Amos Alden är troligen en av de mest kända spinnboksförfattarna och jag har äntligen börjat läsa hans bok. Så långt är jag inte speciellt imponerad. Min utgåva är från 2001 - kanske finns det en lista över rättelser någonstans? Alden har tex blandat ihop s och z-bilderna på tyg (på s.253), det står att historiskt använde man 1-trådigt garn till varp och han glömmar att ta hänsyn till att tvinningen förkortar garnet när han skall räkna ut längden på garnet och så vidare. Dessutom skriver han att man behöver ofantliga mängder med varmt vatten för att tvätta ull och gärna miljöfarliga tvättmedel också...Boken är lite pseudovetenskaplig så där med matematiska uträkningar i princip på var och varannan sida - som skandinav är det lite svårt att förhålla sig till alla uträkningar med ounce'r och inch'ar men de är troligen korrekta. Mer tveksam är jag till vad är det han egentligen räknar på? Och vet han själv vad det är - eller är det själva uträknandet i sig som är kul??
Och som många amerikaner verkar han tycka att skillnaden mellan kamgarn och kardgarn beror på hur man håller fibrerna när man spinner och så förstås att WPI är ett exakt och vetenskapligt mått...
Usch ja - det var bortkastade pengar för min del.
Mer glädje hade jag av att läsa Spinnen und Weben av Almut Bohnsack. Den här boken har också ett vetenskapligt förhållningssätt lite som Aldens bok men är långt mera övertygande. Det finns några få konstigheter här också - speciellt gäller det den tidliga historiska utvecklingen. Boken gavs ut i 2002. Det är ingen praktisk spinnbok - mera en historiebok över textilproduktionen men den har några kul tabeller för sländor av olika vikt (och så förstås mycket annat intressantom vävstolar och spinnrockar!). Ett exempel: en slända med en vikt på 15 gram och man spinner ett garn med grovleken 50m/g som har 640 snoddvarv per meter och där sländan roterar 2300 gånger per minut, då blir spinn- och upplindningstiden 24 sek/m och den möjliga garnproduktionen per timme blir 150 meter garn samt att det går åt 2.4 g fibrer per timme. Spinntiden blir alltså längre än för sländan på 4 gram till trots för att det spinns grövre garn men iom att 15grams sländan har lägre rotationshastighet så blir det så...Och nej, jag har inte kontrollräknat eller kontrollspunnet ;-)
Både Alden och Bohnsack börjar historieskrivningen med sländan och går så vidare till långrocken som nästa steg i utvecklingen. Det räknas nog inte längre som helt självklart - utvecklingen gick inte alltid så rakt som man gärna tänker sig. Till Skandinavien kom långrocken sent - länge efter den vanliga spinnrocken. Min gissning är att långrocken användes för att spinna spolar med inslagsgarner så att man slapp allt nystande och spolande för vävningen. När jag väver vet jag att bara spolandet av inslagsgarnet tar ungefär lika lång tid som själva vävningen - iblant faktiskt mycket mera tid - så att gå direkt från fibrer till inslagsgarn skulle underlätta mycket - och det visste de nog förr i tiden också.
2 kommentarer:
Har själv köpt Aldens bok, och jag instämmer, bortkastade pengar. Nu kom jag inte så långt i den innan jag ledsnade. Tyckte själv att den var alldeles för pratig, svårläst. Har själv svårt för någon som försöker vara lustig och ironisk i var och varannan mening i en faktabok. Uppskattar ett mer rättframt sätt att skriva på. Är inte så kunnig på ämnet, så jag missade faktafelen. Tack för påpekandet!
Ja, det är lite konstigt att den är så populär. Mest stör jag mig på att han verkar slåss _mot_ fibrerna som når han vill att lingarn skall vara mjukt - istället för att ta vara på de egenskaperna som är speciella för varje fibrer. Och allt garn behöver ju absolut inte vara mjukt!
Skicka en kommentar