Maren lär sig spinna

De senaste dagarna har jag visat Maren hur man spinner på slända. Det är kul att se hur snabbt barn lär sig. På bilden ovanför ser man hur djupt koncentrerad hon är när hon spinner.



Men efter bara en liten stund kan hon titta på barnprogrammen samtidigt som hon spinner! Maren fick prova några olika sorters sländor men den här blev favoriten. Det är en billig men bra topptyngd slända som (kanske) heter "Barebones".



Och här är resultaten efter ett par dagars spinnande - det är lite blandade kvaliteer av ull, merino multi, "Glad" från Spinspiration och längst bak lite naturfärgad ull från familjens får.



Nästa steg skall bli att lära sig sticka eller virka något av det nyspunna garnet. Maren är nio år och skall egentligen lära sig sticka på skolan först nästa år men jag har en känsla av att hon inte kommer att vänta så länge :-)

blåbär

Hösten är definitivt här - lingon och blåbär är mogna och höstfärgerna lyser i fjällen. Jag funderar på att väva en pläd men nu skall jag först göra klart de två virkade filtarna och så en stickad en som jag fick lappar till igår. Planerar förstås att spinna lite också - vi får se hur det går med det :-)

nätshopping 3

Som tur finns det också nätbutiker som fungerar som de skall. Även de kan förstås råka ut för förseningar och olika problem, skillnaden att hos de bra nätbutikerna får man tydliga och snabba besked. Jag har goda erfarenheter med både Spinspiration och Spinnvilt - från Spinnvilt fick jag till och med ett lite härvträ som plåster på såret en gång. En mycket trevlig överraskning när jag öppnade paketet med den nya sländan (som kom som ersättning för en som hade gått sönder).



Lite sämre erfarenheter har jag med fibrecrafts.com till exempel - eller för att vara exakt; de har inte svarat på min beställning alls och vill inte skicka varorna före jag accepterar fraktkostnaderna. Men når de inte skickar någon förfrågan, kan jag heller inte svara... så de är tydligen inte sååå intresserade av att sälja till Sverige.
Den absolut sämsta erfarenheten var tjejen som tog betalt men som aldrig skickade några varor, sånt händer också tyvärr.




Bilderna i det här inlägget är alla av fibrer från Spinspirations fiberklubb. Det är faktiskt riktigt trevligt att få olika handfärgade fibrer i posten då och då. Det här är förra omgångens "Glad", "Harmonisk" och "Avundsjuk". Och med alla mina nya sländor borde jag snart få lite snygga garner kan man tycka :-)

nätshopping 2

Mitt senaste försök på att handla på nätet - det här är två Golding sländor. De kom i ett jättepaket från USA - jag beställde de den 4 sept och de kom i dag den 11 sept så det var helt ok. Priset däremot, det är något helt annat! Den lilla kostade 39 $, den lite större 68$ och de ville ha hela 25$ för frakten. Ja och så tullavgiften då som gick på 317 SEK - 1196 SEK blev det för två sländor... Man kan fundera på om mitt garn nu kommer att bli så fantastisk mycket bättre att det var värt det (eller om det faktiskt är hantverkskunnandet som avgör hur garnet blir??).



Här ligger sländorna på min kudde (som ni troligen har sett som bakgrund förr). Från vänster den lilla Golding-sländan, den lite större också från Golding. Nummer 3 är för närvarande min favoritslända - 130 kr från Spinspiration tror jag och om jag inte missminner mig het den Barebones eller något liknande. Längst upp en Kundertslända som jag inte gillar alls tyvärr. Problemet med Kundertsländan är dels att den är vaxad med ett vax som ger mig häftiga utslag - även genom jeanstyg - och att kroken står åt fel håll (för mig måste jag nog tillägga).



