norsk merino

Medan jag väntar på att cheviot-ullen skall torka spinnar jag norsk merino från Spinnvilt. Jag köpte färdig kardat ull som kommer i "paket" på 30 x 50 cm, 100 gram i varje. Ullen är inte helt ren som ni ser - och jag uppskattar det! Den är inte så hårt "tvättad" som annan ull - förr i tiden använde man ju svavelsyra eller saltsyra i en process som kallas karbonisering för att få bort växtdelar, kanske gör de fortfarande så. Lite skräp betyder alltså att man inte har använt starka medel och det är bra för miljön - och för mig som skall arbeta med ullen.



Ullen ligger i många lager i paketet och det går fint att ta av ett och ett lager i taget. De är så tunna att de är genomskinliga så jag spinner direkt utan någon vidare behandling. I och med att kardlagret är så tunnt är det inga problem att plocka bort skräpet heller - antingen före eller under spinningen som jag gör. Bäst garn blir det om jag börjar att spinna från mitt på kortsidan av fyrkanten och inte i hörnet som jag trodde först - logiskt med tanke på att om jag tar fibrerna diagonalt så får jag lite fibrer i början och slutet av fyrkanten och mycket fibrer på mitten och därmed är det svårare att få ett jämnt garn. Man lär sig så länge man holder på :-)

cheviot, suffolk och bilkörning

Såhär har jag haft det de senaste två dagarna. Många lastbilar, dåliga vägar och fin natur som man inte hinner titta på... Jag är alltså hemma igen med bilen lastad med fina fynd - allt från ull till nya böcker! Ni får nog höra mera om allt detta efterhand som jag hinner packa upp mina fynd.



Mest överraskande var att jag kom över 2 fällar med cheviot och en suffolk eller svartfjes som de också kallas i Norge. Cheviotfällarna är svarta - eller mera mörk bruna med lite solblekta toppar, den ena har lite grå fibrer inblandade. Fåren har funnits på en gård sedan 1700-talet men har möjligen blivit korsade med andra raser under årens lopp. Nu har en ny ägare tagit över fåren och det är från honom jag har fått fällarna. Det skall bli kul att testa cheviot-ullen - jag har hört så mycket om cheviot-byxor och cheviot-kostymer. Det skulle vara outslitliga finbyxor som man fick till konfirmationen och som var tänkta vara hela livet.
Jag fick höstull och fårägaren har mera om någon är intresserad. Den ljusa ullen är den från suffolk och det finns mera av den också förutom från det vanligaste vita norska fåret, norsk dalasau.

Tillägg: Ni skall nog ta mina uppgifter om fårraser och årtal med en stoor nypa salt... efter lite googlande verkar det inte stämma alls. Dags att läsa nya boken "In sheep's clothing" kanske?

snygga garnnystan

Här om dagen hittade jag nystan som var lite annorlunda än de vanliga. Jag tror de är nystade för hand och utan nystpinne men jag vet inte riktigt hur de är gjorda. Finessen är de är spetsiga men med platt botten så att de står stilla när man använder de - och så är de snygga förstås :-) Någon som vet hur de är gjorda?

trevliga loppisfynd

Jag har också hunnit med att fynda på loppis under påsk. En nystvinda - eller överdelen av en kanske jag skall säga med hållare för nystanet i mitten och reglerbar storlek. Loppismannen skulle leta upp foten lovade han. Dessutom hittade jag en annorlunda spolställning för tre spolar - ett hemmabygge från Nordmöre sa han. För mig visar de att det inte alls är länge sedan spinning var en vardaglig och allmän aktivitet på gårdarna - och sa hoppas jag förstås att mina spolar passar :-)

mera om Spinnvilt.no

Spinnvilt är egentligen en nätbutik men de har lokaler i Lillehammer, Norge där man kan hälsa på om de är hemma. Det är Eirik och Tove som driver butiken, Tove är en ovanlig duktig spinnare med ett imponerande hantverkskunnande - något jag uppskattar när jag skall handla. Dessutom har de spinnrockar, sländor, fibrer och kurser kort sagt allt man behöver och så lite till! Man kan även köpa några av hennes handspunna garner där. Bilden visar två av Toves nyare garner men hon kan även spinna traditionella garner som 30/2 passande till brickvävning - jag har beviset här! :-)

Spinnvilt.no

Fördelen med bilkörning är att man kommer till trevliga ställen! Här är en bild från hyllorna hos Spinnvilts butik - jag handlade allt från norsk merino till mohair helt tills pengarna tog slut:-). En liten snabbkurs i spinning hann vi också med - mycket trevligt. Jag rekommanderar ett besök om ni har vägarna förbi!

bilkörning

Nu skall jag ut och köra bil igen och jag har tänkt mig att jag skall få såhär fint väder med sol, torra vägar och lite trafik under påsken. All erfarenhet tyder på att det inte blir så - men man kan ju alltids hoppas.

