Idag har jag varit på en liten utflykt till Textilmuseet i Borås och tittat på May Bente Aronsens verk, mycket inspirerande.
Det är fascinerande att titta på hantverkare som kan sitt jobb! På ett litet hembygdsmuseum satt det en dam och demonstrerade hur man binder nät. Jag fick prova på och det var riktigt kul att testa men mina öglor blev inte så här proffsiga!
Det svåraste var att få den lilla öglan runt tummen att gå åt rätt håll. Bilden blev inte så bra med blixt men jag hoppas ni ser öglan. Intressant är det också att fundera över sammanhanget mellan att binda fisknät och andra textila tekniker.
Om jag inte tar helt fel är det här samma teknik som har använts för att göra Heliga Birgittas tagelskjorta som ofta tros vara nålbundet. En definitionsfråga förstås... men drar man åt knutarna utan kavel får man något som ser ut som om det är nålbundet.
Ett urval nålar och nätkavlar från hembygdsmuseet. Man använder en nätnål (som har samma form som en bandskyttel) och en nätkavel för att få lika stora öglor i nätet, olika stora beroende på vilka fiskar man vill fånga. Fisknät blev tidigare bundet av hampa (och möjligen lin?) nu använder man moderna material förstås.
Äntligen är filten klar! Det var lååångt att virka kanten runt och mycket långt att sy ihop bitarna också. Det här var inget bra sätt att minska garnlagret på även om det gick åt ungefär en härva :-)
Nu är filten tvättad och ligger hårt och relativt rakt lindat runt mitt avloppsrör. Här skall den få torka - men jag skall rulla om den några gångar under torkningen. Avloppsröret (eller stupröret?) har jag köpt på en byggvaruaffär och det är kapat till exakt 150cm. Då passar det precis på vädringstället av den vanliga svenska modellen och tygerna torkar utan skarpa veck, man träder bara avloppsröret på överliggaren före man sätter ihop vädringsstället. Mycket praktiskt att hänga gardiner eller tyger på när man stryker också.
Idag skulle bli den stora städdagen - garnlager och tyglager skulle genomgås, allt skulle sorteras och läggas snyggt i hyllor och skåp! Här år en del av det handspunna garnet från hösten.
En brun rulle cottolin har kommit till hyllan för turkos/grönt cottolin...
Hm - här är det lite av varje - färdiga varpflätor som skulle bli vadå?? Finullgarn som också var tänkt att bli något - och så lite sammetsgarn, vit bomull 24/2 och så möbelåtta som alltid är i fel färg... och överst till höger lådan för konstiga garner, de förtjänar ett eget inlägg. Det bruna kamelhårsgarnet i lådan längst ner till vänster kanske man skulle testa någon gång?
Lite ordning finns det i hyllan för rosa lingarn - men i hyllorna till höger??
Jag började i alla fall att sy ihop rutorna jag fick till en filt - det kommer nog att ta sin lilla tid - men inte lika lång tid som att virka förstås. Jag testade först att virka ihop men det var jobbigare; rutorna är inte riktigt lika stora. Nu syr jag med en stor ryanål med böjd spets och det går snabbt även om det är lite svårare att fästa ändarna med en så grov nål.
Här är förra årets modell, här är rutorna stickade i stället för virkade och dessutom dekorerade med förstygn.
Och den mera arbetade från förrförra året. Jag kan bara föreställa mig hur många ändar som måste ha fästs här... Och till den som har upptäckt likheterna i garnvalet i de olika filterna, kan jag berätta att mitt garnlager av bruna, oranga och gula färger inte har minskat så mycket att det märks...
Samma handvävda tyg med två olika efterbehandlingar. Det är ett tyg vävd i korskypert av såkallad tweedgarn - ett snyggare ord för en något sämre kvalité på ullgarnet. Det övre är tvättat en gång i 60 grader, det andra två gånger. Det övre är lite stelt och man ser fortfarande trådarna i tyget. Det nedre tyget som är tvättat två gånger i 60 grader är mycket mjukare och skönare och man ser inte längre trådarna. Men jag behöver nog dels lära mig hur man tar bra närbilder dels troligen också en ny kamera...
Tyget till vänster är vävt i tuskaft och stampat i vadmalsstamp, garnet är ull 7/1. Det andra tyget är också i en tuskaftsliknande binding ( tycker mig komma ihåg i att jag hade några flotteringar där...) med tunt ullgarn 40/1 i varpen och ett grovt öglegarn i ull som inslag. Det är tvättat i maskin på något kulörtvättprogram och gick ihop lite för mycket. Öglegarnet köptes på någon utförsäljning så det går inte att väva ett nytt tyvärr.
