardat en två-tre drag åt ena hållet och så två-tre drag åt det andra.



Här är ungefår samma bild men utan ljus i bordet och då ser det plötsligt helt ok ut... Uppe i hörnet finns min provstickning av provgarnet.



I och med att ullen inte är så bra i mitt tycke skall jag karda ihop den med allt det här. Alla sorters rester i olika färger och kvaliteer - det skall bli ett lumpgarn eller tweedgarn som det nog egentligen heter. Och till vän av ordning som undrar varför jag sitter och noga handkardar ullen när jag i alla fall skall spinna ett tjockt och klumpigt garn av det - så tror jag faktiskt att garnet blir bättre, mjukare och lättare att spinna om jag gör så. Vi får se hur det går :-)

fräcka fåret

Någon kanske har märkt att det har kommit en ny bild här på bloggen? Det är "fräcka fåret" - den nya logon som K-G Gyllensvärd har gjort åt mig. Jag gillar den! K-G Gyllensvärd är egentligen tecknare även om han gör mycket annat. Jag har tidigare berättat om hans båtar, fåglar och Göteborgshandduken - ni kan läsa om det här och på K-Gs egen blogg.

Fräcka fåret kommer att bli min nya logo - inte så att jag egentligen har haft någon förut... men jag tycker den passar mig bra. Ett får som är lite chockad över att någon kan använda syntetfibrer kanske? Eller som minsann vill göra som det själv tycker och som inte hör hemma i 1800-talets hemslöjd men på 2000-talet? Ringen i örat kan väl symbolisera lite av den känslan?

Apropå modern - jag har precis anmält mitt intresse av att få vara med på spinnkursen Pluckyfluff troligen skall hålla i Lillehammer 2010. Det är väl modern hemslöjd om något :-)
Mera info om spinnkursen finns på Spinnvilts hemsida.

julmarknader

Ulla på Damshult skall på julmarknad på Huseby bruk i år - så nu har ni chansen att få tag i luffarslöjd av hög kvalite :-) Bilden visar några av hennes vackra fat. Jag har tidigare berättat om Ullas resväska, nystkrokar och lampor. Ni får varken se resväskan eller lamporna på Huseby bruk men Ulla har med sig ett stort urval av andra produkter mera lämpade för julmarknader. Även mina handspunna garner kommer att finnas med på ett hörn...


Det jag gillar med Ullas saker är att de alltid har ett personligt uttryck, de har en form och en stil som överraskar men inte så mycket att man känner sig helt främmande framför det. Adventsljus behöver ju inte ha en massa tomtar, lucior eller lingon runt sig för att vara vackra - oftast är det nog motsatsen faktisk. Man blir rätt så trött på överromantiserande juldekorationer...


Här ligger många månaders produktion klar för julmarknaden - allt från korgar till smycken. Ulla kommer att finnas i Snickeriet på Huseby hela veckan och även jag kommer att vara där någon dag. Säg hej om ni kommer förbi!

Paradis Kerstin Gustafsson spinner

Bilden här ovanför skall egentligen komma i slutet av filmen och visar knuten på spinnrocksnöret - en vanlig råbandsknop men där man vrider trådarna om varandra två gånger i stället för en.

Jag har alltså varit på ullkurs hos Paradis Kerstin Gustafsson några gånger nu, idag var siste dagen och Kerstin demonstrerade hur man spinner. Hon spinner ull som egentligen är tänkt till tovning på en av sina spinnrockar men saknar sin farmors spinnrock...

Kvaliten på filmen är inte det bästa - det kommer in lite av samtalet kursdeltagarna emellan då och då t.ex ;-) Jag hoppas ni gillar den även om den är lång. Kerstin har varit sjuk så hon hade lite problem med rösten och fotografen bör förstås gå en fotokurs...






För er som inte känner Paradis Kerstin Gustafsson så är hon en av Sveriges mest erfarna ullexperter och har hållit mängder av kurser, demonstrationer, skrivit böcker och artiklar om ull och ullhantering. Här är nog de tre mest kända böckerna, ullböckerna är svåra att få tag i men jag hörde lite prat om nya utgåvor... vi får hoppas det kommer snart! Kursen hölls hemma hos Kerstin och där har hon också sitt galleri. Just nu är det en utställning med gamla stickade alster som Annemor Sundbö har samlat och så en del av Kerstins inköpta eller ärvda textilier förstås. En mycket trevlig utställning. Det heter Galleri Trulsa och ligger utanför Varberg.