Det blir inte så många nya inlägg här på bloggen under påsken även om jag skall forsöka blogga från mobilen nu också. Blir det helt tyst härifrån beror det på att det inte funkade den här gången heller...
Därför får jag passa på att önska alla läsare en trevlig påsk med mycket god mat, gott hantverk och trevligt sällskap! Och så gott väder förstås! :-)

en mössa

Inte allt blir lika bra :-P men handspunnet garn är det i alla fall.

texel

Den här bilden är egentligen bara här för att kolla att allt fungerar som det skall. Några bilder från tidigare inlägg har försvunnit ut i cyberrymden och jag lagt upp nya kopior av de jag har hittat. Säg gärna till om det är flera bilder som är borta.
Och bilden är på den texel-ullen som jag egentligen sorterade bort här. Det är några noppor eller "präster" som ni ser. Jag färgade ullen i mikron med Zeniths reaktivfärger för ett par dagar sedan och har kardat för hand sista omgången - det får bli ett effektgarn :-)

shetlandsull och bouclé

Shetlandsull var månadens fiber från Spinspiration, den var lite kärvare att spinna än merinon från förra månaden förstås men det var trevliga fibrer att arbeta med. Jag spann upp allt med relativt mycket snodd och tvinnade ungefär 90 gram till ett 2-trådigt garn - också det med lite mera snodd än jag brukar. Det blev 280 m - ungefär 6/2 alltså. Det kan säkert passa till strumpor eller vantar - men jag känner inte riktigt för att sticka just nu så det får nog "ligga till sig" lite.




De resterande grammen testade jag att göra fusk-bouclé av dvs jag tvinnade det 1-trådiga med ett tunnt 2-tr garn av ull och lycra "från garnlagret". I garnlagret ligger det en hel del garner jag varken har nummer eller produsent på så jag har ingen aning om andelen lycra... Det är en vit, mjuk ull i varje fall. Lycragarnet krymper när det kommer i varmt vatten. Jag försökte dessutom att hålla det hårdare än ullgarnet vid tvinningen - allt för att få så mycket och stora öglor som möjligt när den tunna tråden drar ihop sig.



Såhär blev det efter tvätt - rätt så stor skillnad från bilden ovanför före tvätt!
Det blev ett lätt och mjukt garn - elastisk och helt annorlunda än strumpgarnet. Frågan är bara "vad kan man använda ett sådant garn till?". Trevligt att göra och spännande att följa omvandlingen från nyspunnet till tvättat men jag lyckades inte komma på något kul att göra med garnet - så det fick bli en pyttehärva medan jag funderar på användningsområden för nya försök...

kvinnodagen

Ser de inte lite ledsna ut, kvinnorna?
Woman in Art - en film av Philip Scott Johnson

brickvävning Oseberg typ IV del 4

Når man vrider brickorna är det viktigt att inte hålla för hårt i bunten med brickor. Det skall vara lite mellanrum mellan brickorna så att trådarna som ligger mellan brickorna inte fastnar i varann.



Jag börjar vridningen framåt med tummen och styr samtidigt lite med långfingret.




Därefter fångar jag upp rörelsen med lillfingret och avslutar vridningen i uppåtgående riktning med lillfingret. Tummen följer med brickbunten. Egentligen använder jag bara tre fingrar - tummen först, så långfingret och till slut lillfingret. Genom att dra brickbunten lite fram och tillbaka får jag ett rent skäl, det är bra om man använder sticksigt ullgarn.







