S och Z- sländor del 3

Grenander Nyberg hänvisar till Lise Warburg som skriver såhär:

”Eftersom det kan vara svårt att komma ihåg vad som er vad, kan man ha detta som minnesregel: S-snodd = stark =spanns åt vänster (det finns s i varje ord) Z-snodd = tvinning = zwirnen = spanns åt höger (inget s i höger).”

Warburgs minnesregel är alltså motsatsen av vad Grenander Nyberg tycker när det gäller garnets styrka. (S-spunnet spinns på övertyngd slända och passar för kardgarn).

Samma bild som i förra inlägget - den här gången är det från Warburgs bok.

Lite senare skriver hon såhär:
”När trissan således sitter upptill på sländan kan man inte få rotation på den genom att knäppa igång den med fingertopparna: i stället får man rulla den höger hand mot höger ben, eller vänster innerlår – som bl.a. egyptierna gjorde eller mot höften i riktning från dig ned mot knät. … Eftersom man alltid håller materialet med vänster hand och snurrar med den högra är det tydligt, att snodden på tråden blir motsatt den, där trissan sitter nedtill. Den första modellen (trissan nedtill) spinner Z-snodd, den senare (trissan upptill) spinner S-snodd. Därmed vare inte sagt att man inte kan spinna i motsatt riktning, det faller sig bara inte naturligt.”

Verkar det inte som om Grenander Nyberg har fått sin uppfattning om hur man spinner från Warburg? Om vad som "faller sig naturligt" och inte? Och jag, jag får nog absolut sluta att knäppa igång min övertyngda slända... :-)

Warburg fortsätter lite längre ner:
”Det är emellertid inte trissans placering som sådan, som bestämmer spinnsnodden, utan vilken ände av sländan som man snurrar. Snurras den nedifrån blir det S-snodd, snurras den uppifrån blir det Z-snodd.”

Det här är väl lite tveksamt som resonnemang... det är nog åt vilket håll man snurrar som har betydning. Men det verkar som om Warburgs sätt att tänka kring sländor och spinning har påverkat andra forskare och att det har blivit en "sanning" som andra upprepar. Framöver skall jag kolla lite på vad de säger om det här - men kanske blir det så att får jag nöja mig med att det bara är Warburgs uppfattning om att det faktiskt finns S- och Z-sländor som har spridits sig...

ufon i vävstolen del 2

Äntligen kom det lite nytt och fräscht damm på vävstolen! Den oliksidiga dubbelväven har stått länge - huvudsakligen för att vävstolen har stått i fel rum tror jag.



Men nu har jag alltså äntligen lyckas väva ner den. Det här är avigsidan och man ser tydligt att det är färre inslag på avigsidan än på rätsidan - så som det blir i finnväv eller oliksidig dubbelväv. Det kan jag möjligen berätta mera om någon annan gång. Risken är förresten stor att väven förblir en ufo en bra stund till, det är trådar som skall lagas och fel som skall rättas...




Men vävstolen kom äntligen ner och har nu flyttats till sitt nya rum. Där hoppas jag kunna skyttla utan att slå ut fönster eller väggar om jag missar :-)

S och Z- sländor del 2

Marianne Eriksson från förra inlägget hänvisar till en artikel av Gertrud Grenander Nyberg när hon skriver om spinning på slända. Artikeln heter "Textilredskap av trä i det tyska Elisenhoffyndet från vikingatiden".

Där skriver Grenander Nyberg såhär:
”En av huvudprinciperna vid sländspinning är att sländan snurrar fritt sedan den satts i rotation med handen.”
”Då man sätter igång sländans rotation, gör man vid vridningen naturligen en handrörelse åt sig, så att en z-spunnen tråd uppstår.”

Här är det alltså frågan om vad som är "naturligt" och inte som gäller... Själv blir jag oftast lite tveksam när det argumenteras med att "det är naturligt att göra si eller så". Marianne Eriksson hänvisar till Gertrud Grenander Nyberg så hon har väl sitt på det säkra...

