om att köpa (och sälja) ull

Jag har köpt svensk finull över telefon... 1 kg och det var två lammfällar. Ullen kostade 150 kr/kg och det är förstås helt ok - jag betalar gärna mera för fin ull.
Portot kom på lite över 160 kr och det är lika självklart inte ok.



Jag sorterade den ena fällen som jag tyckte verkade bra i en hög med smutsig, filtad och skräpig ull som slängdes - det är den nedre högen. En hög med riktig bra ull - det är den lilla som visade sig väga ynka 30 gram före tvätt och så den stora högen med ull av en kvalite som jag egentligen inte har speciell lust att arbeta med...



Här är lite av den fina ullen - den är 7-8cm och därmed lite för kort för mig. Det är tydligen den normala längden på ull från finullsfår om de klipps två gånger i året men jag vill oftast ha längre fibrer. Mycket av ullen är finfibrig, mjuk och glansig så det är inget fel på den.



Men merparten av ullen var kortare än 7-8 cm och då känns det inte så kul...



Och det här är heller inte så kul. Mycket skräp. Det är mossa och gräs, frön och en hel del annat. För er som inte spinner kan jag berätta att det är mycket arbete och ibland nästan omöjligt att få bort skräpet. Inget man vill hålla på med om man har handspinning som hobby...



En bild på ullen efter tvätt, den är fortfarande blöt här. Och det är alltså mycket skräp - hur många extra timmar kommer det att ta att få bort skräpet dvs före jag kommer till det jag egentligen vill göra?



Och det här är heller inte så kul. Om ni förstorar bilderna ser ni vad jag menar tror jag. Det är gul och missfärgad ull. Totalt fick jag ungefär 600 gram tvättad ull av mycket varierande kvalite från det kilot jag köpte. En hel del av det kommer att försvinna under kardningen. Och priset blev alltså över 300 kronor... så det var väl inget bra köp egentligen...


För att jag skall bli en glad och nöjd kund krävs inte nödvändigtvis ett lågt pris. Får jag däremot långfibrig och ren ull som det är kul att tvätta, färga och spinna betalar jag gärna för det. Så det jag önskar mig av er som vill sälja ull till lite högre priser är:

En webbshop med riktiga bilder av exakt den ullen som skall säljas. Beskrivning av vilken typ av ull det är - ras, finhet, längd, färg och som sagt bra bilder. Enkel beställning/betalning och så förstås rimliga fraktkostnader.

Ullen måste vara väl sorterad - all smutsig och missfärgad ull måste tas bort.
Längre ullfibrer dvs troligen bör man bara klippa en gång i året. (Jag har lite svårt att förstå varför just svenska får måste klippas två gånger/år?)
Minimalt med hö och gräs; det ställer också krav på hur fåren sköts och hur man gör det på ett bra sätt vet nog fårbönderna bättre än jag :-)

om restgarnsprojekt

Nu har jag äntligen kommit på vad jag skall använda alla små garnprover till! Det blir en dominostickad filt med alla (eller nästan alla) typer av garn som har blivit över från andra projekt. Och utan något mönster - diagonalerna får lägga sig hur de vill; det här skall bli ett riktigt restgarnsprojekt.



Som garnet från det här fågelboet som Lena Hammarlund kammade på ullkursen. Här ser man också hur bra det är att lagra kammade ullsträngar på hennes sätt - fibrerna hålls ihop i sitt lilla nystan och kan lagras länge utan att komma i oordning.


Här är kabelgarnet från förra inlägget. Man ser inte så stor skillnad i grovleken på det 6- och det 4-trådiga garnet men de känns helt annorlunda - det 4-trådiga till höger känns lite halvfärdigt...



