redskap för att hantera garn 2

Här är spolställningen till Louëts spinnrock S10DT, den har plats för två spolar så man kan bara göra 2-tr garn och det är lite dumt förstås. Det går nog att köpa till en annan spolställning iofs.


Den här tillhör min gamla spinnrock som jag ärvde av min morfarsmor. Den har plats för 3 spolar så hon använde det nog för att tvinna 3-trådigt stickgarn kan man tänka sig. Den blå och den orange färgen är lysande - och passar alldeles utmärkt till den mörkgrå färgen på själva spinnrocken. Troligen är spinnrocken specialgjord för just henne, den har hennes initialer och ni skall få se en bild av den någon annan gång.



Här är vad jag använder när jag bara snabbt skall varpa, spola eller göra något åt annat med nystan och rullar. Det är gammaldagsa hållare för kvitton men som man fortfarande kan köpa på bokhandeln. De är tunga så de står rimligt stabilt och är smidiga att arbeta med.




När jag varpar en större varp måste jag ha en riktig spolställning. Den här är nog standardmodellen med plats för 12 rullar, min är från Glimåkra tror jag. Metallpinnarna som rullarna skall stå på är lösa här - jag använder de till lite av varje...




I en period där jag varpade med många rullar hela dagarna blev jag rätt så trött på att trådändarna gled av spolställningen och trasslade till det för mig. Jag fick då en möbeltapetserare att polstra övre delen av spolställningen och nu ligger trådarna från rullarna snällt där de skall. Tyget är ett syntettyg i velour så det är lite statisk och håller trådarna i ro utan att de klibbar helt fast. Den här spolställningen är inte uppmonterad just nu men jag hoppas ni ser att det är den övre brädan av spolställningen (med ögleskruvarna) som är polstrad och att den ligger på samma spolställning som på förra bilden.



Här är en annan variant på spolställning, den är liten och smidig om man bara skall göra något snabbt eller spola garn till inslag tex. Största nackdelen är just att den är liten och att garnet kan fastna lite, vinkeln mellan garnrullen eller nystanet och skruvöglorna blir fel. Man kan placera pinnarna i olika hål men det hjälper inte så mycket tyvärr. Bäst fungerar den för att spola inslagsgarn - men de vita pappershållarna från bokhandeln är minst lika bra.

spinspiration - en ny nätbutik för spinnare

Tina M har startat en ny nätbutik för sländspinnare - den enda specialiserade svenska butiken jag känner till. Hon har olika sorters sländor bland andra den turkiska sländan som Ann visar hur man spinner på i det här inlägget. Förutom bottentyngda sländor (som den turkiska) finns många olika topptyngda sländor att välja på och spinnfibrer som ull i olika kvalitéer, mohair och alpacka, silke och babykamel. Tina har också handfärgat ull.

Nybörjarkiten tycker jag ser mycket intressanta ut, man får med en slända och olika sorters ull att testa med och inte är det dyrt heller, nybörjarkiten kostar 200SEK - men jag funderar lite på en topptyngd slända till jullovet då det blir svårt att få med sig spinnrocken - eller lite silke eller babykamel för att få lite variation...

rengöring av kardmaskin

Nu var det dags att rengöra kardmaskinen lite mera ordentligt. Först tar jag av drivremmen, den sitter inte så hårt.



Jag drar ut axeln till den lilla rullen och torkar av den. Det samlas ullfibrer runt den speciellt på höger sida av kardmaskinen.



