Mitt gråa förgarn har tagit slut så det här är spunnit av ett vitt förgarn. Jag har gjort ett tjockt garn den här gången. Det skall bli till nålbinding är det tänkt. Bilden är tagen precis när jag lade i garnet, allt är inte blött än men man ser - hoppas jag - hur smutsen redan flyter fram i botten av bunken. Jag använde 8 gram salt per liter vatten, det motsvarar ungefär salthalten i Östersjön. Kranvattnet här är ett mjukt vatten, så mjukt att jag inte skall behöva sköljmedel till diskmaskinen t.ex. och saltet jag använder är ett havssalt utan jod eller antiklumpmedel om det har någon betydning. Garnet fick ligga i 30 minuter och vattnet blev precis lika smutsigt som förra gången.
Garnet däremot blev inte lika rent - små bitar av gräs och annat är på väg ut ur garnet men har liksom inte hunnit helt ut. Det syns bra på närbilden tycker jag. Det verkar faktiskt som om ullfibrerna puttar ut smutsen - borde ha något med fjällen att göra kanske? Eller vad saltet gör med fjällen?
Här är ett annat exempel på hur det kan se ut. (Det syns troligen bättre om ni förstorar bilden).Konklusionen är än så länge att antingen blir ullen förstört och all smuts försvinner - eller så finns gräs o.l kvar medan ullen är ok...
Under tiden jag har hållit på med det här har jag läst allt jag har kommit över om tvätt av ull. Rent allmänt verkar varmt vatten - runt 40 -45 grader för att få bort lanolinet + ev. tvål + sköljningar vara det vanligaste. Elaine Benfatto har en intressant förklaring på vad som sker när man tvättar. Mitt problem är förstås att jag vill att ullen skall ha kvar merparten av lanolinet medan all smuts helst skall bort.
Det orange och vita tyget är diskhanddukar i bomull jag vävde för några år sedan, bom 24/2 och tuskaft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar