Min morfarsmor med min morfar till vänster. Bilden är troligen tagit runt 1890. Jag tycker hon ser både glad, stolt och allvarsam ut - medan barnen är lite mera skeptiska till fotografen. Det är från henne jag har ärvd min
spinnrock.
Det här är barndomshemmet till min morfarsmor. Ett litet grått hus som säkert inte var så litet på den tiden - men som nu ser lite trist och ensamt ut. Huset är flyttat då en fabrik behövde tomten, det är nu ett hembygdsmuseum. Ursprungligen stod huset nära sjön och det hade säkert växter, upptrampade stigar och inte minst folk runt sig.
Köket i stugan. Man slås av hur litet och spartanskt det var - här bodde det mycket folk, många barn och troligen tjänstefolk med.
Vardagsrummet med vedugnen och spinnrocken bredvid. Troligen är det inte min morfarsmormors spinnrock men en annan som museifolket har hittat, den är av samma typ som min och gjort i samma tradition, kanske till och med av samma spinnrocksmakare. Min spinnrock skall hit så småningom hade jag tänkt, den hör hemma här. Jag kan tänka mig min morfarsmor sitta här och spinna tills hon giftade sig och flyttade till en annan gård.
Och här sitter min morfarsmormor vid långbordet och läser. På andra sidan sitter husbonden men det gick inte att ta en bild av honom den här gången. Museet var stängt och bilderna fick tas genom fönstren. Familien tillhörde en grupp som kallades "läsare" och var strängt religiösa. Det går en historia om min morfarsmormor, mitt under dopet av ett av hennes barn marscherade hon ut av kyrkan i protest mot den nya prästen och den nya dopritualen. Barnet blev senare döpt i en annan kyrka och med den gamla och "riktiga" ritualen. En tuff tant!
Min morfarsmor med min morfar till vänster. Bilden är troligen tagit runt 1890. Jag tycker hon ser både glad, stolt och allvarsam ut - medan barnen är lite mera skeptiska till fotografen. Det är från henne jag har ärvd min spinnrock.
Det här är barndomshemmet till min morfarsmor. Ett litet grått hus som säkert inte var så litet på den tiden - men som nu ser lite trist och ensamt ut. Huset är flyttat då en fabrik behövde tomten, det är nu ett hembygdsmuseum. Ursprungligen stod huset nära sjön och det hade säkert växter, upptrampade stigar och inte minst folk runt sig.
Köket i stugan. Man slås av hur litet och spartanskt det var - här bodde det mycket folk, många barn och troligen tjänstefolk med.
Vardagsrummet med vedugnen och spinnrocken bredvid. Troligen är det inte min morfarsmormors spinnrock men en annan som museifolket har hittat, den är av samma typ som min och gjort i samma tradition, kanske till och med av samma spinnrocksmakare. Min spinnrock skall hit så småningom hade jag tänkt, den hör hemma här. Jag kan tänka mig min morfarsmor sitta här och spinna tills hon giftade sig och flyttade till en annan gård.
Och här sitter min morfarsmormor vid långbordet och läser. På andra sidan sitter husbonden men det gick inte att ta en bild av honom den här gången. Museet var stängt och bilderna fick tas genom fönstren. Familien tillhörde en grupp som kallades "läsare" och var strängt religiösa. Det går en historia om min morfarsmormor, mitt under dopet av ett av hennes barn marscherade hon ut av kyrkan i protest mot den nya prästen och den nya dopritualen. Barnet blev senare döpt i en annan kyrka och med den gamla och "riktiga" ritualen. En tuff tant!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar