hur olika spinnrockar fungerar

Numera finns det många olika sorters spinnrockar och läser man på amerikanska hemsidor så är det några olika begrepp som går igen - dels ratio (som är utväxling på svenska) och dels de olika sätten att bromsa spinnvinge eller spole.
För att ta utväxlingen först - den säger hur mycket snodd tråden får för varje gång man trampar. En utväxling 1:10 betyder att om man trampar en gång så får man 10 snoddvarv på tråden. Vill man ha 20 snoddvarv för samma längd garn, får man trampa två gånger. Eller fyra gånger om man har utväxlingen 1:5. En långrock som på bilden ovan har en hög utväxling, hjulet är mycket stort och trissan liten. Man behöver alltså inte snurra hjulet speciellt mycket för att få tillräckligt med snodd för att lätt spinna bomull eller angora som det är här.



Man räknar ut utväxlingen genom att mäta hjulets omkrets mot trissans omkrets. Är hjulet 10 gånger större än trissan blir utväxlingen 1:10. Det här gäller oavsett hur trissan ser ut - om den sitter på spolen som på min Louet S10 eller om spinnvingen har en egen trissa som på en gammaldags dubbeldriven spinnrock



Såhär ser spinntenen ut på en långrock, den sitter helt fast i trissan. Det är inga rörliga delar så spinningen föregår i två moment - först snodd och sedan upprullning. Man håller tråden vid spetsen på spinntenen tills tråden har tillräckligt med snodd (och är lång nog) och därefter får man rulla upp tråden man har just har spunnet i ett eget moment.



Det var en stor framgång när man kom på hur tråden kunde spinnas och rullas på i samma moment, dvs hur tråden kunde dras på spolen under tiden man spann. Rent teknisk kan det göras på lite olika sätt men det beror alltid på skillnaden i hastighet mellan spinnvinge och spole. Går spolen och spinnvingen lika snabbt kan inte tråden dras på spolen - indraget blir lika med noll. Det är just det här som är det stora steget i utvecklingen från långrocken till den dubbeldrivna spinnrocken - spinnerskan kan reglera pårullningen genom att hålla olika hårt i tråden. Håller hon emot, går spole och spolvinge med samma hastighet och det blir bara mera snodd. Släpper hon efter - håller mindre hårt i tråden - dras tråden på spolen. Jag kallar det en "glidkoppling" mellan spole och spinnvinge men det finns säkert något annat och bättre tekniskt uttryck för det. Principen är att en hårt hållen tråd får spinnvinge och spole till "att hänga ihop" och röra sig med samma hastighet, släpper man spänningen rör de sig som två olika enheter och dessutom i olika hastighet vilket gör att garnet kan rullas på spolen.



För att få olika hastighet har spinnrocksmakarna gjort på lite olika sätt. Enklast att förstå är nog spinnrockar liknande den jag har. Där finns det en broms - en läderflärp som man spänner mer eller mindre hårt mot spinnlvingens ena ände. Då bromsas spinnvingen medan spolen fortsätter snurra i den hastigheten man trampar.

Andra spinnrockar har en spolbroms dvs ett snöre som går över spolen och saktar ner spolen medan spinnvingen fortsätter att snurra i samma hastighet.

På den vanliga dubbeldrivna spinnrocken går spole och spinnvinge i olika hastighet genom olika diametrar på trissorna på spinnvingen och på själva spolen. I och med att det är samma snöre som går över olika stora trissor, blir hastigheten på trissorna olika och därigenom uppstår skillnaden i hastighet. Man finjusterar skillnaden i hastighet och alltså indraget genom att spänna rocksnöret mer eller mindre hårt med den stora träskruven. På alla spinnrocker gäller det förstås att friktion, typ av snöre etc har betydning för hur stor skillnaden i hastighet blir och hur snabbt tråden rullas på spolen. Vilket system som är det bästa beror nog mest på vad man gillar själv men rent allmänt kan man nog säga att det är krångligare att få rätt hastighet med de gamla dubbeldrivna spinnrockarna och att moderna spinnrockar därför är lättare att spinna på.