Därefter tar jag ut de vita plastrundlarna och torkar av de inuti. Hålen för axeln är inte centrerade i plastrundlarna och det gör att beroende av hur hålen står, kommer axeln och därmed lilla rullen närmare eller längre ifrån den stora. Höjden blir också olika beroende på om de är uppe eller nere. Så är det bara att sätta ihop kardmaskinen igen och fortsätta karda, hela processen tar bara någon minut eller så.
Plastrundlarna har ett lite hål på sidan som gör att man snabbt kan vrida de i rätt läge utan att demontera maskinen, jag använder änden av en virknål.

redskap för att hantera garn

När man har spunnit garn är behöver man ofta härva garnet för tvätt eller färgning. Här är två av mina härvträn, de är importerade från Nya Zeeland (vilket känns lite onödigt iofs) men det danska härvträet jag köpte knäcktes tyvärr efter några år och gick inte att reparera. Det är två olika storlekar - en för normal storlek på härvor och en för minihärvor. De ligger på min 40-liters balja med grovkardat texel.



En härvel jag hittade på loppis för många år sidan. Här vevar man på garnet och tar av härvan genom att dra ut en pinne i den ena armen. För anledningen använder jag sushipinnar både till att låsa armen och till att hålla veven på plats. Det går snabbare att veva en härva på härvel än att linda garnet på ett härvträ.



Närbild av låset på armen.
Jag har inte lyckats hitta någon knäpphärvel till ett rimligt pris tyvärr. Knäpphärveln ser ungefär likadan ut men har en mekanism som knäpper till efter tex 60 varv. Då blir det lättare att räkna ut hur stora härvor man har. Ett mera modernt sätt är nog att använda varvräknare av något slag - en distansräknare för cyklar hade passat om det inte vore för att de mäter med en noggrannhet på 100 meter... Affärer med redskap för fiskare skall ha passande mätare men jag har inte kollat upp det än så länge. Det finns att köpa speciella räknare för garn från USA.



När man skall använda härvorna behöver man nysta upp det igen eller eventuellt använda någon ställning om man spolar direkt från härvan. Här är två nystvindor, den till höger är för vanliga ullhärvor och av normal storlek, den till vänster är extra stor och används för gammaldagsa linhärvor som nog inte finns att köpa längre. På bilden saknas träskruven på nystvindan för lin - den har standardstorlek så man kan enkelt byta ut den.



Uppsatt tillsammans med nystmaskinen ser det ut såhär. Nystvindan är så lätt att det räcker med att veva på nystmaskinen för att den skall gå runt. På bilden står nystvindan horisontellt men det är lika vanligt att vända på den så den står vertikalt i förhållande till bordet. I princip är det bara en massa träpinnar som är ihopknutna med tråd på en ställning - tråden slits efterhand och man ser hur jag har arbetat med olika sorters garn just när trådarna har gått av. De blåa trådarna var till en ripsmatta, de gråa var till ett tyg ...



Min gamla nystmaskin är lagad med tejp. Man kan använda tomma toapapperrullar att nysta garnet på, de passar precis. Nystanen håller bättre formen om man skall lagra de en längre tid, toarullarna fungerar också bra om man varpar men då måste man varpa med tråden som löper utifrån.



Här är en annan modell av garnvinda. Den har två cirkelformade trummor som härvan löper runt, man kan reglera avståndet mellan dem så den passar olika stora härvor. Jag använder den sällan men den är smidigare om har "levande" garn och vill spola direkt från härvan. I hörnet står stapelbara plastbackar med hjul från Ikea som är mycket bra att lagra garn i, Ikea har tyvärr slutat sälja modellen.

att nysta garn

Det är fascinerande att titta på hur många olika sätt det finns att göra något så enkelt och vardagligt som att nysta garn. Tidigare har jag skrivit om Ullas nystkrokar och om att tvinna garn från en spole, då behöver man ett nystan med tråd som löper inifrån. Det finns många olika sätt att göra detta, det vanligaste är nog att använda en modern nystmaskin. Om man tvinnar med nystan som är gjorda på nystmaskin har de en tendens att kollapsa när man närmar sig slutet. Lägger man in något - en pinne tex brukar det gå bra utan att trassla.



