fredag 29 februari 2008

norska dräkter

Ragnhild Bleken Rusten avled i 2001 före hon blev klar med boken om Folkedrakt og bymote i Gudbrandsdalen 1650-1940, det verkar vara fallet för många författare av böcker om textil tyvärr. Det märks då och då att boken inte riktigt blev färdig, jag kan inte hitta referanserna till det sista bildet tex men det är ju inte så störande när man vet varför.
Hon skriver om skräddare och vantar, om livkjolar och underkläder och mycket annat även om hon inte tar med så många detaljer som den danska boken jag berättade om här.



Här är ett exempel från boken - det är brudklänningen till Marit Eriksdatter Kongsvold som gifte sig i 1841. Brudklänningen i original på den övre bilden och hur en konstnär har tolkat den under. Om man tittar lite mera noggrant på klänningen på den målade tavlan ser man att konstnären här ändrat både här och där - speciellt tydligt är det på tungorna. Man kan fundera hur korrekt blir det egentligen för de som syr efter medeltida tavlor?



En annan kul bild visar de enorma saxarna som användes vid skärningen av kläde, titta på saxen som hänger på väggen! Tyvärr står det alltså inte i boken var originalbilden finns så jag tar tacksamt emot tips om det. De andra redskaperna som hänger på väggen verkar vara kardborrar för att rugga upp väven.
Ragnhild Bleken Rusten har en lite längre diskussion om användandet av kläde och vadmal, hon menar att ha bevis för att kläde tidigt tillverkades i Gudbrandsdalen. Apropos den diskussionen och andra liknande teman så skulle många från "dräpo" - eller "bunadpolitiet" som det heter på norska, må bra av att läsa både hennes bok och boken om de danska bondedräkterna... Bleken Rusten var i en period medlem i bunadsnämden i Gudbrandsdalen.

onsdag 27 februari 2008

kocklår, lustarmar och inga präster

I en dansk bok såg jag att man kallade garn som var tjockt och tunnt - lite ojämnt alltså - "kokkelår" och "lusetarmer" - tyckte det var lite kul och en bra beskrivning på mitt garn! Här ligger det otvättat på vågen - 97 gram. Jag undrar var de övriga 4 grammen har tagit vägen - det var 101 gram när jag började. I samma bok står det att noppor i kardfloret kallades "präster" - jag har lite svårare att se något sammanhang där :-) men det fanns det inga "präster" i fibrerna från Spinspiration och jag har varit noggrann med att spinna upp allt material. Får väl skylla på vågen...



Här hänger garnet till tork efter tvätt, jag tyckte inte det behövdes att tyngas ner och det gick bra.




Och så början på halsduken - mönstret är "börja med 4 maskor, öka mer eller mindre snabbt tills man har 40 och sticka tills garnet tar slut eller tills halsduken når 2-3 gånger runt halsen, avsluta på samma sätt som början". Jag har stickor nr 3. I och med att det inte finns någon stickad kant så vrider stickningen sig så att man inte ser avigsidan och den blir till en "rund" halsduk som är mycket behaglig att ha på sig.

lördag 23 februari 2008

loppisfynd

Jag har varit på loppis och fyndat. Ett bolstervarstyg som nog har varit till en huvudkudde och två kuddvar broderade med rödrosa i typisk hallandssömstil och något som troligen har varit ett lakan. Den här bilden ger de bästa färgerna på min dator.




Det som jag gissar är ett lakan, daterat 1873 i hellinne med ett sött litet mönster i korsstygn.



Ett av örngotten broderat med stjälkstygn i typisk hallandsstil. Mönstret är placerat på sidan av örngottet, det skulle synes mot rummet när sängen var bäddad. SO har nog broderat detta i 1918 med bomullsgarn på bomullsäv.



Det andra örngottet har också broderier bara på ena sidan. Här är det korsstygn med ett traditionellt stjärnmönster. Båda örngotten är 60 x 110 cm stora.



Och så en fin brudkista till att ha mina fynd i. Den är från 1831 och är i bra skick. En liten fläck på locket kan man stå ut med när kistan är över 175 år.



För allt detta fick jag betala 180 kr. Jag är glad över att ha gjort ett fynd - men är det inte helt fel att det skall vara så billigt?

tisdag 19 februari 2008

spinna på spinnrock

video
Det är en del som söker på "hur fungerar en spinnrock" som hittar hit till bloggen så här kommer en liten film där jag försöker mig på att spinna tunnt garn av merinofibrerna från Spinspiration. Jag har testat lite olika sätt att hålla och mata fram fibrerna men än så länge är det här sättet som fungerar bäst för mig - jag tar gärna emot förslag på andra sätt att göra det på!
"Förgarnet" ligger i ett stort trassel - och inte i ett snyggt nystan som man troligen skall men med de här fibrerna går det bra.

Jag har också tagit av spolbromsen - den svarta flärpen som hänger ner - för att det inte skall dra in så snabbt. Olika spinnrockar och olika spinnare vill nog ha det på lite olika sätt, vanligtvis använder man spolbromsen på den här typen av spinnrockar. Indraget hänger också ihop med hur snabbt man trampar och jag trampar relativt sakta här, det syns nästan inte på filmen att jag trampar. Grovleken på tråden blir runt 8-9/1 gissar jag, kanske lite tunnare.

- och ja, jag glömde att slå av radion och ljudet från spinnrocken är inte så högt i verkligheten, kameran förstärker tydligen den här sortens ljud. Vill ni inte lyssna på gårdagens nyheter så stäng av ljudet :-)
Väntar ni på "hur fungerar en vävstol" så kommer det några svar på det också efterhand. Jag måste bara röja litt runt vävstolen först...

söndag 17 februari 2008

kuddar på Varbergs museum

Idag har jag varit på vernissage på utställningen "Sitt fint - stolar och dynor i folkkonsten" på Varbergs museum. Det var mycket folk och en del tittade faktiskt på mina kuddar också!




Och några tog kort...

Den svarta och den vita kudden har jag gjort. Baksidan är av två olika handvävda tyger, stoppningen är otvättad ull från texel och gute och framsidan av plast. Tanken var en stilla protest mot superwashbehandlingen av ull.



Här är framsidorna av kuddarna. Som sagt var tanken att visa hur vi fråntar ullen (och fåren) en av de viktigaste egenskaperna när vi plastar in eller klorbehandlar ullen till superwash ull. Det plastifierade fåret. De reaktionerna jag har fått än så länge tyder inte riktigt på att budskapet om det plastifierade fåret gick fram, folk gillar mest att titta på ullen :-)



Ni känner kanske igen tygerna härifrån - här är den svarta baksidan på den ena kudden och framsidan på den andra.

lördag 16 februari 2008

danska dräkter

Danske bønders klædedragt är skriven av Ellen Andersen och utgiven i 1960. Första delen är en historisk översikt över dräkter från 1600-talet till och med 1800-talet och som berättar om allt från förkläden till olika sätt att knyta sina huvuddukar. Det är trevligt att läsa en bok som inte bara tar upp de stora klädesplaggen men också funderar kring de små sakerna som tillhör en dräkt. Den delen är på 152 sidor, andra delen handlar om de olika områdena och dräktskicket där och är på ungefär 300 sidor. Den senare är mera en katalog över dräktskicket i de olika områdena och innehåller också mycket intressant men är lite mera svårläst. En sammenfatning på engelska och några mönster finns också med.



Den här masken är en av de lite mera lustiga beskrivningarne - eller som vi som nutida människor har lite svårare att förstå kanske. Det är faktiskt ett solskydd som bondflickorna använde. Tydligen var det ute att vara solbränd och sportig.




Och så här skulle man gå klädd till begravning. Flera än jag som ser vissa likheter mellan de här danska dräkterna och andra klädesplagg som diskuteras mycket just nu? Burkha-liknande kläder och slöjor fanns tydligen i Danmark för ett par hundra år sedan.

Kvinnorna skulle också ha många vadmalskjolar samtidigt - en 5-6 stycken på en gång eller helt upp till 11 skriver Ellen Andersen. Hur tungt kunde det vara att gå med så många vadmalskjolar samtidigt? Men man förstår varför det inte behövdes underbyxor eller ytterkläder... och att förkläden var nödvändiga i den perioden kjolarna var helt öppna framtill.

torsdag 14 februari 2008

vår

Förra årets strandkål med en sten i mitten, strandkålens rot kanske var skyddad av stenen?



Rabarbran håller på att komma upp här och knopparna har mycket vackra färger. Det ser så annorlunda och främmande ut mot allt det vissna runt ikring.
Men om ni förstorar bilden ser ni också något brunt slemmigt lite nedanför till höger... spanska skogssnigeln heter det. Eller mördarsnigel. Suck.

onsdag 13 februari 2008

garnnummer på handspunnet garn forts

Tigeröga var månadens sändning från fiberklubben på Spinspiration, snygga färger som kanske inte visas så bra här. Jag delade upp fibrerna på längden i 4 nystan. Nystanet längst ner till höger har jag dessutom dragit ut till ett förgarn, först en gång och så en gång till för att det skulle gå lättare att spinna tunnt.



Här har jag spunnit så tunnt jag kunde samtidigt som jag arbetade i en behaglig rytm. Det kändes ungefär som sytråd medan jag spann - men det visade sig ju att det var det inte alls!



I verkligheten blev det ett relativt tjockt vävgarn - 9/2 om jag hade tvinnat det till 2-tr och lite tunnare än möbelåtta alltså. Med alla de vanliga felkällorna räknar jag med att garnet kommer att bli ungefär som plädgarn 7/2 efter tvätt. Här ligger det bredvid mitt navajotvinnade garn som jag har börjat sticka lite av, det var 3/3.
20 gram merino hade jag alltså och det blev 186,5 meter långt. 10 gram är 93,25m och ett kilo garn blir 9325m = 9/1.
Hm - jag får nog ha en annan strategi om jag skall lyckas spinna tunnt garn...30/2 hade jag tänkt mig till mina brickband och då skulle 20 gram merino ha blivit 600 meter. Dags att gå en kurs kanske?

söndag 10 februari 2008

kuddar i finnväv

Jag höll ju på att sy kuddar här om dagen men tyvärr har jag inga bilder av de nya än så länge så här kommer det gamla kuddar istället. De är vävda i finnväv eller mönstrad dubbelväv som det egentligen heter och jag gjorde dessa i samarbete med en designer för några år sedan, det var till en utställning.