Och här ovan skulle det ha varit en bild på mina tyska sländor som jag beställde från Schönwolff den 19 augusti . "Die Ware ist versandbereit" fick jag besked om den 24 augusti. Kul tänkte jag - då kommer de nog snart. Men jag har fortfarande inte fått några sländor - bara ett svar på min efterlysning där han förklarar att han har ett hobbyföretag och att det kan bli förseningar. Sländorna skulle ha skickats för ett par dagar sedan så jag hoppas de dyker upp.

nätshopping

Det har inte blivit så mycket spinning den senaste tiden men att handla på nätet har jag i varje fall hunnit med. Bilden visar det som kom från Wingham Wool Work för 261 SEK. Mabel Ross lilla häfte är det som knappt syns till höger. Hennes bok "Essentials of Yarn Design for Handspinners" som var den jag egentligen skulle ha fanns inte med - den var "out of print". Och det visste jag ju förstås - men så länge boken står på hemsidan tror man ju att de i alla fall har den... Det är dålig stil av ett företag att inte säga till om att de är utsålda. Frågan är om de inte förlorade en framtida kund här...



Det som faktiskt blev skickat, var bra - här är det 200 gram gethår. Strävt och hårt som det skall vara :-)



100 gram Gotland bara för att jag var nyfiken på vad det är de säljer under det namnet. Också strävt!



100 gram Manx Loughton som jag heller inte känner till från förr - det är den mjukaste ullen i den här samlingen.



Och så 200 gram Cheviot för att kolla hur cheviot egentligen skall se ut :-) Det som jag har skrivit om här visade sig ju inte alls vara cheviot. All ull og gethåret passar nog till raggsockor möjligen går Manx Loughton-ullen bra till tröjor också. Nu skall jag bara hitta tid till att spinna...

benbrickor för brickvävning

Här är mina benbrickor uppsatta för ett band med mönster från Hallstatt. Jag väver i merc. bomull 16/2 här, mönstret är inte liksidigt så bandet är nog tänkt att sys fast som dekoration på något klädesplagg.



En bild till på samma uppsättning där man förhoppningsvis lättare kan se storleken på brickorna. Skälet blir ungefär 2 cm högt och det räcker mer än väl för att väva. Jag fick brickorna som "tack för hjälpen" av en amerikansk tjej som jag tyvärr har tappat kontakten med. (Om du läser det här, ta kontakt med mig!)


Grönländska benbrickor som finns på Nationalmuseet i Köpenhamn. Jag har inga mått på dessa men de är större och ser tunnare ut än mina, storleken kan vara 4 x4 cm eller så? Jag gillar dekorationerna på brickorna och undrar om man använde dem för att hålla ordning på mönstervävningen? På mina egna brickor finns det ett jack på ena sidan så att man lätt ser om man har kommit fel - om man började vävningen på rätt ställe förstås.



På samma utställning i Köpenhamn finns det mera redskap från Grönland; nålar, skyttlar och små pinnar jag tror användes för att linda inslaget på - lite som när man väver band på bandvävstol utan trampor tänker jag mig. Men som vanligt finns det lite information att hämta på museernas utställningar...

brickvävning i missed hole

En fågel vävd i en teknik som brukar kallas "missed hole" - ett helt hopplöst namn på en vävteknik men de korrekta tekniska namnen inom brickvävningen är inte så mycket bättre - den här tekniken kallar Peter Collingwood "Hopsack combined with floats on one side of the band and with areas of warp twining"! Nu har inte Collingwood analyserat de isländska banden som den här tekniken kommer ifrån så det har varit en del diskussioner om hur korrekt det egentligen är att kalla de så. Det är band som finns på ett antependium från Höfdi kyrka på Island och som är mycket intressanta och dessutom mycket vackra. Fågeln är bara ett litet motiv från bandet, jag har vävd i lin och inte i ull som det skall vara.



Och för att hålla stilen - här är en bild av mina benbrickor som en mycket trevlig och snäll tjej gjorde åt mig. Brickorna är 2,5 x 2,5 cm och kul att väva med, de är lite tyngre än mina vanliga brickor av spelkort och så förstås mycket mindre.

