om öglegarn i mohair

På syfestivalen köpte jag också lite garn - en härva med öglegarn i mohair.Tyvärr har jag glömt vem säljaren och det står inget på banderollen. Det skulle vara svensk mohair men texten är på norska. Lite synd att man inte vet var man skall handla mera i fall man behöver lite till - färgnummer och färgparti är däremot tydligt utmärkt.
Danska var det förstås och inte norska...


Mohair kommer som bekant från angorageten (!) - konstigt det där med att det inte heter mohairget medan angora inte alls kommer från de här getterna men däremot från kaniner. Mohairfibrerna är glansiga och lite hala och passar utmärkt till öglegarn i och med att fibrerna är såpass styva att öglan håller sig och inte faller ihop.


Mohair är en av mina favoritfibrer även om jag faktiskt inte har skrivit om mohair på bloggen alls och speciellt mycket gillar jag öglegarn eller bouclé som det också kallas. Det har jag heller inte skrivit om tror jag - möjligen finns det någon bild på ett tyg jag vävde med öglegarn någonstans.



Jag planerar förstås att spinna öglegarn i mohair :-) och har tittat noga på det garnet jag köpte. Vanligtvis spinner man en tunn tråd och en lite tjockare i mohair, tvinnar ihop de två samtidigt som man låter den lite tjockare bilda öglor runt den tunna tråden och fäster därefter öglorna genom att tvinna ihop de två med en tredje tunn tråd.


Härvan jag köpte är maskinspunnen och ser lite annorlunda ut. Dels tycker jag att det ser ut som om det är två mohairtrådar som bildar öglorna mellan två tunna trådar och så en fjärde tråd som håller ihop det hela. Jag får nog läsa på/kolla lite mera...
Tja - två + två + ett är väl fem...


På den här bilden ser man hur den lite tjockare tråden (med mest merino?) håller öglan på plats. Garnet innehåller 78 % mohair,13 % merino och 9 % nylon och är färgat efter spinningen. Det har 170m pr 100 gram - jag har en känsla av att mitt öglegarn kommer att bli något tjockare ;-)

lin och linodling

Det har varit mycket prat om ull här på bloggen men nu tänkte jag visa lin. Såhär såg "linodlingen" ut 23 juli. Planterad i skugga - lin skall stå i sol - och det blev sått lite sent ;-)



Den andra oktober tyckte jag det var läge att rycka linet... mitten av augusti brukar vara lagom sägs det. Beroende på när man rycker linet får man tydligen olika kvalitet; det finns grönmognad, gulmognad och brunmognad. Mitt lin platsar nog inte i några av grupperna - några stjälkar blommar fortfarande och andra är redan som ved.


Och någon frörepa har jag förstås inte :-) Men med en viss möda så får jag av fröna. Nästa moment skall vara torkning, sedan rötning - det vet jag inte hur jag skall göra än. Sommarvärmen är över och jag har ingen lust att röta inomhus - det luktar illa. Därefter skall det torkas igen och så bråkas och häcklas före jag kan börja spinna. Det är många moment som kan gå fel här...


Men fröna åker i det minsta av med hundkammen. Det enda jag har gjort rätt den här omgången är nog att jag köpte frö av spånadslin från Impecta. Vill man veta hur man egentligen skall göra när man odlar lin kan man läsa här - där finns det också flera tips om hur man får lin i olika färger och annat som är bra att veta (och att följa förstås). Jag får nog vara glad om jag överhuvudtaget får fram några spinnbara fibrer :-)

handspinning med Evilla förgarn

Här är härvan med det färdiga garnet av Evillas förgarn som jag köpte på Syfestivalen, bilden är före tvätt. Det blev 420 meter 2-trådigt garn. Det var självklart lätt att spinna ;-) men det var också riktigt trevligt faktiskt. Förgarnet är insatt med något som troligen är lanolin (sköljvattnet blev gult) och det är lite segt sådär så det håller ihop även om man spinner mycket tunnt och man kan dra ut ullen lååångt. Det måste vara alldeles utmärkt till att träna långdrag med.



Garnet efter tvätt. Bilden ljuger lite; färgskillnaden är inte riktigt lika stor som det verkar. Det var två hela färgrapporter + en brun rand i förgarnet. I och med att jag spann 2-trådigt har jag nu alltså ett garn med färgerna brunt- grönt- gult-rött efter varandra och i ungefär lika stor mängd. Den sista bruna randen ville bara ha blivit halvparten så lång som de andra färgerna så den spann jag inte. Totalt använde jag 107 gram garn och fick alltså 420 meter.



Nu funderar jag på vad jag kan göra med ett garn som har en sådan färgrapport? Garnet i sig kan nog passa till lite av varje - sjalar och sockor t.ex. Men stickar jag först en socka så vill den bli brun + grön och nästa socka vill bli gul + röd... det blir nog inte så snyggt kanske ;-) Planen just nu är att spinna ett kompletterande garn av den rödbruna alpackan jag just har tvättat.



Jag tycker färgerna passar bra ihop. Men det löser förstås inte problemet vad jag skall använda garnet till. Jag var inne på att dubbelvarpa till någon sjal för att få lika färger på varje sida men jag behöver ju egentligen inga flera sjalar och har dessutom ingen ledig vävstol uppsatt - så bra förslag till användningsområde mottages tacksamt!

ullköp

Om det nu är så svårt att köpa råull får man trösta sig med färdigkardad och färdigfärgad ull :-) Det här är kardflor från Wåhlstedts.



Och lite förgarn från Evilla med pärlor som passar till...



Lite angelina för glitter...



Och så kardflor och förgarn från Ullcentrum och längst till vänster finull från Åddebo Ull.

Som ni förstår har jag varit på Syfestivalen i Borås - där var det var mycket stickgarner och lite sysaker. Jag köpte nog ull eller förgarn av alla försäljare som hade och skall testa de olika sorterna efterhand. Men det som slår mig är att om det är så lätt att köpa färdigkardad och/eller färdigfärgad ull - borde det inte vara lika lätt att köpa råull?

mera om ullköp

Den här gången tänkte jag dels svara på de kommentarerna jag fick på förra inlägget dels visa ett av mina andra mindre lyckade inköp - det här är ull från en fårfarm jag besökte i våras och det säljs som ull till tovning och inte till spinning så det är väl egentligen lite orättvist att visa det här? ;-) Ullen är tvättad och kardad men full av noppor, dubbelklipp och gräs. Det kanske skulle gå att rädda genom att karda den en gång till men det känns inte kul när jag nu har köpt färdigkardad och betalat dyrt...



Finullen jag berättade om i förra inlägget var lammull och den var som sagt inte speciellt långfibrig men det beror ju på hur länge ullen har växt när lammen klipps. All lammull är inte lång ull. Troligen var det vårull också men det vet jag inte. Och ja - jag köpte finullen på rekommendation men det hjälper ju inte alltid :-) Den som rekommenderade kunde ju inte veta att jag skulle få såpass dårlig ull och heller inte att portot skulle bli så häftigt förstås. Det tråkigaste är att försäljaren ville att jag skulle rekommendera ullen till andra handspinnare och före någon frågar - försäljaren är medlem av rasföreningen. Försäljaren tänkte börja marknadsföra sig mot handspinnare berättade hon och det är väl det viktigaste i den här saken; fårägarna vet inte alls vad handspinnare vill ha.




För att visa hur stor skillnad det kan vara på "vårull" och "vårull" är de här två bilderna från Ann i Skenes "vårull". Fåren har långfibrig och fin ull som lämpar sig utmärkt till handspinning. Hon klipper sina får en gång i året - på våren så det är egentligen helårsull förstås. Men till skillnad från finullsförsäljaren arbetar hon medvetet på att få fram fin ull för handspinning.