Här är en av mina gamla bottentyngda sländor. Den har utbytbara trissor och är riktigt bra att spinna med. Den är köpt på norska Husfliden för rätt så många år sedan och är möjligen tänkt att användas först med den stora trissan och efterhand som garnet tynger ned sländan, byter man till den mindre och lättare trissan.

Men Grenander Nyberg fortsätter med att skriva om övertyngda sländor:

”En annan metod är att ge sländan ett stöd, medan man sätter igång sländan och strängen får en första snodd. Enligt svenskt etnologiskt material har detta skett på så sätt att man suttit och rullat sländan mot låret från sig för att sedan låta den snurra fritt framför sig (Jirlow 1931; jfr Warburg 1974, 86)…”

Jirlows artikel från 1934 heter "Sländspinning i Sverige", den har jag tyvärr inte lyckats få tag i än. Det ligger en artikel av Jirlow på Projekt Runeberg. Den handlar om linberedning och linspinning men det står inget om S- eller Z-snodd. Warburgs bok tar jag i nästa inlägg :-)

Ett av mina första försök med en amerikansk övertyngd slända... hela garnkonen åkte av men det är i varje fall S-spunnet som det skall vara ;-)

Grenander Nyberg:
"Enligt den första metoden är det fördelaktigt att ha en undertyngd slända, där det färdiga garnet lindas upp på tenen ovanför trissan upptill på tenen. Vid spinning enligt den senare metoden är det bättre att ha trissan upptill på tenen (...)".

En liten uppsummering:
Eriksson säger att de egyptiska sländspinnarna spann lin i S genom att rulla sländan i riktning mot knäet och att en hängande slända ger Z-snodd.
Grenander Nyberg säger att man spann korta ullfibrer i S med övertyngd slända genom att rulla sländan i riktning mot knäet och att en hängande bottentyngd slända "naturligt" ger Z-snodd.

Frånsett det med korta och långa fibrer verkar de alltså överens och de verkar också tycka att det faktiskt finns S- och Z-sländor. S-sländor skall då vara övertyngda och Z-sländor skall vara bottentyngda.

S- och Z- sländor del 1

Bland spinnare kommer det ofta upp diskussioner om vilka sländor som är bra till vad och åt vilket håll man skall spinna, så jag bestämda att jag måste nog kolla upp lite mera seriöst vilka historiska fakta som egentligen finns. Det verkade rimligt att börja med Egypten!




I ”Textiles in Egypt 200-1500 A.D” skriver Marianne Eriksson om egyptiska linspinnare där de utnyttjade att linfibrerna vrider sig mot vänster när de är fuktiga.

“Spinning required the dipping of the string-like material into a vessel of water. The tow held in the left hand by the left thigh made the spindle turn in a circular movement and this type of rotation almost always produced an S-twisted thread.”

De höll alltså fibrerna med vänster hand vid vänster lår, snurrade runt sländan och rörelsen gav nästan alltid ge en S-spunnen tråd skriver hon. Men på alla bilder jag har hittat håller egyptiska spinnare sländan på höger sida...



Den här bilden har jag lånat från Spinnen und Weben som jag har skrivit om här. Lite längre ner i texten s.38 skriver Marianne Eriksson om bottentyngda sländor:

“If the whorl is placed low on the stick, the spindle rotates freely and gives a Z-spun yarn. This method is suitable for long elastic fibres, like wool.”

“When the spindle was then free to turn in the air, the yarn twisted to the right – Z-spun. It is possible that the Greeks might have introduced this method in Egypt.”

Vill man läsa mera om egyptisk textiltillverkning finns det lite info på Eternal Egypt

Men Marianne Eriksson verkar alltså ha uppfattningen att bottentyngda sländor ger Z-spunnet garn och topptyngda sländor ger S-spunnet garn.

Om det här hade varit en avhandling hade jag nog kollat upp alla referenser men nu nöjde jag mig med att följa de skandinaviska författarna, Grenander Nyberg, Warburg och Vallinheimo - de kommer i ett annat inlägg. Erikssons bok är annars riktig intressant - men kanske inte just det kapitlet om hur man spinner...