Här fanns det tidligare en bild på en nystpinne där jag hade nystat på fel håll som bonnmoran så snällt påpekade i kommentaren - men det skall alltså se ut som här ovanför. Man nystar på den delen av nystpinnen som är rak så att det går lätt att ta ur pinnen från nystanet när man är klar.
En nystpinne är en pinne som man använder för att göra nystan, pinnen har en eller flera skåror där man fäster början av garnet. Istället för att föra garnet runt pinnen, rullar man runt pinnen i handen och garnet följer med runt. Når nystanet är klart, drar man ut pinnen och kan använda tråden som löper inifrån eller den som löper utifrån eller båda ändarna om man nu vill det. De gamla nystpinnarna är ofta tjusiga med utskärningar och även gjorda så att barnen kunde använda de som skallror. Min är av den moderna och billigare sorten och det går lika bra med något annat föremål med tillnärmat samma form - som tex en tumme...



Om man inte vill använda hjälpmedel kan man börja med att göra en liten minihärva och så linda ett nystan på vanligt sätt runt den ena änden av minihärvan. Man måste passa på att ändan av den lilla härvan alltid sticker ut, det är den som har garnet som löper inifrån. Det här sättet att nysta passar bra om man vill tvinna om man har spunnit bara en spole. Nystanet är lätt att hålla samtidigt som man tvinnar och är enkelt att göra.



Ett annat liknande sätt används när man väver på varptyngd vävstol. Uddo brukar det kallas efter sitt samiska namn. Här ser man överst början på uddo'n - det är den lilla härvan som har garn lindat runt sig. De längre öglorna får man genom att linda runt armbågen. Varje långa ögla fäster man genom att linda runt minihärvan så att uddo'n håller ihop och det bildas en fast spets som är lättare att föra in i skälet. De långa öglorna är bra för att få så mycket garn som möjligt på nystanet utan att det fyller på bredden.

kardmaskin

Här är en bild på kardmaskinen jag använder. Den är från Strömsholms träindustrier så vitt jag vet, jag har fått låna den. Skruvmejseln använder jag dels om jag måste skruva upp för att lossa fibrer som har fastnat i axlarna, dels för att lossa kardfloret. Den röda borsten är en hundborste för 10 kronor som fungerar bättre än de små borstarna som följde med - den har dessutom mjukare "borst" så risken är mindre för att jag förstör tänderna på kardmaskinen. Virknålen har en rund ända så den använder jag till att ställa in den lilla trommeln.



Här ser man veven - den sitter fast i en skruv med en mutter och släpper dvs slirar om man tar i för mycket ull åt gången. Mycket praktiskt tycker jag - men jag har hört många klagomål just om att veven slirar på den här typen av maskiner. Den är lätt att veva runt - ungefär som en vanlig nystmaskin men iom att man vevar saktare och att veven är större, är det lättare än att nysta.



Här är andra sidan av maskinen bredvid min jättehög av kardad texel-ull. Den här högen är från min papperskasse med kort och smutsig ull. Ullen är tvättad men jag har bara kört den två gånger än så länge. Funderar på att handkarda för att få bort en del av de aller minsta fibrerna och i så fall kör jag nog inte ullen en gång till genom maskinen. Halvparten av ullen är tesad, den andra halvparten körde jag direkt i maskinen och det blev lika bra - förutom att de korta fibrerna är kvar förstås.



En översiktsbild - ullen ligger på ett myggfönster dvs en enkel träram med myggnät. Ullen torkar bra där, luften kommer åt underifrån och de är lätta att bära runt. Här syns också de vita plastrundlarna på varje sida av den lilla trommeln som axeln går genom. Plastbrickorna eller rundlarna har hål så man kan vrida runt och axeln följer då förstås med. Jag använder virknålen till att vrida runt plastrundlarna. Vrider man på de vita rundlarna ändras avståndet mellan den lilla och den stora trommeln och även höjden på den lilla. Själva maskinen är ungefär l. 45 x br.30 och höjden 25cm lite beroende på hur man mäter. Rent tekniskt tror jag merparten av kardmaskinerna är konstruerade på samma sätt, det borde inte spela någon roll vilken man använder så länge de har rätt grovlek för det man vill karda.