Tygerna skall bli kuddar är det tänkt, jag har lämnat spinnrock och virkning för en liten stund. Till kuddarna behövs det passpoaler och självklart använder en vävare trampsnören när hon skall sy passepoaller :-)
”Garn av reveull og mjukull.
Bruk: Lette stoff og strikkevarer til damer. Ikkje barne- eller babyklær.
½ part reveull
½ part finfibra, mjuk, krusa, ikkje lang ull.
Då reveulla er uelastisk, bør ein blanda med ei ull som er mykje krusa. Er ulla for lang, vert det for stor skilnad i fiberlengde. Dette vil gjera blandinga vanskelig å spinna.
Ull og hår må blandast godt, men kardinga må vera varleg. Små tullar. Strikkegarn må vera lett og tynt.”
Og i samme stil, här är hur man spinner nöthårsgarn:
”Nauthårgarn til golvteppe.
Ca.1/3 part nauthår. Klipt eller kosta av ku, hest, hund.
Ca 2/3 partar skrapull.
Nauthår og ull må vere vaska, og skal garnet vera farga, må ulla fargast för nauthår og ull vert blanda, elles vil det verta for stort svinn av nauthår. Før at ikkje kardinga skal ta for mykje tid og krefter bör ein gröypa på krakkardar. Ulla må ikkje vera så lang at det vert for stor skilnad i fiberlengde. Hår og ull må blandast godt, og vert så spunne til eit noko grovt garn med god snu. Garnet kan tvinnast, eller ein kan leggja fleire trådar samen utan å tvinna. Ein bör spinna garnet så tjukt at ein ikkje treng meir enn tre trådar lagt saman i kvart innslag i ein liten golvlöpar
Ein må bruka ei fast binding i golvteppa. (2 skaft)”.
Jag vet inte om Sunniva Lönning har skrivit flera böcker – eller ens om hon fortfarande lever men jag skulle önska jag hade varit elev på hennes kurser. Hon verkar ha ovanlig djup kunskap och lång erfarenhet med hur man arbetar med ull - och hur man arbetar mest effektivt. Jag kommer nog tillbaka till henne flera gånger.
Lise Warburgs bok är klassikern bland skandinaviska spinnböcker. Den kom först ut i Danmark i 1974 och finns både på danska, svenska och på norska. Den heter också " en praktisk vägledning i handspinning" och det är just vad det är. Hon visar hur man tvättar och kardar, kammar och spinner på olika redskap och allt annat man behöver veta för att få fram garn på traditionellt skandinaviskt sätt. Speciellt uppskattar jag att hon behandlar fibrerna med respekt och jobbar med fibrerna för att få fram slutresultatet tex skriver hon att all ull från samma får inte skall tvättas lika, det hör man annars inte så ofta något om i de moderna spinnböckerna.
Lise Warburg tackar i förordet Sunniva Lönning som har varit hennes lärare på Statens lärarskole i forming, Oslo. Sunniva Lönning har också skrivit ett litet häfte om hur man spinner ull. Det er mera en artikel än en bok (23 sidor) och innehåller inte speciellt mycket men några goda råd för nybörjare har hon fått med sig. Jag har haft turen att få låna ett annat häfte som hon troligen använde som lärare och man skulle önska man kunde ha varit med på ett hörn där. Hon går noggrant genom vilken ull som passar till vad och hur man bäst skall utnyttja fibrerna samtidigt som hon beskriver i detalj hur man bäst kardar och spinner de olika sorterna med ull.
Amos Alden är troligen en av de mest kända spinnboksförfattarna och jag har äntligen börjat läsa hans bok. Så långt är jag inte speciellt imponerad. Min utgåva är från 2001 - kanske finns det en lista över rättelser någonstans? Alden har tex blandat ihop s och z-bilderna på tyg (på s.253), det står att historiskt använde man 1-trådigt garn till varp och han glömmar att ta hänsyn till att tvinningen förkortar garnet när han skall räkna ut längden på garnet och så vidare. Dessutom skriver han att man behöver ofantliga mängder med varmt vatten för att tvätta ull och gärna miljöfarliga tvättmedel också...