Ulla på Damshults lampor

Ulla på Damshult har jag berättat om tidigare, här och här och hon gör mycket annat än nystkrokar och resväskor. Bilderna jag visar är tagna i 2006 på examensutställningen på det som förr het Väfskolan i Borås men som nu har bytt namn till Textilhögskolan.



Jag tycker bilderna på Ullas lampor tydligt visar att vävning i vävstol inte behöver betyda att man bara kan väva handdukar och trasmattor!



Lamporna är stora, eleganta och mycket vackra. De är vävda i en speciell teknik som gör att ränderna med koppartråd höjer sig över bottenväven och bildar snygga effekter beroende på hur ljuset faller.



Bottnarna är vävda i olika färger så lamporna passar i olika miljöer - allt utan att lampornas speciella uttryck går förlorat. Det är sånt som visar att man är en hantverkare som kan sitt hantverk!

fibrer att spinna av

Månadens fibrer från Spinspiration var Turkos - en av mina favoritfärger! Tyvärr ligger dom fortfarande i sin plastpåse... Det är Falkland (som inte alls är någon får-ras men öar i Södra Atlanten) så jag vet inte riktigt vilken sorts ull det är. Undrar också vilken får-ras som har ullen som heter "Norwegian wool" och som säljs lite varstans? På bilderna är det alltid grå ull medan merparten av de fåren jag har sett i Norge är vita...
Trevliga färger var det på Spinspirations sändning i varje fall!




Och här är en hög från Spinnvilt - 700 gram helbrun BFL och 100 gram är blandat med silke. Det skall bli en tröja till vintern är det tänkt och härvan med silke passar väl bra till halsen? Det är mjuk och skön ull så lyckas jag spinna den på ett bra sätt blir det nog en jätteskön tröja.



Men så var det alla ufo'n som ligger runt ikring och som skall bli klara först. Här är en som jag skrev om i oktober ifjol. Det är inte så mycket kvar nu men det går seeegt...

hur lång tid tar det att spinna?

De senaste veckorna har jag spunnit norsk merino, det blev 412 m 3-trådigt garn. I och med att jag bara har två snabbspolar till spinnrocken tvinnade jag med ett silkegarn från gömmorna. Såhär mycket snodd och tvinn har jag nog aldrig spunnit med förut - och det tog lång tid att spinna men blev ett trevligt, lite krispigt garn.


Samtidigt har jag fortsatt läsa i Veera Vallinheimos bok. Hon har undersökt uppgifter om hur lång tid det tar att spinna från olika delar av Finland och Sverige. Ull räknades som svårare att spinna än lin men i medeltal kunde man räkna med att det gick åt ungefär en arbetsdag för 250 g ull om man också skulle karda ullen. Eller 5 - 6 arbetsdagar för ett kilo ull förutsatt att arbetsdagen var 12 timmar.
Det är inte utan att man börjar fundera över hur många timmar av kvinnornas liv som gick åt till att få fram kläder åt familjen - och det upp genom många tusen år. Tillsamman måste det vara en mycket stor del av ett samhälles ekonomi - och man hör så lite om det...
Spinningen försiggick oftast morgon och kväll - mellan allt annat husarbete och hann man inte få klart allt garnet som behövdes kunde man anlita någon äldre fattig kvinna som spann för försörja sig. Och som förstås inte fick så mycket betalt att det hjalp mot fattigdomen.



Tänker man på tidsåtgången är det inte så konstigt att många försökte effektivisera spinningen efterhand som efterfrågan på kläder ökade. Det blev konstruerat spinnrockar, man inrättade spinnskolor, samlade ihop fattiga på tukthus för att spinna och många liknande åtgärder. Spinntävlingar startades och duktiga spinnare kunde få diplom och medaljer - allt för att tillfredsställa kraven på större produktion. I 1954 vann Hilja Markkula en sådan (sen) spinntävling i Finland. Hon spann 50 g ull till 35.948 cm garn på 50 minuter och vann - inte för att hon var snabbast eller hade det tunnaste garnet men för att hon höll högsta kvalitet. Deltagarna spann mellan 466 och 812 cm i minuten och höll på mellan 46 -131 minuter.