Jag har nu förhoppningsvis fått ordning på datorn igen - det visade sig vara ett litet program som följde med den nya skannern som ställde till det. Det "lilla" programmet var på gott över 3000 Mb, användes alltid och var senast i gång år 2078. Det var det programmet som skulle registrera skannern...jaja.
Och en av de andra datorerna hade fått ett "kul" virus där man skulle betala för att slippa krypteringen eller vad det var - det tog också en hel del tid att få bort. Usch ja - men nu hoppas jag verkligen att allt fungerar som det skall igen.

regn

Min dator vill inte göra det samma som mig för tiden - mycket passande till dagens väder. Så istället för det "mycket genomarbetade"(?) inlägget om textila tolkningar, den internationella hemslöjden och likande får det bli en bild på dagens väder.
Jag återkommer...

bisonull

Jag har inte spunnit så mycket i sommar - det har inte blivit tid till det men här om dagen kom det ett trevligt kuvert från Jeanette på www.bisoncamp.se Jeanette har samlat ihop lite ull till mig så att jag fick testa att spinna bisonull. Stort tack till dig Jeanette!
Djuren klipps inte och ullen samlas ihop från marken när de fäller. Om ni går in på bisoncamps hemsida här ser man hur bison som fäller ull ser ut. Jag har tyvärr inte varit på bisoncampen och sett det live - men jag hoppas jag kommer dit snart.



Jag kardade ullen men jag tvättade den inte först - det borde jag kanske ha gjort. Ullen var lite smutsig, rimligt med tanke på att den plockas från marken förstås :-) men en del smuts verkade finnas inuti ullen. Bison kanske rullar sig i sand så som alpackor gör? Jag måste säga jag har inte riktigt koll på hur bison beter sig...

Fibrerna var kortare än jag trodde - och mycket mjuka, men de var inte helt lätta att spinna eftersom de var så korta. Bisonullen passar nog att blanda med något annat - alpacka eller kanske mjuk fårull? Men första gången jag spinner av en fiber vill jag helst ha 100%, det är lättare att förstå hur den "funkar" då. Jag hade hört talas om att bisonull filtar sig bara man "tittar lite hårt" på den men den här ullen betedde sig som alpacka eller vanlig fårull ungefär och filtade inte alls under tvätten.



Här är min lilla härva av bisonull före tvätt. Ullen påminner lite om myskoxull eller möjligen bottenull från hund. Mycket mjuk och med en snygg brun färg men som sagt lite svårspunnen. Det fanns några längre och grövre hår med - täckhåren? - men inte så mycket att det störde. Egentligen kan jag inte säga så mycket om bisonull, jag vet ju inte vilket djur det kommer ifrån eller vilken del på djuret - jag gissar att bisonull också har olika kvaliteer på olika ställen på kroppen de också? Andra djurs ull kanske har helt andra egenskaper?
Men det var jättekul att testa och det gav mersmak! En mössa eller ett par vantar i bisonull vore nog sköna att ha till vintern...

snart höst

Rosorna kämpar på - de har det inte så lätt...



Björnbären däremot verkar frodas. Jag hoppas de hinner mogna i år -



Och kanske får vi äpplen också? De brukar annars ramla av i någon storm länge före de är redo att höstas. I år ser i det minsta den här sorten ut till att klara sig - det är från ett "familjeträd" som skall ge tre olika sorters äpplen men de andra två sorterna har redan ramlat av... Familjeträd är en bra idé i teorin - i praxis blir det inte så mycket av det hela.

mera om virkning

Dockorna i förra inläggen kom i min ägo samtidigt som de här galgarna, jag gissar att de är från 50-talet men kan ha fel här också :-) Två skydd är virkade av ullgarn, ett är stickat och ett är sydd av ett blommigt tyg av något konstfibermaterial. Jag funderar lite på om de är gjorda för att skydda kläderna - det gör de nog - eller för att visa vilken duktig husmoder man var? Ser ni hur snyggt man har lindat garnet runt krokarna? En del av garnet har slitits bort under årens lopp men från början var det nog både "helt och rent".



Här är min egen aktuella virkning - det är lappar till två nya filtar av samma modell som här och här. Om jag har räknat rätt behövs det 8 lappar till. Det blå garnet skall inte vara med - jag vet inte riktigt hur det har kommit med på bilden...

Men nu skall jag alltså ägna mig åt den "slappa teknik som signalerar lättja", det var så virkningen beskrevs av Lilli Zickermann, en av hemslöjdens stora personligheter. Virkning var inte en godkänd slöjdteknik i hemslöjdskretsar - och det är väl fortfarande lite så?

"Problemet med virkningen var bland annat att man kunde "hänga eller halvligga" på stolen, att den var ett arbete där ingen kroppslig eller andlig kraft och energi" lades ned, utan den var ett "förslappande arbete, och som sådant förkastligt"" skriver Charlotte Hyltén-Cavallius i "Traditionens estetik" (avhandlingen kan också köpas här) och innehåller mycket annat intressant - jag återkommer nog till den tror jag.

en docka för soffan

En docka i samma stil som i förra inlägget men den här är ljus i hyn och inte solbrun som den "spanska" dockan i förra inlägget. Dockan har en stor vid klänning med volanger, allt virkat i rött och vitt ullgarn med lite glitter i kanten. En liten krage och ett tjusigt band i midjan har hon också.



Dockan verkar större än vad den egentligen är - klänningen är över 40 cm i diameter medan själva dockan är bara runt 25 cm hög. Håret är inte så snyggt längre men den här dockan är nog från 60-talet den med, då får man räkna med lite rufs...



Dockan är inte alls någon leksak för barn, det ser man på benen - eller på det faktum att den faktiskt saknar ben.



Istället har man sytt fast en liten kudde som skall stabilisera dockan. Det är en docka som skall sitta på soffan med en rent dekorativ funktion. Jag tycker det är en lite lustig tanke att lägga ner så mycket arbete på en sådan docka, det känns lite främmande... på den andra sidan är väl virkade fantasidjur högsta mode nu så det är nog inte så stor skillnad egentligen :-)

toarullsdocka

I somras tittade jag också på virkade saker - det här är en toarullsdocka som var så poppis i en period - var det på 60-talet? I varje fall kunde man köpa dockor speciellt anpassade för toaruller dvs med rak lång kropp och med raka ben som passade till toarullens öppning. Man virkade en klänning till dockan och så hade man en trevlig värdinnegåva till kafferepet...



Men toarullarna var nog mindre förr i tiden - min toarulle passar i varje fall inte till den här dockan.



Dockan ser klart bättre ut utan toarulle även om klänningen säckar lite... Den lilla mössan är också viktig för dockans utseende, den ger lite associationer till romantiska krinoliner... men jag får en känsla av att klänningen är mera flamenco-inspirerad - det passar väl med 60-talet då charterresorna var något nytt och häftigt?

Överhogdalsbonaderna

Under sommaren har det som vanligt varit mycket bilåkning - jag har definitivt tröttnat på hamburgare, kebab, pommes frites och liknande! Vägkrogen i förra inlägget serverade köttfärslimpa med lingon men det var ingen höjdare det heller...
Emellan allt bilåkande hann jag med en snabbvisit på Jamtli i Östersund för att titta på Överhogdalsbonaderna. Mycket intressant - jag visste inte att bårderna var så dominerande på soumakvävarna och så måste jag säga att Revsundslisten var mycket snyggare i verkligheten än på de bilderna jag har sett. Det blir till att väva en ny "kopia" i rätt storlek så småningom. Här finns min förstorade dubbelväv med mönster från Revsundslisten.




Det tråkiga med museerna nu för tiden är att man som oftast inte får ta kort på utställningarna så jag har inga bilder att visa. Visst förstår man att ljuset kan förstöra vävarna - men en bild tagen utan blixt skadar ju inte? Som alternativ kan man tänka sig att museumsbutikerna säljer bra bilder men det gör de ju inte heller. Suck.

Och vad skall man säga om disktrasan med motiv från Överhogdalsbonaderna? Le eller gråta? Jag tröstade mig med en äkta skurtrasa från Växbo lin...

att köra bil

Tack för alla snälla kommentarer :-). Jag skall försöka svara så snart jag kommer åt internet igen. Det tar troligen ett par dagar till dess. Under tiden får ni njuta ( ? ) av samma vy som jag - en vägrestaurant långt ute i bush'en i regnvädret.