Såhär ser det ut när jag väver och vrider framåt. Jag stramar ofta inslaget med skytteln direkt, på filmen är det för lite inslag på bandskytteln och silket glider lite, det syns i början på filmen. Skytteln är också lite för stor för mitt 4 mm breda band. Många föredrar att lägga in inslaget och lämna en liten ögla i kanten, vrida om brickorna och så dra åt det första inslaget före man lägger in inslag nummer två.
Jag väver också med relativt lös spänning på varpen - brickorna vickar lite - men det blir lättare att slå till och framför allt får jag mindre belastning på ryggen. För några år sedan vävde jag ungefär 50 meter band på kort tid - då blir man mycket medveten om vilket arbetssätt som fungerar bäst för en själv! :-)

virknålar med ljus

Nu har jag köpt nya virknålar med stort handtag som jag letade efter för några veckor sedan. De är köpta hos Garnkorgen - en nätbutik med mycket trevlig service. Jag har bara virkad 10 luftmaskor eller så än så länge men det känns som om de är sköna att arbeta med.



Själva grejen med virknålarna är förstås att de har ljus :-) Man skall i teorin i varje fall, kunna sitta och virka i ett mörkt rum, i en bil eller om man har dåligt syn. De här nålarna är en present till en person just med dåligt syn så vi får se om de fungerar. Ljuset är rätt så skarpt så det borde underlätta men man vet ju aldrig. Jag skall testa lite mera i kväll...

en lustarm?

Såhär blev min halsduk 2.70 m lång och 40 gram tung. Den är tänkt att gå 3 gånger runt halsen och är mycket mjuk och skön - och så lätt förstås. Nu funderar jag på vad jag skall göra med de resterande 57 grammen. En mössa hadde passat till men den blir nog i tunnaste laget för att värma något.



I närbild. I och med att stickningen krullar sig så ser det ut som om det är flera varv än vad det egentligen är. Måste säga att jag gillar denna modellen på halsdukar - den blir inte så klumpig om man har kapuchong på ytterjackan som jag ofta har. En typisk "lustarm"?



Utskicket för april från Spinspirations fiberklubb var shetlandsull i malakit-färger. Jag skall nog fortsätta med att spinna tunnt garn - det behövs mera träning :-) men räknar med att det blir 2-trådigt garn den här gången. Och så har jag tröttnat lite på att sticka så jag funderar på att väva något i stället. Frågan blir då - vad kan man väva av 100 g shetlandsull? Och så måste jag förstås få ner den ufon som är på vävstolen först...

brickvävning Oseberg typ IV del 1

Margareta Nockert har analyserat brickvävningsfynden i boken "Osebergfunnet, Tekstilene" och jag har ritat upp mönstret efter hennes beskrivning - som jag gissar det har varit. Ingen nulevande person vet förstås hur det egentligen såg ut.
Tyvärr har museet lyckats förstöra mycket av fynden - "man måste ju förstå att svärden är viktigare" sa en expert - men Nockert har i varje fall gjort så gott hon har kunnat med det materialet som finns kvar. Boken är inte bra, det är sällan man ser en så rörig och dålig redigerad bok för inte att tala om att det tog över 100 år för att få den publicerad! För närmare 1000 kr får man nytryck av gamla artiklar, nya suddiga färgbilder och så några nyskrivna artiklar där iofs ett par är relativt intressanta.



Här är i alla fall min början på bandet som Margareta Nockert har analyserat. Bandet har 10 brickor och är vävt i siden och något växtmaterial som nu är borta. Nockert tror att silket i kantbårderna kanske var rött, den smala randen blev blå här men den kan lika gärna ha varit grön eller vilken färg som helst. Den är nästan helt borta nu men man kan fortfarande se att färgen har varit mörkare än den röda skriver hon. Den gula är det jag har tänkt mig som blekt lin (är det lin som har förmultnat?) - en ren gissning det också förstås.
Bandet hade öglor av inslaget i kanten, de användes troligen till att sy fast bandet. När band är oliksidiga är det ofta för att det skall sys fast på kläder eller något annat tyg. Det var 0.5 cm brett och har 20 silkeinslag/cm.



Mönsterritningen av mitt band som det ser ut nu. Här vrider jag alla brickorna framåt. Övre delen är bara för att man bättre skall se hur mönstret blir. Om man inte vill ha "taggar" i mönstret - den gula tråden i mittbrickan går lite på tvären var fjärde vridning - kan man vrida lite annorlunda men jag hoppar över just det nu.