Mina 200 g merino borde alltså ha tagit sådär ungefär 4 timmar... tänk vad mycket man inte kan! :-)

spinnrockssnören

Just nu läser jag en mycket intressant bok: "Das Spinnen in Finnland" av Veera Vallinheimo - egentligen mest för att hon citeras så ofta när det gäller sländor, spinnrockar och spinningens historia generellt. Boken är hennes avhandling från 1956 och är inte speciellt lättläst - jag skall återkomma till vad hon säger om sländor lite längre fram, men idag är det alltså spinnrockssnören som gäller :-)

Spinnerskorna i Finland tyckte att ett snöre spunnet genom att vrida fibrerna utan några hjälpmedel alls var det bästa snöret, mycket bättre än ett som var spunnet på t.ex spinnrock med mera snodd. Det här sättet att göra ett spinnrocksnöre måste vara mycket gammalt skriver Vallinheimo när det har levt kvar oavsett om spinningen i övrigt har moderniserats.
Spinnerskorna använde det bästa långfibriga linet och lade till bomull (i 1956) eller ullgarn för att snöret skulle bli mjukare och mera elastisk än med bara lin. De spann ofta snöret av ull spesiellt om de ville spinna ullgarn sedan. Var man mycket noggrann så bytte man snöre allt efter vad man skulle spinna - efter hur lätt eller tungt man ville att spinnrocken skulle gå.

Hur många av er byter egentligen snöre beroende på vad ni skall spinna? Nej - inte jag heller ;-)

Några ville ha ett tunnare snöre, andra ett tjockare men medelgrovleken var fingertjockt. Efter att ha spunnit, fuktade man snöret och lindade det hårt runt en träbit där det fick torka för att det skulle hålla sig uttöjt. Man knöt inte ihop snöret utan sydde ihop det. Och doppade det i linolja om man ville ha ett starkt snöre som höll längre.

Och har ni märkt hur många avbildningar det finns av spinnrockar där det helt saknas snöre?




Här är en ovanlig bild som visar en spinnrock med ett riktigt tjockt snöre, det är så tjockt att man gissar att det är den konstnärliga friheten som har slagit till men troligen är det en exakt avbildning. Originalbilden finns i Lutrell Psalter och heter "Women spinning and carding wool" och är daterad 1325-1335. British museum är så rädd om sina bilder att det inte går att visa bilder därifrån så den här har jag lånat från Medieval Illustration of Spinning Sidan har många andra kul bilder bland annat ett trevligt härvträ, så ta gärna en titt där!

vår

Här om dagen snöade det - men påskliljorna och tulpanerna klarade sig och växer så det knakar.



Rabarbran har fått fart och det finns nog tillräckligt för soppa och gröt.



Och så finns det andra växter som också har fått fart... mitt i vitsipporna växer något som iofs går att äta men tja...någon som vill byta trädgårdsarbete mot handspunnet garn???

fårklippning i halvfällar

I helgen tittade jag på fårklippning hos Ann. Här finns filmen där Ann spinner ull från sina får men i lördags var det alltså fårklippning som gällde. Ann klipper i halvfällar dvs hon börjar uppe på fårets rygg och klipper därefter varje sida för sig. Ett annat sätt att klippa än hur fårklipparna i Egeby gjorde, det kan ni se mera om här.


Uppe på ryggen finns en ål dvs en annorlunda färgad rand. Ann klipper sina får en gång i året för att få så bra ull som möjligt till att spinna av.



Lilla lammet vill vara nära sin mamma - även om det verkar lite farligt... och så är det så mycket intressant som händer på andra håll också...