Även på tumstocken ser man ingen riktig skillnad tycker jag. Det 6-trådiga garnet ger ungefär 3 varv per cm och var lite över 100 meter på 180 gram. Med andra ord - det platsar inte alls i dominofilten ;-)



Och jag har handlat hundkammar och så antistatiskt balsam till alpackan. De två ljusgrå kammarna har rörliga tänder - den 3-radiga kammen med rörliga tänder funkar bäst än så länge och kan vara ett billigare alternativ till ullkam. Jag spinner vanlig ull så tunnt jag kan på slända just nu och kammar ullen lock för lock. (I verkligheten blir inte garnet alls så tunnt som det känns - det fluffar upp sig efter tvätt och är 18 meter på 4 gram - jag skall se om jag får fram någon bild på det en annan dag).
Den antistatiska balsamsprayen funkar mycket bra för alpackaullen men den luktar starkt av myggljus, det är nog citrusoljan.

6-trådigt kalbelgarn

För att kunna spinna sista spolen till mitt 6-trådiga kabelgarn av Ronaldsayullen fick jag flytta över garn till en Louet-spole. Uppställningen av spolarna blev väl inte den optimala för tvinningen - men det funkade.


Härvorna efter tvinning och före tvätt - det är mycket snodd här :-) Jag lade på så mycket snodd att ullen nästan bröts av - mycket mera snodd än jag har spunnet med förut. Ullen var inte så lätt att spinna - det fanns långa täckhår och kort och mjuk bottenull - förutom lite hö och annat skräp då. Vid sidan av den stora härvan ligger ett 4-trådigt kabelgarn, ett vanligt 2-trådigt och ett 3- trådigt kedjetvinnat. En av spolarna hade mycket mera garn än de andra...



Men efter tvätt hängde faktiskt härvan relativt rakt och jag använde inga tyngder eller sträckte garnet under torkningen.


I närbild. Garnet är ovanligt runt även om det inte syns så bra på bilden- det ser och känns helt annorlunda än det 4-trådiga kabelgarnet jag spann för några veckor sedan. Det är rätt så hårt och täckhåren gör att det är sticksigt - samtidigt som det är elastiskt och lever lite sitt eget liv. Det påminner lite om påtade snoddar och kan säkert fungera bra som skosnören. Det kan bli häftiga skosnören om jag färgar det :-)

Det gick rätt så snabbt att spinna garnet på den elektriska spinnrocken men jag skall nog vänta tills jag behöver just ett elastisk, tjockt och runt garn före jag provar igen. Det kan ta ett tag...

Och så till slut, spinnrocken väsnades faktiskt när jag tvinnade. Det påminde om en symaskin som Tina skrev om i en kommentar. Men ljudet blev nästan borta efter att jag oljade lite och när jag tvinnade på lägre hastighet så det beror tydligen på hur snabbt man spinner/hur väl man oljar och så på hur man ställer in spolbromsen.

kabelgarn med Ronaldsay

Kabelgarnet jag spann för några veckor blev inte så bra tyckte jag så nu har jag börjat på ett nytt och den här gången skall det bli 6-trådigt eller 3 2-trådiga garner som spinns tillsammans. Jag använder Ronaldsayull som jag aldrig har testat förut. Det är grovt och mjukt samtidigt :-) Påminner lite om finull i det mjuka som troligen är bottenullen medan täckhåren är sticksiga.




Lite hö och svarta fibrer finns det också i ullen... Ronaldsayfåret bor tydligen på Orknöarna men jag har inte hittat så mycket info om det - annat än att det äter tång och är en gammal ras då. Ullen är köpt hos Scottish fibres som skall ha en mycket bra shetlandsull som jag än så länge inte har testat.



Här är den första spolen med 2-trådigt. Jag delade mina 200 gram i 6 högar - nu är problemet bara hur jag skall få ihop ett 6-trådigt garn med 4 spolar... Den moderna definition av kabelgarn är ett garn som spinns i en riktning, tvinnas i den andra och så tvinnas minst två av dessa igen en gång till i den första riktningen. Jag fick lära mig att kabelgarn är garn som tvinnas i samma riktning som det spinns och här om dagen hittade jag just den definitionen i Enid Andersons bok Det var ju kul att hitta men som sagt just det gäller nog inte längre. Över tid är det mycket som ändrar sig ;-)

Och så åkte förstås det förra inlägget "kabek" iväg före jag var klar - det var inte alls meningen att det skulle det - ursäkta!

