cheviot, suffolk och fårraser

Jag har nu läst på lite om fårraser men det är inte helt lätt att få någon ordning på det. Här är i alla fall en bild av min ull som skall vara cheviot. Norsk Sau og Geit har en översikt över norska fårraser på sin sida och där står det att cheviot är en crossbred-ras som har vit ull och inte nästan svart som min. Lammproducenterna har också en översikt över olika raser och så finns en mängd engelskspråkiga sidor om får förstås. Gemensamt för de alla är att cheviot har vit ull...



Här är min vita ull som skall vara Suffolk eller svartfjes - men det visar sig att det faktiskt är två olika raser om man skall tro NSG. Iofs har båda svarta ansikten och ben men det har nog blivit någon sammanblandning av namnen här. Det finns många fårraser - och en hel del föreninger som har sina olika åsikter om vad som är rätt och vad som inte är det. En finländsk forskare kom fram till att det fanns 19 nordeuropeiska fårraser som borde bevaras. Tänk om fårägarna kunde göra ullen från alla dessa raserna tillgängliga för oss handspinnare?



Cheviot-ullen är nu tvättad och grovkardad. Här en bild av mitt köksbord - högen med ull är från bara ett får. Det är lite svårt att väga ullen men jag gissar att det är ungefär 8-900 gram ull. Fällen har ingen bottenull, bara täckhår. Det är en lite sträv ull men som nog passar utmärkt att väva ett slitstarkt kyperttyg av. Det finns faktiskt en garnkvalité som heter cheviotgarn upptäckte jag - och det användes just för kyperttyg. Färgen är mycket vacker - de solblekta topparna ger en gyllene ton i den mörkbruna nästan svarta ullen - det blir nog ett snyggt tyg om jag någon gång kommer så långt.