Här är den ena halvfällen klippt. Under buken kan det vara lite svårare att komma åt - och så måste det diskuteras lite också förstås! Lilla lammet väntar snällt men tyckte nog att det tog för lång tid... ungefär som alla andra barn alltså :-)

tvätta ull

Förra gången jag berättade om ulltvätt var i november och då tvättade jag i saltvatten och i havet. Men såhär ser det ut när jag tvättar på vanlig sätt; en stor balja med vatten, tvättmedel för ylletvätt och badtermometer. Vattnet är vanligtvis rundt 40 grader - 37 grader var det här. Lanolinet löser upp vid 45 grader men de gångerna jag har haft så varmt vatten, har ullen blivit seg. Troligtvis får man bort det sega ytlagret (vaxerna?) genom att använda mera tvättmedel men jag litar - iblant lite väl mycket kanske - på ullens egen rengörningsförmåga.




Efter någon timme tar jag upp ullen och låter vattnet rinna av. Min röda balja är mindre så jag sköljer ullen i två omgångar. Eller sköljer är nog inte riktigt rätt uttryckt - jag låter ullen ligga i vattnet några minuter, vevar lite lätt med termometern och tar så upp ullen igen :-) Tvättandet föregår på samma sätt frånsett att ullen får ligga mycket längre i vattnet.
Det sägs att temperaturskillnader på mera än 5 grader gör att ullen tovar. Egentligen tror jag ull tål större temperaturskillnader än så - upptill 15 grader? - men det känns lite onödigt att chansa.



Därefter lägger jag ut ullen för att torka. Det tar 1-2 dygn och undertiden flyttar jag lite på den då och då, tar bort lite smuts, frön eller gräs om jag går förbi. Mycket av smutsen som är kvar ramlar av fibrerna under torkningen och ner på golvet - det är tur jag håller till i ett hörn av tvättstugan som ingen använder :-)
Det minsta jag kan ställa in min tvättmaskin på är 1 minuts centrifugering. Det är lite för mycket för ull så i vanliga fall gör jag inte det. När jag tvättade texel här om dagen testade jag att centrifugera och det gick iofs bra, ullen tovade inte. Däremot ramlade inte smutsen av som den brukar under torkningen och jag funderar på om torkningen kanske gick för snabbt? Att det fanns för lite fuktighet kvar för att transportera bort smutsen?



När jag tvättar ullen på det här sättet blir den inte helt ren och det är nog inte alla som gillar det men jag tror att den blir tillräckligt ren för att kunna lagras en längre tid. Själva tvätten är inte så arbetskrävande, det är inte så stor belastning på miljön samtidigt som jag heller inte har förstört fibrerna - allt för att det skall bli så stor skillnad som möjlig mellan handspunnet och maskinspunnet...

Birgittas tyger

Birgitta dog så allt för tidigt. Hon var en duktig sömmerska som hade många ideer till nya projekt när hon blev sjuk för kort tid sedan.



Hennes dotter - och säkert hon själv också, tyckte tygerna skulle komma till nytta hos andra som syr och vi var en liten grupp som blev inviterad till att välja de tygerna vi tyckte om.



Och här är några av de som jag fick med mig hem. Det är snygga tyger av hög kvalite; några skall bli sommartoppar, några byxor och några kjolar. Som tur är för mig köpte Birgitta alltid tillräckligt med tyg så det räcker till det mesta. Många av tygerna är färganpassade så det blir inte svårt att sy kläder som passar ihop. Men det är trist att titta på tygerna och föreställa sig vad Birgitta ville sy av det - det som inte blev av.

kuddar och kuddstoppning

På utställningen Sitt fint på Varbergs museum finns en låda med olika kuddstoppningar. Ull, fjädrar och så den mest intressanta - den med olika tygbitar, skräp och trådar ihopsamlade av sådant som man nu slänger.



Mycket bomullstyg, lite linne, ull och en hel del man inte vet vad det är. Nu samlar jag skräpull för att använda i kuddarna till örngotten jag köpte på loppis och som jag har berättat om tidigare. Det går åt mängder av ull till de två så jag kanske får fylla upp med garnrester eller något annat. kanske får jag ta med små tygbitar av handvävda ylletyger också. Beror förstås på hur mycket tålamod jag har och hur mycket ull jag skall tvätta framöver...