Den sista bilden visar Ann som skakar av dubbelklipp och skräp av den ena halvan av en fäll. Som ni ser hänger ullen ihop så det går att skaka av dubbelklippen. De gångerna jag har sett får klippas förutom hos Ann, har det inte varit möjligt. Ullen är for kort och klipps på ett sådant sätt att alla dubbelklipp följer med i fällen och helt hem till spinnaren förstås. Anns får är såvitt jag vet "pälsfår" och är väl inte så annorlunda än värmlandsfår så det beror tydligen på hur man gör och så på hur man klipper.

om att köpa (och sälja) ull

Jag har köpt svensk finull över telefon... 1 kg och det var två lammfällar. Ullen kostade 150 kr/kg och det är förstås helt ok - jag betalar gärna mera för fin ull.
Portot kom på lite över 160 kr och det är lika självklart inte ok.



Jag sorterade den ena fällen som jag tyckte verkade bra i en hög med smutsig, filtad och skräpig ull som slängdes - det är den nedre högen. En hög med riktig bra ull - det är den lilla som visade sig väga ynka 30 gram före tvätt och så den stora högen med ull av en kvalite som jag egentligen inte har speciell lust att arbeta med...



Här är lite av den fina ullen - den är 7-8cm och därmed lite för kort för mig. Det är tydligen den normala längden på ull från finullsfår om de klipps två gånger i året men jag vill oftast ha längre fibrer. Mycket av ullen är finfibrig, mjuk och glansig så det är inget fel på den.



Men merparten av ullen var kortare än 7-8 cm och då känns det inte så kul...



Och det här är heller inte så kul. Mycket skräp. Det är mossa och gräs, frön och en hel del annat. För er som inte spinner kan jag berätta att det är mycket arbete och ibland nästan omöjligt att få bort skräpet. Inget man vill hålla på med om man har handspinning som hobby...



En bild på ullen efter tvätt, den är fortfarande blöt här. Och det är alltså mycket skräp - hur många extra timmar kommer det att ta att få bort skräpet dvs före jag kommer till det jag egentligen vill göra?



Och det här är heller inte så kul. Om ni förstorar bilderna ser ni vad jag menar tror jag. Det är gul och missfärgad ull. Totalt fick jag ungefär 600 gram tvättad ull av mycket varierande kvalite från det kilot jag köpte. En hel del av det kommer att försvinna under kardningen. Och priset blev alltså över 300 kronor... så det var väl inget bra köp egentligen...


För att jag skall bli en glad och nöjd kund krävs inte nödvändigtvis ett lågt pris. Får jag däremot långfibrig och ren ull som det är kul att tvätta, färga och spinna betalar jag gärna för det. Så det jag önskar mig av er som vill sälja ull till lite högre priser är:

En webbshop med riktiga bilder av exakt den ullen som skall säljas. Beskrivning av vilken typ av ull det är - ras, finhet, längd, färg och som sagt bra bilder. Enkel beställning/betalning och så förstås rimliga fraktkostnader.

Ullen måste vara väl sorterad - all smutsig och missfärgad ull måste tas bort.
Längre ullfibrer dvs troligen bör man bara klippa en gång i året. (Jag har lite svårt att förstå varför just svenska får måste klippas två gånger/år?)
Minimalt med hö och gräs; det ställer också krav på hur fåren sköts och hur man gör det på ett bra sätt vet nog fårbönderna bättre än jag :-)

om restgarnsprojekt

Nu har jag äntligen kommit på vad jag skall använda alla små garnprover till! Det blir en dominostickad filt med alla (eller nästan alla) typer av garn som har blivit över från andra projekt. Och utan något mönster - diagonalerna får lägga sig hur de vill; det här skall bli ett riktigt restgarnsprojekt.



Som garnet från det här fågelboet som Lena Hammarlund kammade på ullkursen. Här ser man också hur bra det är att lagra kammade ullsträngar på hennes sätt - fibrerna hålls ihop i sitt lilla nystan och kan lagras länge utan att komma i oordning.


Här är kabelgarnet från förra inlägget. Man ser inte så stor skillnad i grovleken på det 6- och det 4-trådiga garnet men de känns helt annorlunda - det 4-trådiga till höger känns lite halvfärdigt...