Vill man varpa på traditionellt sätt är varpordningen såhär:
3 x 4 röda
4 blå
3 röda + 1 gul
2 röda + 2 gula
3 röda + 1 gul
4 blå
2 x 4 röda

Totalt 40 tr i 10 brickor

brickvävning Oseberg typ IV del 2

Här är vad jag använde när jag varpade i dag. Det är lite olika vilka redskap jag tar beroende på vilken typ av band jag skall väva. Till vänster är skärpet jag har runt midjan. Om någon präst känner igen tyget till sin mässhake beror det på att det är sytt av en bit av ett sådant tyg :-)
Därefter kommer mitt bandfäste och min lilla varpa. Överst ligger tre olika bandskyttlar och garnet som är silke 60/2 står på kvittohållarna. Inget av detta är egentligen nödvändigt för att väva. Det går bra att varpa på stolar, på golvvarpa eller mellan tvingar, man kan knyta istället för att ha ett bandfäste och så vidare.


Den färdiga varpflätan. Jag använder mina inte-så-lyckade band till att knyta med.



Jag föredrar brickor gjorda av spelkort och här har jag börjat träda brickorna. Jag lägger alla brickor åt samma håll och träder 4 trådar i varje bricka också det från samma håll. Jag kommer att vända brickorna rätt efteråt. Det går fint att träda alla brickor likadant så länge man inte har 3 olika färger i samma bricka.



Här har jag lagt brickorna i ordning. Det är den ordningen som finns på mönstret i förra inlägget och som jag har skrivit överst till höger på mitt "mönsterkuvert". Strecken där visar åt vilket håll brickan skall stå. Om det är svårt att hänga med här kan man lägga brickorna efter bilden bara. Jag tappade iofs ett par trådar och lyckades sätta de tillbaka fel ( bricka 4) men ordningen är korrekt.


De här två brickorna var alltså trädda åt samma håll från början men när jag vred den ena brickan så blir de plötsligt trädda åt olika håll - ja, det är något fel med vokabulären :-) Med spelkort ser man snabbt om det blir rätt. De här korten har jag använt i många år, de har blivit lite smutsiga under åren men funkar annars som helt nya.

brickvävning Oseberg typ IV del 3

Varpen är fäst i bandfästet och jag har satt i en nål för att hålla brickorna i ordning. Det går lika bra med ett band.



Fönsterhaken passade bra att fästa varpen i. Det går lätt att reda ut trasslet bakom brickorna genom att sära på brickorna.



Själva vävningen går till så att man vrider alla brickorna och så lägger i inslaget i skälet dvs öppningen mellan de övre och de nedre trådarna. Här vrider jag bara framåt än så länge och bilden visar utgångsläget för vridningarna. Inslaget skall redan vara ilagt när man börjar.



1. Brickorna vrids ett kvarts varv framåt och ett nytt inslag läggs in i skälet efter vridningen.




2. En kvarts vridning till och ett nytt inslag i skälet. Inslaget skall dras åt lite mera än i vanlig vävning - man vill ha varpeffekt på bandet och inslaget skall vanligtvis inte synas.



3. Och en vridning till och så ett inslag efteråt förstås. En kvarts vridning är det "normala" i brickvävning - antingen vrider man framåt eller så vrider man bakåt och man behöver inte vrida alla på en gång heller men just här gör jag det.




4. Och så den sista vridningen - då är man tillbaks till utgångsläget och skall ha vridit 4 kvartsvarv och ha lagt in 4 inslag. Man fortsätter såhär tills trasslet bakom brickorna blir så hårt att det inte går längre. Då vrider man kvartsvarv bakåt i stället och trasslet löser upp sig - man byter vridningsriktning med passande mellanrum.





En bild av bandet tagits lite på snedden så att man bättre ser hur mönstret bildas av trådarna i de tre mittbrickorna.
Om man är nybörjare blir det lite lättare om man tar ett grövre garn, mitt band blev bara 4 mm brett och det kan vara lite pilligt för en nybörjare. Det går bra med nästan vilket garn som helst men det skall helst vara starkt och hårt tvunnet. Virkgarn i bomull är lätt att jobba med eller möbelåtta om man vill ha ullgarn - men jag har vävd i allt möjligt från mattvarp till sytråd.