Jag tycker det är ett bra exempel på att finnväv inte behöver vara så traditionell - men nya mönster kan faktiskt vara rätt så svåra att väva. Mycket räknande blev det! De traditionella mönstren brukar vara rätt så logiskt uppbyggda och därmed mer lättvävda men når jag tittar på kuddarna nu så kanske det var värt det i alla fall - iofs så blev kuddarna sålda så jag har bara bilderna kvar.



De är vävda i möbelåtta - ett garn som lämpar sig mycket bra till finnväv. Det är starkt och inte så tjockt. Lite strävt när man väver, men mjukt och skönt efter tvätt. De två varplagren har samma elasticitet i motsats till de vanliga finnvävarna i ull och lin, det gör de också lite lättare att hantera.

onsdag 6 februari 2008

träskulpturer av KG Gyllensvärd

Här är min absoluta favoritfågel! :-) Det är en strandskata av KG Gyllensvärd, just nu står den på min kökspall men den skall nog få en mera passande plats efterhand. Tyvärr ger inte bilden rättvisa åt skatan, tex ser man inte det snygga vågmönstret på foten speciellt bra. Runt halsen har strandskatan en etikett som blant annat berättar att strandskatan är Bohusläns landskapsfågel.



KG är en ovanlig duktig tecknare och formgivare, dessutom snäll och trevlig! Bilden visar Bohuslöjds utställningsfönster i Göteborg där han har utställningar iblant men hans verk kan också köpas eller beskådas på andra orter. Jag har lånat bilderna från hans nystartade blogg där har han bilder på flera båtar. Ta en titt på de runda, bulliga och trevliga båtarna - man blir i gott humör av de :-)



Båtarna ser levande ut - ser ni ögonen på den i mitten? Kul med alla runda och organiska former och så gillar jag att de är stora - och att det är så mycket att titta på! KG gör forstås mycket annat också, det återkommer jag till. Han är tecknare i grunden men jag har hört rykten om textilmönster, det skall bli spännande att följa framöver.
KG bor i Åsa , Kungsbacka och vill man ta kontakt med honom är det lättast att söka på Gyllensvärd på Eniro eller hitta.se - eller använda bloggen förstås.

lördag 2 februari 2008

garnnummer på handspunnet garn

Jag har spunnit lite guteull, ett 2-trådigt garn som blev 91 varv på härvträet á 160 cm = 146,5 meter, det vägde 107 gram. Med alla felkällor som jag har, gör det nog inte så mycket att jag räknar det som om 150 m = 100 gram :-)
För ullgarn mäter man hur många tusen meter det går på ett kilo. Ett kilo av mitt garn skall alltså vara 1500 meter långt som 2-trådigt dvs 3000 meter som 1-trådigt garn. Numret blir 3/2 (3000 meter 1-trådigt som är tvunnet till 2-trådigt garn).



Vanlig filtgarn är 7/2, det har 7000 meter 1-trådigt som tvinnat blir 3500 m 2-trådigt garn pr kilo. På bilden har jag ett vitt ullgarn 7/2 som jag har lagt dubbelt till höger, mitt gråa garn till vänster. De skall ha nästan samma grovlek om jag har räknat rätt, filtgarnet skall vara lite tunnare -1750 m pr kilo om det läggs dubbelt och inte 1500 meter som jag egentligen borde ha haft här.



För att kolla om det är ungefär lika tjockt, tvinnar jag garnet och drar fingrarna över skarven för känna efter om det är någon skillnad på det gråa och på det vita. Problemet här blev förstås att det gråa är S-tvinnat och det vita är Z-tvinnat... Det gråa blev mera ojämnt än det egentligen är - men jag tycker nog att uträkningen stämde rätt så bra i alla fall, det dubbla gråa garnet är lite tjockare än det 4-dubbla vita. Det var inte så lätt att ta en bild samtidigt som jag skulle hålla ändarna - därav kvaliten på bilden. Och jag skulle alltså ha haft ett S-tvinnat garn med nummer 6/2 att sammanlikna med och dessutom skulle härvan ha varit jämnt spunnet hela vägen.

Felkällorna i uträkningen är oavsett det många:
Garnet har kvar en hel del lanolin och smuts som väger mera = flera meter pr kilo.
Härvträet är inte exakt 160 cm och varven blir längre och längre för varje gång = flera meter pr kilo.
Men på den andra sidan är garnet under spänning vid lindandet = färre meter per kilo.
När garnet tvättas efteråt, kommer det att krympa = färre meter pr kilo.
Vågen har en noggrannhet på +/- 5 gram och det kan slå hur som helst.
Och så avrundade jag möjligen lite väl mycket :-)