Även på tumstocken ser man ingen riktig skillnad tycker jag. Det 6-trådiga garnet ger ungefär 3 varv per cm och var lite över 100 meter på 180 gram. Med andra ord - det platsar inte alls i dominofilten ;-)



Och jag har handlat hundkammar och så antistatiskt balsam till alpackan. De två ljusgrå kammarna har rörliga tänder - den 3-radiga kammen med rörliga tänder funkar bäst än så länge och kan vara ett billigare alternativ till ullkam. Jag spinner vanlig ull så tunnt jag kan på slända just nu och kammar ullen lock för lock. (I verkligheten blir inte garnet alls så tunnt som det känns - det fluffar upp sig efter tvätt och är 18 meter på 4 gram - jag skall se om jag får fram någon bild på det en annan dag).
Den antistatiska balsamsprayen funkar mycket bra för alpackaullen men den luktar starkt av myggljus, det är nog citrusoljan.

6-trådigt kalbelgarn

För att kunna spinna sista spolen till mitt 6-trådiga kabelgarn av Ronaldsayullen fick jag flytta över garn till en Louet-spole. Uppställningen av spolarna blev väl inte den optimala för tvinningen - men det funkade.


Härvorna efter tvinning och före tvätt - det är mycket snodd här :-) Jag lade på så mycket snodd att ullen nästan bröts av - mycket mera snodd än jag har spunnet med förut. Ullen var inte så lätt att spinna - det fanns långa täckhår och kort och mjuk bottenull - förutom lite hö och annat skräp då. Vid sidan av den stora härvan ligger ett 4-trådigt kabelgarn, ett vanligt 2-trådigt och ett 3- trådigt kedjetvinnat. En av spolarna hade mycket mera garn än de andra...



Men efter tvätt hängde faktiskt härvan relativt rakt och jag använde inga tyngder eller sträckte garnet under torkningen.


I närbild. Garnet är ovanligt runt även om det inte syns så bra på bilden- det ser och känns helt annorlunda än det 4-trådiga kabelgarnet jag spann för några veckor sedan. Det är rätt så hårt och täckhåren gör att det är sticksigt - samtidigt som det är elastiskt och lever lite sitt eget liv. Det påminner lite om påtade snoddar och kan säkert fungera bra som skosnören. Det kan bli häftiga skosnören om jag färgar det :-)

Det gick rätt så snabbt att spinna garnet på den elektriska spinnrocken men jag skall nog vänta tills jag behöver just ett elastisk, tjockt och runt garn före jag provar igen. Det kan ta ett tag...

Och så till slut, spinnrocken väsnades faktiskt när jag tvinnade. Det påminde om en symaskin som Tina skrev om i en kommentar. Men ljudet blev nästan borta efter att jag oljade lite och när jag tvinnade på lägre hastighet så det beror tydligen på hur snabbt man spinner/hur väl man oljar och så på hur man ställer in spolbromsen.

kabelgarn med Ronaldsay

Kabelgarnet jag spann för några veckor blev inte så bra tyckte jag så nu har jag börjat på ett nytt och den här gången skall det bli 6-trådigt eller 3 2-trådiga garner som spinns tillsammans. Jag använder Ronaldsayull som jag aldrig har testat förut. Det är grovt och mjukt samtidigt :-) Påminner lite om finull i det mjuka som troligen är bottenullen medan täckhåren är sticksiga.




Lite hö och svarta fibrer finns det också i ullen... Ronaldsayfåret bor tydligen på Orknöarna men jag har inte hittat så mycket info om det - annat än att det äter tång och är en gammal ras då. Ullen är köpt hos Scottish fibres som skall ha en mycket bra shetlandsull som jag än så länge inte har testat.