karamellfärgat effektgarn

Det garnet som skulle bli hårdspunnet och hårdtvinnat varpgarn blev till slut för otrevligt att jobba med så jag slutade spinna efter en halv spole. Det blev inte alls bra samtidigt som det sved i händerna av något ämne som fanns kvar i ullen. Här har jag tvinnat ihop det med ett lopi-liknande garn till effektgarn med "ploppar". Lopin var spunnet åt andra hållet - i Z medan mitt garn var i S, på härvträet såg det fortfarande relativt ok ut.




I vatten blev det något helt annat...




Garnet var redan förstört så då kunde jag fortsätta tänkte jag. Här har jag färgat i mikron med karamellfärg från Ekströms och ättika. Den gröna färgen är - om möjligt - ännu skrikigare i verkligheten. Den orange färgade jag tidigare i sommar med röd och gul karamellfärg. Den gröna och den gula verkar fastna på garnet men den röda färgen kunde jag skölja ur. Hade jag inte tröttnat på sköljandet, hade nog härvan blivit helt gul till slut.




Såhär var det tänkt mitt effektgarn skulle se ut, med ploppar lite här och var. På bilden håller jag garnet utsträckt - om jag släpper snurrar det ihop sig. Allt kan inte gå lika bra varje gång... men det kunde kanske fungera till en bouclématta om inte annat?

ullsortering och karding

Det är inte lätt att sortera ull när man inte kan! Typiskt handlingsburen kunskap där man behöver en kunnig person som visar på skillnader och olika kvaliteer på ullen från samma lamm. Jag valde den enklare varianten - skräp i plastburken, kort och smutsig ull i papperskassen och ren och långfibrig ull i korgen.


Såhär mycket fin ull blev det från bara ett lamm och det är en stor korg. Det är texelull som det sägs antingen inte går att använda till något alls och därför bara slängs - eller som sägs vara en exklusiv ull för sängkläder/madrasser eller som är speciellt bra ull till ytterkläder/kläder - allt beror som vanligt på var man läser. Alla verkar däremot överens om att texelfåret härstammar från kusten mellan norra delen av Frankrike och Danmark och att den har fått sitt namn från ön Texel och att namnet uttalas tes-sel och att det är köttfår. Troligen skall ordet textil också komma från namnet på ön jag skall nog forska lite mera på det före jag säger något säkert där.




För att testa att karda ullen började jag först med den korta och smutsiga ullen från papperskassen. Bilden visar ullen efter två genomkörningar i kardmaskinen och jag blev glatt överraskad, kardfloret ser mycket bra ut. Kardmaskinen ville bara ta 40 gram den här gången så det är nog olika från ull till ull hur mycket man kan lägga i. Jag skall testa att spinna en del direkt och en del har jag tvättat idag, det ligger nu till tork. Ullen blev kritvit - så vit att hade jag inte följd ullen hela vägen från lammet och hem så hade jag varit säker på att den var blekt. Jag tycker dessutom att den känns mjuk och följsam - inte alls sträv och stickig som den "skall" alltså. Vi får se hur det går.

hur rexenne kardar på sin kardmaskin

Rexenne har ett bra sätt att visa hur man använder kardmaskin tycker jag, hon har flera intressanta videofilmer på youtube om hur hon arbetar med ull. Jag gör nog ungefär på samma sätt som hon - möjligen tar jag lite mindre ull i taget och har lite svårare att rensa med min lilla borste efteråt. Kardmaskinen jag har kardar bättre om det inte är för lite ull så jag tar nog mera på trommeln också (inte allt på en gång alltså men lite i taget).