Mer glädje hade jag av att läsa Spinnen und Weben av Almut Bohnsack. Den här boken har också ett vetenskapligt förhållningssätt lite som Aldens bok men är långt mera övertygande. Det finns några få konstigheter här också - speciellt gäller det den tidliga historiska utvecklingen. Boken gavs ut i 2002. Det är ingen praktisk spinnbok - mera en historiebok över textilproduktionen men den har några kul tabeller för sländor av olika vikt (och så förstås mycket annat intressantom vävstolar och spinnrockar!). Ett exempel: en slända med en vikt på 15 gram och man spinner ett garn med grovleken 50m/g som har 640 snoddvarv per meter och där sländan roterar 2300 gånger per minut, då blir spinn- och upplindningstiden 24 sek/m och den möjliga garnproduktionen per timme blir 150 meter garn samt att det går åt 2.4 g fibrer per timme. Spinntiden blir alltså längre än för sländan på 4 gram till trots för att det spinns grövre garn men iom att 15grams sländan har lägre rotationshastighet så blir det så...
Det här är en hög med virkade lappar som jag har lovat göra färdigt. Jag har börjat virka ramar i brunt runtom och skall sedan sy ihop eller möjligen virka ihop de till en filt. De är virkade i olika sorters plädgarn - huvudsakligen 7/2.
Det är många år sedan jag virkade senaste gången så jag fick kolla upp mina virknålar. Här är längst ner mitt favoritmärke men tyvärr hittar jag inte rätta storleken där. Den storleken jag behöver - nummer två - har tydligen försvunnit ner i någon låda under årens lopp. Nålen i mitten är en vanlig standardnål som klyver garnet och därför svår att arbeta med, den är iofs i rätt storlek. Den övre nålen är i bambus och är dels för stor, dels jobbig att arbeta med. Garnet glider inte och nålen känns för tunn att hålla i. Nu har jag surfat runt för att beställa en virknål i rätt storlek och med tjockt skaft men det verkar omöjligt att hitta. Jag tar tacksamt emot förslag på inköpställen där det inte finns någon minimigräns för att handla och som heller inte tar 50 -100 kr i beställningsavgift - och som framför allt har nålar av den typ jag vill ha!
Här ser man lite bättre färgerna på lapparna - jag tror det blir ett färgglatt pläd med starka höstfärger!
Min morfarsmor med min morfar till vänster. Bilden är troligen tagit runt 1890. Jag tycker hon ser både glad, stolt och allvarsam ut - medan barnen är lite mera skeptiska till fotografen. Det är från henne jag har ärvd min spinnrock.
Det här är barndomshemmet till min morfarsmor. Ett litet grått hus som säkert inte var så litet på den tiden - men som nu ser lite trist och ensamt ut. Huset är flyttat då en fabrik behövde tomten, det är nu ett hembygdsmuseum. Ursprungligen stod huset nära sjön och det hade säkert växter, upptrampade stigar och inte minst folk runt sig.
Köket i stugan. Man slås av hur litet och spartanskt det var - här bodde det mycket folk, många barn och troligen tjänstefolk med.
Vardagsrummet med vedugnen och spinnrocken bredvid. Troligen är det inte min morfarsmormors spinnrock men en annan som museifolket har hittat, den är av samma typ som min och gjort i samma tradition, kanske till och med av samma spinnrocksmakare. Min spinnrock skall hit så småningom hade jag tänkt, den hör hemma här. Jag kan tänka mig min morfarsmor sitta här och spinna tills hon giftade sig och flyttade till en annan gård.
Och här sitter min morfarsmormor vid långbordet och läser. På andra sidan sitter husbonden men det gick inte att ta en bild av honom den här gången. Museet var stängt och bilderna fick tas genom fönstren. Familien tillhörde en grupp som kallades "läsare" och var strängt religiösa. Det går en historia om min morfarsmormor, mitt under dopet av ett av hennes barn marscherade hon ut av kyrkan i protest mot den nya prästen och den nya dopritualen. Barnet blev senare döpt i en annan kyrka och med den gamla och "riktiga" ritualen. En tuff tant!
Min julresa gick bra men det är långt att åka... Andra dagens bilkörning började med fint väder.
279 km och 4 timmar 50 min kvar av ditresan... vi skall runt fjället i bakgrunden och så över några andra...
Äntligen framme! På juldagen var det så här vackert. Bilden är tagen från vardagsrumsfönstret...
Och så efter nyår samma resa åt andra hållet - här är det bara runt 100 mil och två dagars bilkörning kvar... Isen har börjat lägga sig på sjön och vi hade vackert väder. Det vackra vädret varade inte hela resan men bilder tagna av tätt snöande i mörker blir inte så bra. Och nu vet jag att om man vill blogga från mobilen så skall man inte byta abonnemang dagen före man åker hemifrån - och så är det bra att låta bli att byta telefonnummer också...