Här är den första spolen med 2-trådigt. Jag delade mina 200 gram i 6 högar - nu är problemet bara hur jag skall få ihop ett 6-trådigt garn med 4 spolar... Den moderna definition av kabelgarn är ett garn som spinns i en riktning, tvinnas i den andra och så tvinnas minst två av dessa igen en gång till i den första riktningen. Jag fick lära mig att kabelgarn är garn som tvinnas i samma riktning som det spinns och här om dagen hittade jag just den definitionen i Enid Andersons bok Det var ju kul att hitta men som sagt just det gäller nog inte längre. Över tid är det mycket som ändrar sig ;-)

Och så åkte förstås det förra inlägget "kabek" iväg före jag var klar - det var inte alls meningen att det skulle det - ursäkta!

provspinning på e-spinner

Det här är mohair från Spinspirations fiberklubb - det rosa - och Gotland köpt från England (!). Ja, jag var lite nyfiken på hur den engelska gotlandsullen var :-) Det blir nog inte köpt något mera från England - den var grov och helt oljig av spinnolja. Det har faktiskt hänt mig förut att jag har köpt ull som verkar mjuk vid första anblicken men där det är spinnoljan som gör det och fibrerna sticks efter tvätt... E-spinnaren funkar finfint med mohair och även med den lite halkiga gotlandsullen. Det blir mycket snodd på en gång och det går snabbt. Jag tvinnade (och spann) mycket hårt - men fibrerna lägger sig lite som de själva vill och mycket snodd försvinner när garnet får vila lite. 200 gram garn blev det.



100 gram av en blanding av kamel och merino köpt på Etsy. Den är bara kedjetvinnat på e-spinnaren och det var inte så helt lätt ;-) Nu var inte garnet av det allra jämnaste från början och tvinningen hjalp förstås inte alls... Däremot fällde inte det här lika mycket färg som det andra jag köpte samtidig. Vi kanske får räkna det blå som "ett olycksfall i arbetet". Kamelullen var mycket annorlunda än ull - den drog åt sig vatten och förblev jätteblöt på ett helt annat sätt än ullfibrer - kameler kanske behöver ta vara på allt vatten som finns i luften i öknen? Medan får behöver göra sig av med regn och vatten så snabbt som möjligt? Det känns som en rimlig teori men jag har förstås ingen aning om det faktiskt är så..



Och så har det blivit nästan 200 gr cheviot - också mest för att jag var nyfiken på kvalitén. Det är en grov och lite sticksig fiber men själva garnet blir mjukt - lagom till mjuka och varma tofflor kanske. De som gjorde cheviot-kostymer förr i tiden hade nog en helt annan kvalite på fibrerna och säkert något annat spinnsätt också.

på ullkamningskurs

Kurser är alltid kul - helgens kurs är i ullkamning och här är en bild på en del av Lena Hammarlunds ullkammar som värmdes i kastruller med varmvatten.

De långa ullsträngarna med kammad ull får man kolla och plocka bort knutar och noppor som har kommit med precis på samma sätt som man gör när man kardar. På filmen visar Lena hur hon drar ut ullsträngarna från kammarna så att de bildar ett snyggt litet "nystan" som tål att lagras tills man skall spinna. Har man lagt ner så mycket arbete på att kamma ullen gäller det förstås att inte trassla till fibrerna efteråt.

Den här gången lyckades jag behålla den höga upplösningen på filmen men då kan jag inte redigera den... jag får fortsätta läsa hjälpen! Men egentlig skulle ett byte av dator och/eller program göra allt så mycket enklare...

på spinnträff

För ett par veckor sedan var jag på spinnträff - mycket trevligt! Här och här finns det lite mera att läsa om den spinnträffen.



Och den här veckans spinnträff var också mycket trevlig. Vi kardade och spann och pratade... ja, ni vet hur det brukar gå till ;-)



Från Lena fick jag med mig alpackaull - tusen tack snälla Lena! Det skall bli många trevliga spinnstunder med det här och förhoppningsvis tjusiga alster så småningom! Mycket fin ull även om det förstås är med en hel del skräp, korta fibrer och annat som skall sorteras bort.



Mängder med alpackaull fick jag :-)



Och så det lyxigaste av allt - ospunnen silke från Thailand. Det glänser och är så vackert, så vackert. Det är nästan synd att väva eller sticka upp det, jag skall fundera länge och väl på om det skall bli något eller om det faktiskt är snyggast precis som det är.