provspinning på e-spinner

Det här är mohair från Spinspirations fiberklubb - det rosa - och Gotland köpt från England (!). Ja, jag var lite nyfiken på hur den engelska gotlandsullen var :-) Det blir nog inte köpt något mera från England - den var grov och helt oljig av spinnolja. Det har faktiskt hänt mig förut att jag har köpt ull som verkar mjuk vid första anblicken men där det är spinnoljan som gör det och fibrerna sticks efter tvätt... E-spinnaren funkar finfint med mohair och även med den lite halkiga gotlandsullen. Det blir mycket snodd på en gång och det går snabbt. Jag tvinnade (och spann) mycket hårt - men fibrerna lägger sig lite som de själva vill och mycket snodd försvinner när garnet får vila lite. 200 gram garn blev det.



100 gram av en blanding av kamel och merino köpt på Etsy. Den är bara kedjetvinnat på e-spinnaren och det var inte så helt lätt ;-) Nu var inte garnet av det allra jämnaste från början och tvinningen hjalp förstås inte alls... Däremot fällde inte det här lika mycket färg som det andra jag köpte samtidig. Vi kanske får räkna det blå som "ett olycksfall i arbetet". Kamelullen var mycket annorlunda än ull - den drog åt sig vatten och förblev jätteblöt på ett helt annat sätt än ullfibrer - kameler kanske behöver ta vara på allt vatten som finns i luften i öknen? Medan får behöver göra sig av med regn och vatten så snabbt som möjligt? Det känns som en rimlig teori men jag har förstås ingen aning om det faktiskt är så..



Och så har det blivit nästan 200 gr cheviot - också mest för att jag var nyfiken på kvalitén. Det är en grov och lite sticksig fiber men själva garnet blir mjukt - lagom till mjuka och varma tofflor kanske. De som gjorde cheviot-kostymer förr i tiden hade nog en helt annan kvalite på fibrerna och säkert något annat spinnsätt också.

på ullkamningskurs

Kurser är alltid kul - helgens kurs är i ullkamning och här är en bild på en del av Lena Hammarlunds ullkammar som värmdes i kastruller med varmvatten.

De långa ullsträngarna med kammad ull får man kolla och plocka bort knutar och noppor som har kommit med precis på samma sätt som man gör när man kardar. På filmen visar Lena hur hon drar ut ullsträngarna från kammarna så att de bildar ett snyggt litet "nystan" som tål att lagras tills man skall spinna. Har man lagt ner så mycket arbete på att kamma ullen gäller det förstås att inte trassla till fibrerna efteråt.

Den här gången lyckades jag behålla den höga upplösningen på filmen men då kan jag inte redigera den... jag får fortsätta läsa hjälpen! Men egentlig skulle ett byte av dator och/eller program göra allt så mycket enklare...

på spinnträff

För ett par veckor sedan var jag på spinnträff - mycket trevligt! Här och här finns det lite mera att läsa om den spinnträffen.



Och den här veckans spinnträff var också mycket trevlig. Vi kardade och spann och pratade... ja, ni vet hur det brukar gå till ;-)



Från Lena fick jag med mig alpackaull - tusen tack snälla Lena! Det skall bli många trevliga spinnstunder med det här och förhoppningsvis tjusiga alster så småningom! Mycket fin ull även om det förstås är med en hel del skräp, korta fibrer och annat som skall sorteras bort.



Mängder med alpackaull fick jag :-)



Och så det lyxigaste av allt - ospunnen silke från Thailand. Det glänser och är så vackert, så vackert. Det är nästan synd att väva eller sticka upp det, jag skall fundera länge och väl på om det skall bli något eller om det faktiskt är snyggast precis som det är.

nya elektriska spinnrocken

Efter mycket funderande köpte jag här om veckan en elektrisk spinnrock, det blev en Ashford e-spinner från Gudruns ullbod. Jag ville ha en liten och tyst spinnrock med hög utväxling där jag kunde sitta i soffan och titta på TV samtidigt som jag spann - och det funkar jättebra. Jag tittade på de andra mer eller mindre vanliga spinnrockarna först men antingen var de små och hade inte hög utväxling - eller så var de höga och svårplacerade framför TV'n.