I huvudsak gör vi nog på samma sätt - jag förstår av kommentarerna att det blev lite otydligt hur jag arbetar i mitt sista inlägg :-) Bilden jag laddade upp är av den första genomkörningen av den gamla ullen, jag körde 3-4 gånger till slut. Nu är just den ullen nerpackad i en papperskasse och märkt som "obrukbar" och jag har börjat karda ny texel istället - klart trevligare!

karda med kardmaskin

Första försöket med kardmaskin. Ullen är den jag tvättade i varmt vatten, den är lite "seg" fortfarande och så långfibrig att den troligen inte var något bra första val för att testa kardmaskinen. Ingen bruksanvisning följde med så det tog lite tid för jag upptäckte att man ställer in avståndet mellan rullarna genom att vrida på de vita plastskivorna.



Två borstar var det med. Jag har än så länge inte upptäckt hur de skall användas på ett effektivt sätt - eller vad som är skillnaden på de två.



Jag vägde upp 80 gram ull som tydligen är det man kan karda på en gång - 80 gram blir mycket ull även man har tung och fet ull som jag! Första försöket gick väl sådär...



Jag delade upp kardfloret och rullade ihop det till det som jag kallar "tullar" men som nog heter rullar på svenska. Det blev en fyra-fem stycken som är olika hårt rullade och har olika mycket fibrer. Nu skall jag se om jag hittar en bra storlek och om det går lätt att spinna av det - annars får jag nog karda om rullarna för hand efteråt. Det skall förhoppningsvis bli tunnt och hårdtvinnat garn som kan passa till varp.

garn till nålbinding

Här är garnet som jag har spunnit till att nålbinda med, det är det som tvättades i bräckt vatten. Garnet är tjockt, 5 härvor väger ungefär 450 gr och är tillsammans bara 300m. En av härvorna är mycket hårdare tvinnad än de andra men det blev inte så stor skillnad som jag trodde det skulle bli.
Just nu nålbinder jag mobilväskor för att testa olika bindingar - jag vill ha en tjock och stabil binding. Då använder jag garn från Madame Lutuss - ett trevligt lite spinneri i Madängsholm som är kravcertifierat och det enda spinneriet i Sverige där man garanterat får tillbaka sin egen ull.


Tyvärr blir det ingen bild av mina mobilväskor men här är ett par sockar/tofflor jag gjorde i somras. Det är också av handspunnet garn och av två olika sorters ull som krympte olika mycket. Det ena garnet hade jag dessutom färgat och det krympte minst förstås. De blev väldigt hala så de har inte använts speciellt mycket. Bilden ljuger lite - de är lika stora men som sagt allt för hala för att användas.

tvätta ull i havet

Det har varit fint väder här idag så det var läge att avsluta tvätta-med-salt-experimenten med ett realistiskt prov.



Funderade på att hålla till här i solen men bestämde att jag fick hitta ett lugnare ställe. Ullen hade nog blivit filtad ihop direkt.



Ullen är gammal ull, troligen finull från förra gången jag tyckte det var kul att spinna. Jag vågade inte ta den nya fina ullen från Egeby trumpetaregård. Det här var ull jag har funderat på att slänga, den var ihoptovad och smutsig.


Havet var lite lugnare här men det var fortfarande mycket rörelser i vattnet. Ullen fick ligga ungefär 10 min i tvättpåsen.


Såhär blev resultatet efter två-tre sköljningar i kranvatten hemma. Ullen har filtad ihop sig mera än garnet jag tvättade men garn och ull beter sig olika så jag vet inte om man kan dra några slutsatser av just det. Jag plockade och rensade inte den här gången, ullen åkte direkt från plastpåsen (!) till tvättpåsen utan något förarbete alls. (Det röda skenet på bilden beror på den röda plastbaljan ullen ligger i).
Mångsysslare föreslog i en kommentar att garnet från förra inlägget troligen hade börjat filta sig. Det tror jag stämmer även om processen kanske heter något annat? När man tovar kan man se att stickat t.ex blir större precis i början, först blir det lösare och större - sedan börjar det gå ihop. Det är nog precis detta som har skett med mitt garn förutom att jag stannade processen före garnet började gå ihop igen. Tycker det verkar som en rimlig förklaring men jag skulle önska att någon som verkligen kan detta, kunde förklara vad som händer. Eller bara tipsa om någon bok där det har beskrivits kanske.