En av mina favoriter på utställningen som har lite samma stil som mina örngott - även om det här nog är en nytolkning. Jag gillar att man ser den blommiga innerkudden i öppningen. Tyvärr fick jag inte med mig namnet på den som har gjort kudden.



Det här är också en favorit - helt annorlunda än de andra kuddarna på utställningen. Tycker mig minnas att det är en elev på Löftadalens folkhögskola som har gjort den - men är inte helt säker där heller tyvärr. Jag måste nog åka till museet igen och kolla upp det och samtidigt putta till mina kuddar lite - den otvättade ullen har nog sjunkit ner under tiden som har gått...



Och den här bilden har inget med kuddar att göra alls, annat än att det är fönstret i utställningssalen. Inte så svårt att tänka sig soldater stå vid fönstret och speja efter fienden här...

cheviot, suffolk och fårraser

Jag har nu läst på lite om fårraser men det är inte helt lätt att få någon ordning på det. Här är i alla fall en bild av min ull som skall vara cheviot. Norsk Sau og Geit har en översikt över norska fårraser på sin sida och där står det att cheviot är en crossbred-ras som har vit ull och inte nästan svart som min. Lammproducenterna har också en översikt över olika raser och så finns en mängd engelskspråkiga sidor om får förstås. Gemensamt för de alla är att cheviot har vit ull...



Här är min vita ull som skall vara Suffolk eller svartfjes - men det visar sig att det faktiskt är två olika raser om man skall tro NSG. Iofs har båda svarta ansikten och ben men det har nog blivit någon sammanblandning av namnen här. Det finns många fårraser - och en hel del föreninger som har sina olika åsikter om vad som är rätt och vad som inte är det. En finländsk forskare kom fram till att det fanns 19 nordeuropeiska fårraser som borde bevaras. Tänk om fårägarna kunde göra ullen från alla dessa raserna tillgängliga för oss handspinnare?



Cheviot-ullen är nu tvättad och grovkardad. Här en bild av mitt köksbord - högen med ull är från bara ett får. Det är lite svårt att väga ullen men jag gissar att det är ungefär 8-900 gram ull. Fällen har ingen bottenull, bara täckhår. Det är en lite sträv ull men som nog passar utmärkt att väva ett slitstarkt kyperttyg av. Det finns faktiskt en garnkvalité som heter cheviotgarn upptäckte jag - och det användes just för kyperttyg. Färgen är mycket vacker - de solblekta topparna ger en gyllene ton i den mörkbruna nästan svarta ullen - det blir nog ett snyggt tyg om jag någon gång kommer så långt.

brickvävning i snartemo

För några veckor sedan lovade jag att lägga ut ett mönster för brickvävning i snartemo-teknik. Och här är det nu äntligen. Dubbelklicka på bilden så förstoras den - det går förresten att förstora alla bilder på bloggen genom att klicka på de. Tyvärr har jag inte någon bild på det färdigvävda bandet just nu, en annan vävare fick överta varpen så kanske kommer det en bild senare.

Snartemo är alltså en diagonalväv, namnet kommer efter ett fynd i Snartemo som jag har berättat om tidligare. Brickorna träds med de samma 4 färgerna i varje bricka och ställs därefter i en bestämd färgordning där placeringen av varje färg förskjuts ett snäpp för varje bricka - lättast ser man hur det görs på de nedersta fyra raderna. Där kan man också lista ut åt vilket håll brickan skall stå. På sidan av mönstret har jag ritat hur färgerna kommer om man vrider bakåt (röd-grön-gul-blå) eller om man vrider framåt (röd-blå-gul-grön). Det här mönstret har två kantbrickor i varje sida, en med 4 blå och en med 4 röda trådar.
Om ni får färgordningen fel i brickorna t.ex röd-grön-gul-blå istället för röd-blå-gul-grön kan man antingen börja väva i andra änden av varpen eller vända mönsterpappret upp och ner - då stämmer det igen med fram och bakåtvridningarna - jag vet ;-)