Jag har lite känslan av att jag fick vad jag betalade för dvs bara en jumbospinnvinge med motor och det hade varit trevligare om de hade lagt ner lite mera tid på finishen. Det finns en insats till tenöppningen för att spinna tunnare garner och sätter man på den så räcker inte kroken till...
Det är svårt att fylla spolarna helt ut i kanten för då fastnar metallöglan i fisklinan. Och fisklinan är så stel att det är svårt att få rätt spänning... Kroken där fisklinan skall gå genom är för låg så vid låg spänning ligger fjädern emot träet... Några millimeter här och var hade gjort stor skillnad!

Jag tycker också det är svårt att ställa in rätt spänning - än så länge blir det allt för stort indrag hos mig. Nu är jag ju van med Louets system som är mycket enklare att sköta så vi får hoppas jag lär mig efterhand. Jag gillar heller inte riktigt att man får ställa om spolbromsen varje gång man ändrar hastighet. Däremot är det inte så störande som jag trodde att man måste använda avochpå-knappen för att stanna spinnrocken, det är faktiskt inget problem alls.



Och så fick jag med den mest värdelösa spolställningen jag någon gång har provat! Spolarna snurrar baklänges titt som tätt och trasslar till det. Spolarna är för stora till att tråden skall gå smidigt genom metallöglan/trådföraren - det blir för brant vinkel om man är uppe på spolen. Och är tråden nere på spolen så snurrar den för snabbt och åker baklänges varje gång man stannar. Först nu har jag förstått allt prat om spänningsanordningar på spolställningar - de hade nog den här typen allihopa ;-) En mycket enklare lösning är förstås att ha en spolställning som fungerar som den skall från början.

Men - jag är glad jag köpte spinnrocken och den kanske är värd pengarne i alla fall. De andra märkerna ligger mycket högre i pris och blir väl onödigt dyra för mina behov. Än så länge har jag bara spunnit några få garner på spinnrocken - ett medeltjockt och ett jättetjockt effektgarn och en hel del bomullsprover. Spinnrocken passar utmärkt till bomull där man skall ha mycket snodd snabbt. Det är heller inte några problem med att ställa in så att spinnvingen knappt roterar alls - det trodde jag skulle vara svårare än vad det är. Och så går det snabbt att tvinna - här finns bilder på ett kabeltvinnat garn för Svea spinnargille.

favoritpallen

Det är inte så ofta jag visar träslöjd här på bloggen men här kommer favoritpallen! Den står på en fäbod och passar utmärkt till omgivningen där - funktionell och vacker med spännande linjer. Den är ihopsnickrad på ett till synes enkelt sätt.



Uppochner liknar den på... tja jag vet inte riktigt men den har en spännande form. Och tittar man lite extra noga ser man att den inte alls är så enkel att göra själv som man skulle tro. Personen som snickrade den - och som troligen bara hälsade på på fäboden visste hur man gjorde.



Jag kommer ihåg pallarna - det finns en 4-5 stycken - i olika färger. De har varit både blå och gröna men just nu är de röda. Det visade sig tyvärr att den röda färgen inte var av riktig rätt sort så under ett regnväder flagnade färgen...



Här syns konstruktionen lite bättre, ett kul sätt att göra det på tycker jag. Det enda tråkiga är förstås att det inte är mina pallar - och att de faktiskt inte är så sköna att sitta på. Men man kan inte få allt ;-)

om att spinna bomull

Den senaste veckan har jag spunnit bomull - kul och lite annorlunda. Bomullen är olika prover från Svea Spinnargille, alla proverna finns på bild här. Jag blev lite överraskad hur bra det känns att spinna bomull - och över hur olika det handspunna garnet känns från vanligt köpegarn! Man har väl hört talas om hur mycket kemikalier man använder i bomullsindustrin men att det gör så stor skillnad var överraskande. Stickproverna får nog iofs läggas i högen med värdelösa grytlappar - man ser tydligt hur mycket grövre och ojämnare tråden var i början :-)



Nu har jag kommit till fröskalsbomullen - den spinner jag direkt utan något förarbete alls, jag plockar bara bort fröerna. Fibrerna är lite hårda att dra isär men annars funkar det någorlunda. (De övriga proverna gled isär bara man tittade lite hårt på de!) Lättast att spinna var annars bomullen i punin dvs de hårda kardrullarna och jobbigast var jeansbomullen. Den är gjord av gamla jeans tror jag och innehåller troligen mycket kemikalier, rester av tvättmedel och säkert en hel del annat skumt! Jag hade också ett prov av bomull/tencel som var lätt att spinna men som inte alls känns lika bra som ren bomull. De har säkert tagit lite längre fibrer av tencel så att det skall gå bättre att spinna kan man tänka sig...