Och så har jag tvättat mera ull men tråkigt nog på ett helt vanligt sätt - 45 grader varmt vatten och med en sköljning.... inte alls så kul.

tvätta ull i bräckt vatten

Mitt gråa förgarn har tagit slut så det här är spunnit av ett vitt förgarn. Jag har gjort ett tjockt garn den här gången. Det skall bli till nålbinding är det tänkt. Bilden är tagen precis när jag lade i garnet, allt är inte blött än men man ser - hoppas jag - hur smutsen redan flyter fram i botten av bunken. Jag använde 8 gram salt per liter vatten, det motsvarar ungefär salthalten i Östersjön. Kranvattnet här är ett mjukt vatten, så mjukt att jag inte skall behöva sköljmedel till diskmaskinen t.ex. och saltet jag använder är ett havssalt utan jod eller antiklumpmedel om det har någon betydning. Garnet fick ligga i 30 minuter och vattnet blev precis lika smutsigt som förra gången.



Garnet däremot blev inte lika rent - små bitar av gräs och annat är på väg ut ur garnet men har liksom inte hunnit helt ut. Det syns bra på närbilden tycker jag. Det verkar faktiskt som om ullfibrerna puttar ut smutsen - borde ha något med fjällen att göra kanske? Eller vad saltet gör med fjällen?



Här är ett annat exempel på hur det kan se ut. (Det syns troligen bättre om ni förstorar bilden).

Konklusionen är än så länge att antingen blir ullen förstört och all smuts försvinner - eller så finns gräs o.l kvar medan ullen är ok...

Under tiden jag har hållit på med det här har jag läst allt jag har kommit över om tvätt av ull. Rent allmänt verkar varmt vatten - runt 40 -45 grader för att få bort lanolinet + ev. tvål + sköljningar vara det vanligaste. Elaine Benfatto har en intressant förklaring på vad som sker när man tvättar. Mitt problem är förstås att jag vill att ullen skall ha kvar merparten av lanolinet medan all smuts helst skall bort.
Det orange och vita tyget är diskhanddukar i bomull jag vävde för några år sedan, bom 24/2 och tuskaft.

tvätta ull i saltvatten

Jag fortsätter att testa tvätt av ullgarn, den här gången med saltvatten och såhär såg vattnet ut efter 30 min! Jag använde 27 gr salt pr liter vatten - som havsvatten ungefär- och det var 5 liter vatten i bunken. Garnet var spunnet av förgarn med spinnolja i, inte riktigt samma sak som ny ull med lanolin - men tillräckligt nära för ett test tyckte jag.



Här är garnet efter tvätt- 150 m 2-tr garn.




Garnet är inte helt torrt på bilden men jag hoppas man ser hur det liksom har svällt och hur fibrerna har krupit ut ur garnet, en god del snodd har försvunnit också. Det var lite överspunnet från början men nu liknar det lite på mitt ammoniakgarn. Helt tydligt är det någon kemisk reaktion som sätts igång av saltet. Hade varit kul att veta vilken!

brickvävda tomtenissar

Brickvävda tomtenissar i merc. bomull nr 5 tror jag, jag vävde det ifjol. Jag tyckte det passade bra här på allahelgonshelgen, bara för att påminna mig själv om att snart är det jul...




Tomtarna i närbild. Det är ett trädningsbetingat band som är lätt att väva även för ovana. Om man förstorar bilden ser man bättre hur jag har gjort. Byte av vridningsriktning är mitt på och mitt emellan tomtarna. Om ni inte listar ut det men i alla fall har lust att testa, skriv en rad så skall jag se om jag hittar mönstret.