Just nu kardar jag den här ullen - det är lammull av värmlandsfår tror jag. Ullen är mjuk och fin men har tyvärr dåliga toppar och även svältränder och många klipp. Inte så kul. Den är alltså inte så lätt att karda - det är fort gjort att karda sönder ullen.
Jag har det senaste året kollat upp många olika sätt att karda - allt från människor jag har mött till Youtube och böcker. Gemensamt för många är att de jobbar oerhört tungt med kardningen. Någon berättade att man helst skulle karda upptill 40 gånger dvs 10 gånger i varje lager och så en gång på varje sida - det blir mycket arbete.
Sunniva Lönning som jag berättade om
här är ett undantag när hon tycker att man bara skall karda en två-tre gånger på den här typen av ull. Den övre bilden visar mina gamla kardor med läder och rörliga nockor medan den nedre bilden visar mina nya kardor, böjda och med (än så länge) fasta nockor. Traditionellt skall de översta vara bäst men jag måste säga att jag gillar de hårda också - jag tycker nog att det går lite snabbare att karda med dem. Däremot har jag inte hittat något bra knep för att göra rent kardorna... det är mycket svårare när de är hårda och böjda.
Här om dagen hade jag turen att få ett riktigt ljusbord! Det passar mycket bra när jag skall kolla om ullen blev genomkardad - man ser direkt hur det egentligen blev. Här har jag bara kardat en två-tre drag åt ena hållet och så två-tre drag åt det andra.
Här är ungefår samma bild men utan ljus i bordet och då ser det plötsligt helt ok ut... Uppe i hörnet finns min provstickning av provgarnet.
I och med att ullen inte är så bra i mitt tycke skall jag karda ihop den med allt det här. Alla sorters rester i olika färger och kvaliteer - det skall bli ett lumpgarn eller tweedgarn som det nog egentligen heter. Och till vän av ordning som undrar varför jag sitter och noga handkardar ullen när jag i alla fall skall spinna ett tjockt och klumpigt garn av det - så tror jag faktiskt att garnet blir bättre, mjukare och lättare att spinna om jag gör så. Vi får se hur det går :-)
Just nu kardar jag den här ullen - det är lammull av värmlandsfår tror jag. Ullen är mjuk och fin men har tyvärr dåliga toppar och även svältränder och många klipp. Inte så kul. Den är alltså inte så lätt att karda - det är fort gjort att karda sönder ullen.
Jag har det senaste året kollat upp många olika sätt att karda - allt från människor jag har mött till Youtube och böcker. Gemensamt för många är att de jobbar oerhört tungt med kardningen. Någon berättade att man helst skulle karda upptill 40 gånger dvs 10 gånger i varje lager och så en gång på varje sida - det blir mycket arbete.
Sunniva Lönning som jag berättade om här är ett undantag när hon tycker att man bara skall karda en två-tre gånger på den här typen av ull. Den övre bilden visar mina gamla kardor med läder och rörliga nockor medan den nedre bilden visar mina nya kardor, böjda och med (än så länge) fasta nockor. Traditionellt skall de översta vara bäst men jag måste säga att jag gillar de hårda också - jag tycker nog att det går lite snabbare att karda med dem. Däremot har jag inte hittat något bra knep för att göra rent kardorna... det är mycket svårare när de är hårda och böjda.
Här om dagen hade jag turen att få ett riktigt ljusbord! Det passar mycket bra när jag skall kolla om ullen blev genomkardad - man ser direkt hur det egentligen blev. Här har jag bara kardat en två-tre drag åt ena hållet och så två-tre drag åt det andra.
Här är ungefår samma bild men utan ljus i bordet och då ser det plötsligt helt ok ut... Uppe i hörnet finns min provstickning av provgarnet.
I och med att ullen inte är så bra i mitt tycke skall jag karda ihop den med allt det här. Alla sorters rester i olika färger och kvaliteer - det skall bli ett lumpgarn eller tweedgarn som det nog egentligen heter. Och till vän av ordning som undrar varför jag sitter och noga handkardar ullen när jag i alla fall skall spinna ett tjockt och klumpigt garn av det - så tror jag faktiskt att garnet blir bättre, mjukare och lättare att spinna om jag gör så. Vi får se hur det går :-)
3 kommentarer:
Wooow.... DET ska bli spännande att se fortsättning på :)
ser ut som en ovanlig färg på värmlandsfår, jag kan ha fel men enbart utifrån bilden skulle jag gissa gotlandsfår (pälsfår) som i och för sig inte "skall" ha bruna toppar.
Fast allt det där spelar ju ingen större roll, det kommer säkerligen att bli fint!
/annan
Tråkigt nog blev det ingen fortsättning på lumpgarnet - ullen innehåller något ämne som jag inte alls gillar så spinningen får vänta tills sommaren och jag kan sitta utomhus. Det känns som något kemiskt ämne - kanske det är sårspray som klipparen använde? Eller så är det något helt annat...
Ägaren berättade att det var värmlandsfår så jag får väl lita på henne :-) Hon hade ull i många olika färger så det finns nog mycket variation i färgerna hos värmlandsfåren.
Skicka en kommentar