Här är fröskalsbomullen jag spinner nu - det går sakta att spinna såhär. (Det gula är en helt annan tråd.) Jag spinner på den nyinköpta Ashford e-spinner - en elektrisk spinnrock alltså. Det passar bra till bomull som skall ha mycket snodd. Ett bra tips jag hittade någonstans på nätet är att när man dubbelviker tråden för att kolla hur mycket snodd man har så skall man inte ha någon ögla alls i slutet, tråden skall sno ihop sig helt där. Då är det lagom med snodd sades det och det verkar stämma rimligt bra. Nu skall jag bara leta efter någon försäljare för ekologisk bomullsfibrer - det var mycket trevligt att spinna bomull. Och ja, det är lika stor skillnad mellan handspunnet och maskinspunnet bomullsgarn som det är mellan handspunnet och maskinspunnet ullgarn - och just det borde jag förstås ha kommit på för länge sedan :-)

Spinnrocken återkommer jag till men egentligen är det bara en spinnvinge med motor och jumbospole om man skall vara noggrann...

veckans fångst

Jag tror jag har kommit på varför jag har platsproblem. Det här är en del av vad som kom i hus i veckan... En lång och tung varpfläta i bomull 16/2 (+ en lite tunnare en).



Något kilo grov lintow med ett par tre rullar cottolin...



Ett par kilo lingarn...



En sådär 7-8 stora härvor stränggarn i lin...



Två nystan av ett konstigt garn jag inte har sett förut - pris kr.4 per nystan och producerat för Epa, Lovikka Etapp heter det.



Lite ull från Ann i Skene - det skall nog bli något snyggt så småningom.



Specialinfärgade fibrer från Spindlefrog i gulorange...



- och i grönt.

Tror ni att det här har något sammanhang alls med platsbristen? ;-)

babykoftan och sjalen

Sjalen jag visade här blev för liten tyckte jag så jag repade upp och stickade en liten babykofta i stället. Den här modellen som man stickar sidlängs med korta varv brukar vara lättstickad och sitta bra - det har den gjort de andra gångerna jag stickade. Men inte så den här gången - jag följde nog fel beskrivning. Resåren vid ärmarna fick stickas på efteråt och för kroppen stickade man bara korta varv en gång och inte två som annars. Ullen är shetlandsull och lite sticksig - inte speciellt lämpad för babykläder men jag tyckte det var intressant att se hur färgerna lade sig i tröjan. Båda ärmarna fick lila färger medan rygg och framsida blev mest turkos.



Jag behövde inte allt garn till koftan så det blev kvar en liten babysjal av det jag inte repade upp. Shetlandsull är nog obehagligt att ha på sig för små bebisar och de kan lätt trassla in sig i sjalen. Inte bra.




Men på den andra sidan - mottagaren bryr sig nog inte så mycket. Hon har helt andra och mycket allvarligare problem ;-)

en ufo klar

Äntligen fick jag klippa ner en ufo - det var länge sedan sist! Men nu är ufon - eller det tredje smålandstäcket klart.




Eller nästan klart då. Jag skall kolla efter vävfel, fästa lite trådar här och var och snygga till lite.



Men korstygnen är klara med årtal och allt - så nu kan bröllopet börja. Eller nästan då - jag får nog montera väven också, pressa lite försiktigt och så överlämna det till beställaren förstås. Jag har lite varp kvar och funderar på om jag skall väva ett till även om det inte riktigt var meningen att göra fyra stycken. Just nu vill jag egentligen bara testa nya spinnrocken och inte alls väva...